Vill kunna leva utan att vilja dö

Hej!

Jag är en tjej på 12 år. Jag har flera kompisar, men jag känner mig ofta utanför och annorlunda. Jag har kort hår och har "killkläder". Ofta blir jag kallad kille och konstig, och folk tittar på mig som om jag vore galen. Det får mig att ifrågasätta migsjälv. Jag är nöjd med min kropp, och min stil. Det går bra i skolan, men ändå går allt i kras. Mitt liv är väldigt jobbigt just nu. Jag har haft självmordstankar tidigare, och nu känns det som om mitt liv kommer brista. Jag har en fantastisk familj, och bra kompisar, men jag är ändå nedstämd och gråter mig till sömns. 

Mina föräldrar är skilda, och ofta saknar jag den andra föräldern. Det känns skitjobbigt att de aldrig kommer vara tillsammans längre. Jag har just flyttat för sjätte gången, och det är mycket press i skolan. Alla säger att om man har det jobbigt nu kommer det bli bättre. Men jag vill inte vänta. Jag vill inte känna att jag gärna skulle vilja hoppa ut framför tunnelbanan, jag vill kunna leva utan att vilja dö. 

Jag behöver hjälp, och jag har redan varit hos BRIS (barnens rätt i samhället). Där sa de att jag skulle prata med någon, och att jag borde tänka glatt. Jag tänker inte på självmord och allt som är jobbigt när jag är med folk, men när jag är ensam, när jag har ångest och är pressad kryper tankarna fram som en spindel under huden. Jag kan inte prata med någon. Jag kan inte. Jag försökte en gång. Jag bara kan inte få det ur mig, och om jag ska prata, så när jag var ensam igen vill jag bara dö. Det är hemskt hur jag som har levt ett så bra liv, har en fantastisk familj och fantastiska vänner kan känna mig så fel och ensam. Jag vill verkligen bli glad och leva ett bättre liv! Jag vill inte att mina föräldrar ska leva med en deprimerad eller död dotter. Hjälp mig

Varför

BUP svarar:


Hej!

Tack för ditt långa och innehållsrika mail! Du berättar så oerhört levande om hur tufft du har det men också att så mycket är bra i ditt liv. Du ställer flera tänkvärda och viktiga frågor som hur du kan känna dig så ensam och fel när du har det så bra med familj och vänner. Jag ska ge dig några funderingar jag får när jag läser ditt mail och jag hoppas att det kan vara till någon hjälp för dig även om det inte är något entydigt svar på varför du känner som du gör.

Min första fundering gäller din familj. Det låter som om dina föräldrar skildes relativt nyligen och det här känns jättesvårt för dig. Du saknar den förälder du inte bor hos för tillfället. Sedan har du flyttat ända upp till sex gånger. Det här är verkligen stora förändringar i ditt liv! För de allra flesta, både äldre och yngre, tar det tid att göra sig hemmastadd och bli trygg i ett nytt boende. Du har dessutom gått igenom föräldrarnas skilsmässa som i sig är en tuff händelse och som brukar ta tid att hämta sig ifrån. Jag tycker att det är naturligt att reagera på sådana stora och jobbiga förändringar i livet som du gjort med nedstämdhet och ledsenhet.

Det låter så härligt när du berättar att du är nöjd med din kropp och din stil. Det låter verkligen som du har en trygghet i dig själv! Det blir sedan ändå svårt när andra fäller ifrågasättande kommentarer och då börjar du ifrågasätta dig själv. Jag tror att det är väldigt svårt att förbli oberörd av kommentarer och blickar som är kränkande. Sådant är faktiskt mobbing och skolan har ansvar för att det inte ska finnas, om det sker i skolan.

Har du kunnat prata med dina föräldrar om att du känner dig utanför och annorlunda och att du får sådana här kommentarer? Om du går ensam med allt det här så kan det nog bli väldigt tungt. Tror du att det kan vara en del i att du känner dig så nedstämd?

Du skriver att du inte att du kan få det ur dig och att du därför inte kan prata med någon. Du har i alla fall skrivit ett väldigt innehållsrikt och fint brev hit till BUP.se. Kanske är det så att du har lättare att skriva än att prata och då kanske du kan använda dig av det åtminstone i början av en kontakt. Kanske att du också skulle kunna visa dina föräldrar det här brevet?

Jag tycker att du ska söka upp skolkuratorn på din skola och berätta hur du mår och hur du har det. Du kan då kanske både prata och skriva för att underlätta att få fram det du vill ska komma ut. Du kan också få stöd på nätet genom att chatta med Tjejzonen. Där kan du vara anonym.

Varmt lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta