Sa inte allt till henne

Hej. Jag tror jag har BPD (borderline personality disorder, vet inte vad det heter på svenska). Jag har haft problem med extrema känslor typ hela mitt liv, och jag har gått hos en psykolog, men hos henne nämnde jag inte alla symptom som jag har så jag vet inte. Nyligen har jag viljat veta vad det är jag har (för jag tror att jag har någonting, jag vet inte vad, men jag vet att det inte är så här man ska känna sig) så jag har bara letat upp listor på symptom på olika saker, och när jag såg symptomen för BPD så kände jag igen mig så mycket. När jag sa till min (förra) psykolog allt som jag kände så fick jag oftast svar som "det är bara hormoner" och "det är så tonåringar känner sig". Det är inte hennes fel att hon inte hjälpte mig så mycket, jag sa inte allt till henne så jag antar att det är mitt fel. Jag antar att jag vill veta om det här faktiskt är någonting som jag kan ha, eller om det bara är hormoner som alla säger till mig att det är (jag visste inte att hormoner gör så att du vill skada dig själv, och du hoppas att någon märker, men om det är vad hormoner gör så är det nyheter för mig). Hjälp, snälla, jag vet inte om jag bara drömmer upp det här för att jag vill att något ska vara fel på mig eller om det här faktiskt händer. Tack i förhand (jag har hört att det är det man säger i slutet av brev).

Ines

BUP svarar:



Hej Ines.

Du skriver i en parentes att du inte visste att hormoner kan gör så att du vill skada sig själv. Att du sätter detta inom parentes gissar jag är detsamma som du gjorde med din tidigare samtalskontakt, håller inne med viktiga saker. Varför sätter du annat fall en så viktig sak som att du önskar att skada dig själv i parentes? Vad var det som hindrade dig att berätta som det var? Om jag skall gissa kändes inte riktigt som att bli tagen på allvar när dina problem förklaras med tonårshormoner. Om man inte blir tagen på allvar eller får den tid det tar att få förtroende på den som man söker hjälp hos kan det vara svårt att öppna sig och berätta hur det egentligen är.

Du skriver också, i samma parentes, att du hoppades på att någon skulle ha lagt märke till ditt dåliga mående. Är det så att du kanske skulle behöva vara lite mer tydlig i vad du behöver hjälp med? Undrar varför du är försiktig med att berätta. Är det någon form av hänsyn? Eller att inte vilja ställa till besvär? Eller är det svårt för dig att lita på andra? För mig blir det du skriver i parenteserna viktigare än att reda ut om ditt problem kan kallas BPD. Du slutar ditt brev med att (inom parentes) skriva hur du tror man bör avsluta ett brev till BUP. På det vill jag svara att du är välkommen att avsluta brevet precis som du vill. Du är också välkommen att söka kontakt med oss på dina egna villkor.

Lyckat till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta