Känner mig inte älskad

Hej, jag blir tretton i agusti och jag känner att jag inte vill leva längre.. Har mycket vänner men ingen som bryr sig om mig på riktigt, har en pojkvän också, han bryr sig knappt om mig, har verkligen känslor för honom men han har tappat känslorna för mig.. Känner mig inte älskad någonstans längre, varken av kompisar eller av min pojkvän. Jag har berättat för mina kompisar att jag skär mig och vill ta livet av mig, men dom säger bara att jag ska sluta.. Det märks att dom inte bryr sig, nu orkar jag bara inte mera, det har varit såhär i ca 2 år nu.. Jag klarar inte mer nu, ligger här och gråter som vanligt, jag vill ta livet av mig innan jag blir 13 ..

Elin :()

BUP svarar:

Hej!

Du verkar vara djupt förtvivlad. Och det är helt förståeligt för att om man upplever så som du, att ingen bryr sig och ingen älskar oss då känns det precis så. Det är ännu allvarligare att du har haft det så här sedan två år tillbaka. Det är uppenbart att det måste bli en förändring i ditt mående.

Det första jag la märke till när jag läste dina rader var att du inte nämner dina föräldrar och din familj. Du känner dig inte älskad av din pojkvän och inte heller tycker att dina vänner bryr sig fast du har många vänner. Men hur är det hemma hos dig? Kompisar och pojk- eller flickvänner är oerhört viktiga. Ändå tror jag att kärlek och uppmärksamhet från föräldrarna är en minst lika viktig fråga. Vet de om hur dåligt du mår? Har du försökt att tala med dem om dina problem eller tror du att de inte heller skulle bry sig? Har de aldrig lagt märke till dina ärr efter ditt självskadebeteende? Jag vet att många ungdomar är rätt så bra på att dölja spåren efter att de på ett eller annat sätt skadat sin kropp och jag vet inte hur länge du har hållit på med det. Men å andra sidan brukar föräldrar förr eller senare ändå upptäcka det. Hur det än är i din familj vore det väldigt bra och viktigt att tala med dina föräldrar som har ansvar för dig.

Sedan vet jag också att många ungdomar av någon anledning inte vågar tala med sina föräldrar eller de helt enkelt inte litar på dem. Jag vet inte hur det är för dig men en sak är jag säker på. Du behöver hjälp att kunna sluta med ditt självskadebeteende och få tillbaka livslusten. Det finns hjälp att få på BUP som dina föräldrar kan ringa till för att få komma på besök. Jag kan också rekommendera att du vänder dig till kuratorn i skolan. Du kan också ta kontakt med tjejzonen.se och chatta med någon där eller eventuellt få en "storasyster" som du kan hålla kontakt med. 

Det som är det viktigaste är att du inte går ensam med dina dystra tankar och du hittar andra lösningar på dina problem än att skada dig själv som bara leder till ytterligare problem. Ibland känns livet svårt och tröstlöst. Desto viktigare är det att få tala med någon som ger lite andra perspektiv, ställer frågor till dig som leder till nya svar än vad du bara på egen hand kan komma på. Ta gärna mitt svar till dig med om du bestämmer dig att berätta för dina föräldrar och tillsammans med dem gå till BUP där det finns hjälp för relationer mellan barnen och föräldrarna och behandling för självskadebeteende.


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta