Orkar inte kämpa mer

Hej!

Jag skrev hit inte alls länge sedan. Nu har en till fråga dykt upp. Den är ganska kort.

Jag undrar hur det fungerar när man ringer och bokar ett möte. Jag är 17 år så jag borde kunna gå själv utan mina vårdnadshavare. Då jag inte alls vill ha med dem, de kan kanske få veta långt senare att jag gått till BUP, just nu inte en chans.

Men nu är det så här att jag har en kontaktperson/äldre kvinnlig vän som jag har en underbar relation till. Jag har frågat henne om hon skulle vilja följa med mig för att finnas som stöd. Vilket hon gärna gör för/med mig. Då jag sällan kan få ur mig det jag vill säga. Alltså kan hon prata åt mig då jag tycker det är så fruktansvärt att prata med folk jag inte känner.

Men ingen av oss vet ifall det går att ordna, då vi inte har några släktband emellan oss, bara en bra vänskaplig relation. Hon vet hela min livshistoria, har berättat massa saker för henne som ingen vet förutom hon. Därför skulle det vara ett enorm tillskott och en bra förutsättning för mitt mående ifall jag hade en som jag verkligen litar på med mig. Det skulle göra allt så mycket lättare och göra så att mitt mående blev stabilare.

För nu är jag utleds på min allt för långa sjukdomstid. Jag orkar inte mer, om det inte blir en förbättring innan sommaren är slut kommer det inte finnas en 17 årig flicka där jag bor till hösten. För nu har jag fått nog.

(Om det har någon betydelse är min kontaktperson 42 år gammal och jag har känt henne i snart 2 år. Det är tack vare henne som jag lever idag.)

Nu har vi båda insett att om jag inte får professionell hjälp och eventuellt (gärna) medicinering och rätt diagnos kommer allt gå åt skogen. Jag vill inte bringa min så kallade familj eller någon annan jag känner den sorgen och att de ska behöva gå på min begravning. Speciellt inte de barn som jag lärt känna, de är som mina lillasystrar så vill inte att de ska förlora mig men jag orkar inte kämpa mer. Jag vill bli frisk eller dö, så enkelt är det.

Tack på förhand.

Emyneira

BUP svarar:

Hej Emyneira!

Tack för långt och insiktsfullt mail där det blir väldigt tydligt att du är i stort behov av hjälp. Du är 17 år och som du skriver så har du möjlighet att söka dig till BUP och gå på åtminstone ett samtal utan att dina föräldrar vet om det. Därefter blir det en bedömningsfråga för den eller de behandlare som du träffar hur ni ska fortsätta.

Du undrar också över om du kan ta med dig din kontaktperson. Spontant tycker jag att det låter utmärkt att kontaktpersonen är med, men jag tänker att även det måste vara en bedömningsfråga för behandlarna.
Om det känns svårt för dig att anmäla dig direkt till BUP, så tycker jag, att du ska be din kontaktperson att ringa upp BUP och berätta om hur din situation är och varför du absolut behöver hjälp. Sedan kan det kanske vara lite lättare för dig att söka den hjälp du så väl behöver.

Du har också möjlighet att söka hjälp på närmaste Ungdomsmottagning. Dit kan du också gå själv utan föräldrar. Hur mycket din kontaktperson kan vara med i kontakten får även där avgöras av din eller dina behandlare.

Både på BUP och Ungdomsmottagningen är man mån om att underlätta för den sökande att få och upprätthålla en behandlingskontakt. Så jag tror att du kommer att kunna bli nöjd med de bedömningar som kommer att göras. Det låter så oerhört positivt att du vill bli frisk! Använd den kraften till att söka hjälp själv - eller tillsammans med kontaktpersonen på något sätt.

Du är så medveten om dina svårigheter och beskriver dem så tydligt, samtidigt som du så väl vet vad du behöver.
Allt detta är väldigt bra förutsättningar för kommande behandling. Jag hoppas du snart får den hjälp du behöver!

Varmt lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta