Borde gå vidare men skriver ändå till BUP

Varför tar det inte slut? Varför blir jag inte glad? Jag har haft ätstörningar ett par år (flera år sedan friskförklaring nu) och med det en depression. Innan och efter skar jag mig lite. Sedan har jag slutat. typ. Grejen är den att jag typ mår bra nu. Tror jag. Min sjukdomstid är så länge sedan nu att jag bör lägga den på hyllan och gå vidare med livet. Allt är egentligen bra nu, men ändå känns det inte helt, helt bra. Jag skäms för att jag inte kan gå vidare från sjukdomstiden. Liksom, jag sitter ju här på bup.se fast jag inte "borde" eftersom det var så länge sedan jag blev friskförklarad och nu lever jag verkligen ett bra liv! Jag har gått från botten till toppen, men en del av mig är liksom kvar på botten. Jag är väldigt glad om dagarna. Genuint lycklig. Men långt inom mig bubblar det. Oron. Känslan av att allt bara är fel. Och ibland exploderar det och någon gång varannan månad har jag en riktig pissdag då jag bara vill lägga mig ner på fläcken och aldrig mer kliva upp igen. Det är desto oftare känslan kommer krypande på kvällarna. Efter en jättebra dag med massa skratt, så bara slår det till. Jag har typ slutat skära mig. Jag gör det verkligen inte ofta, ett par gånger om året när det blir lite väl mycket så händer det. Bara ett par veckor sedan sist.

Varför? Varför är det såhär? Varför kan jag inte vara stark nog att gå vidare med livet, varför kan jag inte förstå att jag är frisk nu? Varför kommer känslan tillbaka? Vad ska jag göra? Söka hjälp, igen? Jag är snart för gammal för bup, och är det något som ger ångest så är det ju att ge sig in i behandlingar och samtal. Vad ska samtalen ens ge, jag tror ärligt inte att det blir bättre än såhär. För jag är egentligen väldigt glad av mig. Tror jag. Jag vet inte ens själv om jag mår bra eller inte!? Jag menar, ingen är ju glad hela tiden, ibland mår man lite dåligt även om man i stort mår jättebra. Så, detta kanske egentligen är helt normalt? Eller? Åh det var så längesedan innan jag blev sjuk, jag kommer ju inte ihåg hur det var innan! Nu har jag haft den här känslan lite från och till i åtminstone snart sex  år. Om det inte var såhär innan jag blev sjuk också? Detta kanske är livet? Det var så länge sedan jag var helt frisk, jag har tappat alla perspektiv! Vad kan jag vänta mig av livet!? Hur dåligt kan jag må utan att det är "något speciellt"? Det känns ju lite spontant som man inte bör skära sig, även om det är så sällan. Men det känns också som att jag har avdramatiserat att skära mig. När jag väl har satt det i system så är det väl svårt att bli av med. När andra bara känner sig lite nere så "passar jag på" att skära, mest för att jag är van vid det. Det känns inte så seriöst egentligen, det är mest något jag bara gör. Tror jag skulle kunna sluta egentligen. Men jag vill typ inte. Men det är ju så sällan så det spelar väl ändå ingen roll!?

Jag vet inte. Jag vet inte hur jag mår. Ena sekunden är jag glad och nästa är allt fel. Varför drar jag mig till plattformar där psykisk ohälsa diskuteras? Varför brinner lågan fortfarande i mig? Varför kan jag inte släppa taget?! Eller det kanske är såhär det är när man lever livet? Vem är egentligen glad hela tiden?

Jag borde gå vidare i livet men ist så skriver jag hit

BUP svarar:

Hej,

Tack för ditt insiktsfulla och nyanserade brev. Jag kan inte ge dig ett svar på varför du har så svårt att känna dig ”frisk” efter din svåra period för flera år sedan. Men jag får några olika tankar i huvudet.

Till att börja med så är det vanligt att vissa svårigheter är svårare att bli av med än andra. Du beskriver att du fortfarande skär dig men att det blir alltmer sällan. I dag har att skära sig kanske en annan betydelseför dig än för flera år sedan, men själva beteendet finns kvar. Och att skära sig spelar faktiskt roll, du känner smärta och det blir märken på kroppen. Så din känsla av att inte lagt alla svårigheter på hyllan stämmer.

Kanske är det så att du inte ”vågar” känna dig frisk och återställd? Om man är frisk tänker många att man måste vara stark på alla sätt och vis. Man får inte trilla dit igen och misslyckas i sitt nya liv. Med sådana förväntningar på sig själv kan det kännas bättre att vara lite sjuk än att misslyckas med att vara ”frisk”.

Sen skriver du så klokt så jag citerar vad du själv skriver: ingen är glad hela tiden, ibland mår man lite dåligt, kanske är det helt normalt, någon gång (…) har jag en riktig pissdag osv. Ja, så är det. Alla har ångest ibland, vissa mer, andra mindre. Men de flesta brukar inte tala med andra om det så vi hör sällan om det hos andra.

Du vill inte ge dig in i någon behandlingsprocess igen, det väcker ångest och påminner om den svåra tid du hade.  Är det därför det blir viktigt att vara frisk = slippa ångest? Men för att minska sina svårigheter eller hantera sin ångest bättre så behöver man förändra något, och det får man hjälp med i en behandlingsprocess. Det innebär just att hantera det man mår dåligt av, dvs man måste möta ångesten. Men det gäller att ångesten inte blir högre än vad man står ut med, och det är behandlarens ansvar att se till det, annars orkar man inte fortsätta.

Jag får känslan av att du står på tröskeln till ett sånt liv som de flesta har, dvs oftast mår vi ok, ibland kan vi njuta av livet men ibland plågas vi av ångest. Det är det som är det normala livet och det är inte skämmigt med ”ångestdippar”. Jag tror du behöver tillåta dig att känna viss mått av ångest ibland, men det är bara du som kan ta ställning till om du känner dig stabil med det. Om du inte gör det så tycker jag att du ska ta kontakt med vuxenpsykiatrin eller ungdomsmottagningen för att få hjälp att hantera din ångest och att stå ut med ett visst mått.

Som du märker så finns det många sätt att se på den viktiga frågan om tillfrisknande och att hitta en ny tillvaro. För dig kanske andra aspekter är viktigare än dom jag har beskrivit, men jag hoppas att mitt svar kan ge dig lite idéer om hur man kan tänka.

Varmt lycka till med din fortsatta utveckling!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta