Har verkligen förstört allt

Jag trivdes aldrig med mig själv som liten,blev mobbad och hade inga vänner.Nu när jag har blivit äldre så har det blivit bättre och jag kan stå upp för vem jag är vilket jag inte kunde då.Men det finns ett problem "mitt förflutna".

Innan jag blev diagnostiserad så visste jag inte vad som var felet på mig och det resulterade att jag,slogs,låg runt och självskadade mig innan jag fick hjälp.

Nu är mitt stora problem att jag blir hela tiden påmind av vad jag gjort.Jag ser på ärren på armarna.Jag är rädd att möta någon gubbe på stan som jag haft sex med som tror jag är den killen jag var då när jag var ung och förstörd och letade efter uppmärksamhet. Trots att jag mådde skit efter att ha legat med dem så gjorde jag det igen och igen då jag inte kände att jag var värt något.Något som alltid ligger i bakhuvudet och påminner mig.

Jag har fått ångestdämpande tabletter  och det funkar men helst av allt vill jag flytta och börja om på nytt att faktiskt få leva ett normalt liv utan bli påmind av det jobbiga hela tiden i mitt liv.

Jag bor fortfarande hemma och det uppskattas inte från mina pärons sida då de tycker jag borde skaffa ett jobb och flytta.(-Hade ett jobb förut men var tvungen att sluta då jag blev psykiskt dålig och jag fastnade i tänket att jag är en nolla och kommer aldrig att klara mig i livet så man kan säga jag gav upp lite grann)

Så nu sitter jag fast jag har inte jobbat på ett år och jag funderar på att läsa vidare men då är jag rädd att jag kanske inte klarar av att läsa vidare och känner mig ännu sämre att aldrig lyckas med något i livet.

Det känns som jag står på en väg och ser två stigar.Ena mot de drömmer jag har och den andra som är mot droger och att supa skallen av sig och jag kliver mot den och jag vet att jag gör fel men det får mig att må bra iaf för stunden. Har varit hos polisen många gånger fler än vad jag vågat säga till föräldrarna för slagsmål och att sova ruset av sig då jag blir lätt full Tål inte alkohol tyvärr. 

Fick drogtestat för en månad sen ,(vet inte varför)och åkte dit och lovade att jag ska skärpa mig men jag insåg rätt fört att ja aldrig vill sluta inte ens när jag berättade det för min då varande vän som sa att jag måste sluta.

Men de blev jag arg och sa att hen skulle försvinna ur mitt liv och att jag klara det här själv och vi har inte pratat sen dess eller den har försökt få tag i mig men jag har vägrat svara ...Eller då en annan kompis var och festade med mig och hen sa åt mig att sluta dricka och det slutade med att jag slog ner och sparkade hen för att jag ville visa att jag  inte lyssnar  på någon:(...Skäms så mycket och jag märker att jag har förändrats till något värre.

Har verkligen förstört allt har inga vänner kvar,isolerar mig och röker på samt går inte till psykiatrin som jag borde.

Jag vill välja rätt men varför går jag mot det som känns lättast som kommer få mitt liv att förstöras totalt?!

 

The guy

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev! Det känns som det är skrivit med mycket smärtsam självinsikt. Du skriver att du förstört allt. Ändå har du inte givit upp helt eftersom du skriver till oss med din viktiga fråga. Hur kommer det sig att du väljer som du gör? Att du inte väljer det som känns rätt, utan det som är lättast för stunden?

Jag tror det det är en fråga som inte har ett enkelt svar. Din bakgrund, som du beskriver, har säkert med det hela att göra. Men hur?

Det första jag tänkte på när jag läste ditt brev var att du verkligen behöver en samtalskontakt. Någon du alltid kan gå till under en längre tid. Kanske kommer du vilja förstöra även den kontakten, men den skulle finnas kvar och fortsätta ta emot dig.

Du skulle kunna förstå mycket av dig själv genom en sådan kontakt - både ditt avvisande av andra som vill hjälpa dig - men också den sida av dig själv som vill straffa och förstöra för dig själv.

Jag vet inte om du kan få en sådan kontakt, men du kan försöka hos psykiatrin som du tycker att du "borde" återbesöka. Eller kanske är dina drogproblem så stora att de hindrar dig inte bara att tänka klart, utan även att söka hjälp?

De två stigarna du ser framför dig kommer inte att försvinna. Du kommer kunna välja många gånger. Går du mot dina drömmar måste du ta risken att misslyckas och jag tror att du måste lära dig ”misslyckas” utan att bli självdestruktiv.

Jag skulle tro att du behöver hjälp med det . Vägen till att förverkliga drömmar är ofta kantad av olika mindre misslyckanden och har man mycket dålig självkänsla blir små ”misslyckanden” lätt mycket stora ofta helt ogenomträngliga hinder. Påminnelser om hur dålig man är och har varit.

Så din analys och dina frågor är väldigt bra och jag tror du skulle kunna få mycket hjälp genom att prata om detta i någon samtalskontakt. Det är upp dig dig att välja! 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta