Vill berätta för någon hur jag mår

hej. Jag är en extremt blyg tjej på 14 år.

Jag har väldigt svårt för att få vänner som är äldre mig eller som ens ser äldre ut än mig, det är antagligen för att jag knappt vågar säga hej och det är samma sak med vuxna, jag blir nästa alltid tårögd och håller på att börja grina och det är så otroligt pinsamt, och jag hatar ögonkontakt. Men det går oftast bra att prata med yngre personer. Det är otroligt jobbigt vid sociala sammanhang, då jag alltid försöker gömma mig bakom mamma eller så låser jag in mig på en toalett om det finns och är där i en kvart tills jag vågar gå ut igen. Och jag hatar att få kroppskontakt med någon när man ligger och ska sova, det är en bland de värsta sakerna jag vet.

Jag känner mig så annorlunda jämfört med alla andra.

Det känns som om folk tar mig som en konstig lat idiot som inte säger någonting. 

Och jag har även sömnproblem. Och gråter mig oftast till sömns.

hemma går jag runt så alla tror att jag är sur och arg på alla hela tiden. Jag vet egenterligen inte varför jag gör så. Och så låser jag in mig på mitt rum så fort mina föräldrar säger att jag ska göra någonting typ som att tex plocka i eller ur diskmaskinen.

och jag vill berätta för nån hur jag mår. Och mamma är helt omöjlig hon bryr sig inte ett piss. Det gör mig bara arg och extremt ledsen. Det går inte alls bra i skolan heller jag ska börja i nian och jag har 9 F och massa frånvaro. Jag mår inte alls bra. 

vad ska jag göra? Är det nått fel på mig?

snälla hjälp så fort som möjligt uppskattas grovt mycket! ❤️

Anonym

BUP svarar:

Hej!

Vilket fint och välskrivet mejl om hur du har det. Du har sammanfattat hur jobbigt du har det just nu och genom att du gjort det så har du tagit första steget till att få det stöd du önskar och behöver.

Det är ledsamt att det inte känns som att din mamma kan stötta dig i det här, men ge inte upp, det finns flera sätt. Jag går igenom lite hur jag tänker så får du se vilket alternativ du tror passar dig bäst. 

Genom att prata mer om det som blir bekymmersamt för dig tror jag kan bli mycket hjälpsamt. Det kan bringa reda i det som du i nuläget får hantera på egen hand och samtidigt få känna att du inte är ensam i det. Att känna sig annorlunda kan vara smärtsamt, och genom att stänga in sig och inte prata om det är det lätt att den känslan förstärks.
När man mår dåligt är det emellertid lätt att hamna i sådana negativa cirklar, men de går att bryta! Det finns handfasta knep att ta till för att öka sina sociala färdigheter och göra en mindre osäker. Du kan läsa mer på snorkel.se.

Jag tycker att du ska ta hjälp på BUP. Vi är vana vid att hjälpa till med sociala svårigheter liknande de du beskriver. Kan du berätta för dina föräldrar att du skulle vilja komma till BUP? Ibland kan föräldrar gå med på en sådan idé om de får ett tydligt förslag om det.
Jag tänker att det blir tufft för dig att ta kontakt på egen hand utifrån att du skriver att det känns jobbigt att prata med vuxna, håller du med? Det är annars ett alternativ att du själv ringer till den BUP-mottagning du tillhör och berättar lite kort, likt du gjort i detta mejl.

Nu är det ju sommarlov, men till hösten är det också något du kan få hjälp med via skolan. Du kämpar där och jag tänker att det är viktigt att skolan stöttar dig utifrån din höga frånvaro. Elevhälsovården kan hjälpa till med att skriva remiss till BUP. 

Om det känns som ett för stort steg att prata med dina föräldrar eller att själv ta kontakt på BUP så tycker jag att du ska chatta på Bris eller Tjejzonen. Där kan du öva dig i att berätta om det som bekymrar dig och få stöd så att du kan fortsätta ta steg till att få rätt hjälp!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta