Är konstant orolig

hej. Under det senaste året har jag mått dåligt utan grund. typ. Sommaren 2015 hade jag ett mycket stressigt sommarjobb som tog mycket och gav mig sömnproblem och mardrömmar. Jag har sedan jag var liten, varit väldigt mörkrädd. När jobbet var över och allt skulle bli som vanligt dog min farmor plötsligt och allt blev jobbigare. varje dag bestod av timmar då jag tänkte på allt och inget. Sedan jag var ungefär 5 år har mina föräldrar bråkat mycket och de har även påverkat mig. Skolan har blivit sjukt jobbig för min prestationsångest men de går bra för mina betyg är bra. Det är bara de att jag mår dåligt av all stress. 

När 2016 började hade jag höga förhoppningar om ett bra år men året började med två händelser där jag b.la vaknade mitt i natten av att glas kastades. Mina föräldrar. En skillmässa för andra gången kom. Den sträckte sig från januari till april. Nu bor de tillsammans igen för att lägenheten var dålig osv men vi söker fortfarande lägenhet. Fram tills denna dagen består timmar av att jag övertänker allt. jag kan må dåligt över saker från 2009. Jag är konstant orolig och känner mig illamående och obekväm nära okända personer. För att kunna sova måste jag utföra en rutin som är att är massa saker som att bädda speciellt, låsa den dörren i tre steg. hämta vatten i rätt ordning. låsa andra dörren tre gånger med tre ryckningar. spraya tre gånger på alla obehagliga ställen och lägga allt till rätta. Jag mår ofta dåligt över ingenting. jag sitter och kolla upp i taket och tänker på inget. men mår väldigt dåligt. Ett år av denna känslan ledde tyvärr till självskadebeteende och jag försöker nu sluta. Det är svårt men jag skäms över de märken jag har. 

'

Fram tills två dagar sen har jag varit tyst. jag avskyr att prata om mig själv men jag bröt ihop och grät hysteriskt så jag pratade (grät ut ord) till min mamma. Jag vill prata med någon men mår så dåligt när jag pratar med nya människor. jag mår otroligt illa men jag vill bara må bra. 

Är dessa känslor vanliga eller borde jag söka hjälp?

bortommolnen

BUP svarar:

Hej!

Du skriver om  flera händelser som fått dig må dåligt och känna dig stressad. Inte minst är du påverkad av dina föräldrars bråk sedan lång tid. Det skapar mycket oro och kanske har dina föräldrars bekymmer också hindrat dig från att berätta för dem om hur du mår och att du behöver hjälp för egen del?

Det är bra att du nu bryter din tystnad och jag hoppas att du fortsätter att prata med din mamma om hur du har det och mår. Att skriva till oss blir också ett sätt att bryta tystnaden.

Du vill prata med någon, men skriver att du mår dåligt när du pratar med nya människor. Det kan vara bra för dig att ta reda på varför du mår så dåligt av att prata med andra, för det låter som det hindrar dig väldigt mycket i kontakter. Jag tror det är viktigt och bra att kunna prata om sig själv med andra, både om sådant som är enkelt och lätt, men också om det som kan kännas tungt och svårt.

Så jag tycker du ska söka hjälp även om du nu känner dig rädd för att göra det. Jag tycker att du ska berätta om din rädsla och hur svårt det är för dig att prata om dig själv med någon du inte känner.
Jag tror att alla behandlare förstår detta för du är inte ensam att känna så.

Eftersom du känner dig konstant orolig, obekväm och illamående nära okända och dessutom har stora svårigheter att somna, tycker jag att du och din mamma i första hand ska ta kontakt med BUP där du bor.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta