Mina föräldrar vill inte ha adhd-utredning

jag tro till 90 procent att jag har ADHD / ADD. jag har sedan jag började i sjuan efter sommarlovet märkt att det är något fel eller annorlunda med mig. Efter Jullovet var då jag verkligen började tro att jag har ADHD/ADD då jag har svårt att koncentrera mig lätt drömmer mig bort säger alltid vad jag tänker även om andra kan se det som kränkande inte för at jag vill såra någon utan för att jag inte kommer på det förräns senare. Jag blir lätt arg om jag blir det blir jag skit arg likså med glädje och sorg men den känsla jag regerar starkast på är frustration och ilska när jag upplever dessa tar dom över mig och jag  kontrollerar inte längre  vad jag gör. I skolan värkar det som att lärarna inte märker något det går bra på prov osv men det är efter långa kvällar med mycket bråk om pluggandet och sitta uppe länge kvällen innan med pappa för att bråka och konstatera att det verkligen inte går att plugga inte för att jag inte vill eller inte orkar utan för att jag inte kan. Jag behöver verkligen hjälp måste ofta ta hem saker som jag inte gör i skolan och hemma skuts dom upp till sista stund eller så gör jag dom inte och kommer med någon bortförklaring. Jag vågar dock inte säga till mina föräldrar eller någon annan att jag vill göra en utredning då jag för 2/3 månader sedan hade hälsosamtal med skolsystern och efter det bad mamma att mejla då hen sagt att det nog hade varit bra om jag tog hjälp med frustration och ilska men jag inte riktigt forstog hur. Detta råkade min pappa höra och han blev arg och sa till mig att man aldrig ska ta upp sådana saker om ingen annan har märkt det och spesifikt frågar om det. innan har jag också frågat mamma om utredning kring en annan sak och båda blev arga skrek att det inte behövdes för att det inte var något fel på mig. Jag behöver verkligen hjälp i form av utredning men vet inte hur jag ska göra för att få göra en. Tror inte mina föräldrar kommer ta saken på allvar utan bara kommer säga att et inte är något fel och att det inte kommer bli någon utredning då det inte finns någon anledning. Tacksam för snabbt svar.

förvirrad tjej

BUP svarar:

Hej!

Det är många barn och ungdomar som frågar hur de kan göra när de själva ser sina problem och svårigheter men föräldrarna hellre vill bortförklara än att söka hjälp för problemen. Det är en ganska knepig situation och svaret är inte enkelt. 

Låt oss börja med att säga att ungdomar i din ålder själva kan ringa till BUP och oftast får de också komma på ett första besök. Men när det gäller utredningar behöver man föräldrarnas medverkan. Jag vill lägga till att även skolans (lärarnas) bedömningar är en del av en sådan utredning. 

När jag läser ditt mejl ser jag ytterligare några saker. Du känner igen dig i många symtom på diagnosen adhd/addoch så kan det vara. Jag tycker det är modigt av dig att du ser dina svårigheter. Symtomen i sig är dock inte tillräcklig grund för en diagnos. Bakom helt lika symtom kan finnas många olika orsaker. Just därför behöver man göra utredningar där man väger in rätt så många omständigheter, innan man kommer fram till en slutsats som sammanfattas i en diagnos. 

Så är det också i ditt fall. Till exempel att man har svårt att hantera ilska och har kort stubin kan beror på många olika saker liksom att växla mellan glädje och sorg eller ha svårt att stå ut med frustration. Återigen vill jag säga, de kan vara tecken på adhd men de kan förklaras också av andra orsaker. Det viktigaste är att du får hjälp med de svårigheter som just du har. 

Jag kan bara rekommendera att du talar med den och de lärarna som känner dig väl och fråga vad de tycker. Om de också ser dina problem som du, kan de kanske tala med dina föräldrar och motivera dem att göra en utredning. Eller om dina lärare bekräftar din beskrivning av problemen så kan du gå till kuratorn i skolan och be hen om hjälp med ett föräldrasamtal utifrån problemen.

Sedan vill jag nämna att det är riktigt olyckligt när föräldrarna inte vill se sina barns svårigheter. Men det är också viktigt att de bryr sig så mycket du säger, att pappa pluggar med dig och att de ser dina styrkor.
Om du kan hitta något tillfälle när ni kan tala med varandra i lugn och ro kan ni kanske diskutera hur du ser och hur de ser på saken. 

Du skriver att dina svårigheter började så sent som i sjuan. Du skriver också att du kan koncentrera dig och få bra resultat på proven. De är onekligen positiva tecken. 

Fastna inte i tankar på någon diagnos. Beskriv de konkreta svårigheter du har och sök hjälp för dem. Jag tror att det också kan bli lättare att prata med dina föräldrar om ni tar utgångspunkt i behov av hjälp för det som praktiskt inte fungerar.

Om ni till exempel vänder er till BUP för de konflikter som finns kring plugget och för din ilska kan det bli familjesamtal krig rutiner och hantering av konflikterna. Men det kan förstås också resultera i att man sätter igång en utredning om någon typ av diagnos. I så fall blir det ett beslut som ni tillsammans kommer fram till.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta