Finns det en chans att jag blir bättre?

Jag vill börja med att berätta hur mycket ni har förstört för mig men eftetsom jag intr har någon annan att skriva till så blir det ni igen. Jag mådde skit, fick lpt och blev inlagd hos er jättelänge. Där mådde jag sämre, självskadade varje dag och blodbad var min vardag. Jag fick ångestattacker som gjorde att jag inte fattade vad jag höll på med, jag fick 92929288222 tankar och ville bara försvinna för det var fööööör svårt att stå EMOOOOT! Jag blev så arg att jag slog alla som hindrade mig att självskada eller skära mina handleder tills att blir svart. Jag blev bältad och jag får flashbacks av det vilket leder till FET ÅNGEST. Jag har bla hoppat framför bilar men misslyckats, strypt mig med sladd tills jag svimmat, tagit mediciner men vaknade andra dan å flera andra saker... Då blev ni på bug trötta på mig och berättade att ni var trötta på mig och ni misslyckades hjälpa mig så ni skickade hem mig. Mina föräldrar kämpade som fan och jag började må lite bättre men hatade bup som fan. Nu till idag, de sista tre veckorna har jag börjat må SKIT igen, självmordstankarna dödar mig men än själva döden, ångesten gör att jag får så svårt att andas att jag blir svimfärdig, har inte mer ställe att skära mig själv med och mina mediciner hjälper inte ett dugg!!!! Ångest hela jävla tiden och mina föräldrat blev slitna å jag tyvker så synd om de för de har mug som dotter! Jag vågar inte öppna käften å säga ett ord till öppenvården i rädsla om att bli inlagd igen!!! Vill intw bli det å vill inte höra att de misslyckades för då kommer jag direkt att ta livet av mig! Vill må bättee men ingenting gör att jag mår bättre, ingen medicin hjälper, har aldrig haft samtal eller terapi ocy tror inte alls att det kommer hjälpa! Snälla, skriv att ni inte kan göra något åt saken, snälla!! Då kommer jag få modet att direkt hoppa från balkongen fastän jag är rädd att möta gud! Snälla, skriv som ni berättafr en gpng att ingen orkar med mig mer å att ni känner er hotade! Skriv att ni misslyckades å medicinen tar tid fastän jag har tagit samma medicin jättelänge! Har bi något annat att säga? Har ni ideer på hur jag kan bli bättre om det ens finns chans att jag blir bättre? 

Är så tröttt på att skriva för börjar rdan känna hur feta ångesten tar över i bröstkorgen hejdå

fuck off

BUP svarar:

Hej!

Vad bra att du trots din ilska och besvikelse mot BUP ändå skriver till oss och undrar om vi har idéer på hur du skulle kunna må bättre. Jag tror absolut att du kan må bättre.

Men det är kanske inte någon rak och enkel väg. Och det är väldigt bra att du inte ger upp även om du uppfattat att andra har gjort det. Det blir svårt när man uppfattar att de som ska hjälpa ger upp hoppet, för man behöver ju deras hopp när man inte längre känner att man har något själv. Men du verkar ha bra föräldrar och dom är nog viktigare än allt annat!

Du är arg och besviken på BUP vilket mycket väl kan vara berättigat. Men du verkar mest arg på dej själv när du skadar dej. Jag tycker inte om att du hotar att hoppa från en balkong om du inte får ett svar som passar. Bättre då att bli missnöjd eller arg på mej!

Du verkar ha en kontakt med öppenvården men vågar inte berätta hur du egentligen mår av rädsla att bli inlagd igen. Det är synd. Jag tror nämligen att du mycket väl skulle ha stor nytta av en samtalskontakt. Det låter som du har lätt att uttrycka dej och du skriver väldigt bra. Så varför inte pröva något nytt och oprövat?

Eftersom du skriver att du har självmordstankar tror jag det vore bra att du genast pratar med din kontakt hur ni ska hantera dom, så att du inte behöver bli inlagd igen. Jag tycker också att du ska ta kontakt med den läkare som håller i din medicinering. Ibland får man pröva många olika sorter och kombinationer innan man får bra hjälp.

Så, ge inte upp och försök låt bli att skada dej själv! Använd din styrka nu att försöka ordna någon ny bra behandlingskontakt som du känner kan hjälpa dej även när du är arg och besviken - både på dej själv och din kontakt.

Lycka till!