Orkar inte med skolan längre

Vad ska man göra när man inte orkar med skolan längre? Jag skriver här för har ingen annan ja kan berätta sånt här till, speciellt inte mina föräldrar. Går i gymnasiet nu, 1:a klass för 2:a gången p.g.a att jag bytte linje/skola. Har alltid hatat skolan, som ja hört är normalt ändå, men orkar verkligen inte längre. De senaste månaderna har det bara gått nerför och känns som jag till slut har nått min gräns.

Kan inte koncentrera mig alls. Jag läser samma mening sju gånger och vet ändå inte vad det står. När lärarna pratar hör jag bara en tredjedel av vad de säger, det är som att jag går ur fokus utan att kunna kontrollera det. Har fått F på flera prov och jag har aldrig fått F förut i mitt liv. Klarar inte av att sitta i en skolbänk flera timmar varje dag och försöka lära mig sånt som är helt ointressant. Är för rädd för att prata med nån så är också ensamt. Bryter ihop ofta, gråter bara av att tänka på skola och framtiden. Jag vet att skola inte ska va lätt och ja tror de flesta tycker det är tråkigt men ska de också va så här jobbigt?

Ibland sitter jag på lektionen och får en skrämmande känsla som att jag är jättetrött men också i full panik, det känns som att ja kommer explodera och det bara växer inom mig. Det enda som hjälper är att gräva in naglarna i armen. Använder det ibland när jag får den känslan och har några märken av det då jag gick för långt. Jag vet inte vad som händer men det är jobbigt och mycket värre än min vanliga ångest..

Den där tysta

BUP svarar:

Hej - vad du kämpar!

Det låter som du är så upptagen av kampen om att vara i skolan så att anledningen att vara där kommer i bakgrunden. Det är säkert som du säger att många tycker skolan är trist och har dålig motivation för att vara där. Jag tycker att jag ofta hör att ”jag går till skolan för kompisarnas och rasternas skull”.

Vad är det som trots allt får dig att gå till skolan och kämpa? Är det för att alternativet skulle vara sämre? Har skolan något att erbjuda trots att du ogillar att gå dit? Jag får intrycket att du varit en "duktig” elev tidigare. Vad var det som motiverade dig då? Eller var det att du bara gjorde som du blev tillsagd att göra?

Jag kan inte låta bli att fundera över om ditt stora problem inte är skolan, utan det du antyder i din signatur: ”Den där tysta”. Att sitta tyst och hålla sina problem och svårigheter för sig själv minskar chansen att det kan bli annorlunda. Tankarna snurrar bara runt och det är svårt att ta sig ur den karusellen.
Kanske att skolan är densamma men att du klarar av att handskas med den på ett bättre sätt om du fick dela med någon hur du har det. Det kan också vara skönt att ”spy ur sig” livets jävligheter även om det kanske inte ändrar på så mycket. Det verkar som om du behöver tröstas och det kan vara svårt att göra i ett mejl som detta.

Jag tror att det du behöver göra är det du är rädd för; prata med någon. Kanske att ditt brev till oss är en start på att försöka dela med dig av dina tankar med någon som kan bli viktig för dig.

Till sist, vad annat än skola finns i ditt liv? Under perioder i livet kan vi tvingas att göra saker vi inte gillar eller brinner för och då kanske man kan hitta en bättre balans genom att göra sådant man gillar. Det tar inte bort det trista och jobbiga men gör tillvaron lite mer uthärdlig.

Önskar att du hittar din väg för att göra livet mer behagligt.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta