Är i koma fast vaken

Hej jag är en tjej som kanske inte mår så jättebra. Jag är 19 år och går sista året på gymnasiet. 
Läget ligger till såhär, min pappa är allvarligt sjuk och har förmodligen inte jättelänge kvar att leva. Jag har problem med bulimi, vilket ingen riktigt vet om för jag inte berätta för någon. Bulimin är något som har varit med mig sedan åttan men varit mer eller mindre under tiden. Jag har inte riktigt sett det som något problem förens för några månader sen, då jag spydde alldeles för mycket. Har en sådan vriden syn på mat, kan inte förhålla mig till det som en vanlig människa, mat är lika med problem för mig. Jag har sedan nian haft en mycket oregelbunden mens. Med det menar jag att det kan gå flera månader innan jag får mensen. Oftast får jag inte mens när jag är stressad eller mår dåligt. När hälsan väl stämmer lite så är mensen regelbunden. Jag har fått "diagnosen" depression och haft det sedan början av 2014. Jag har till stor del av tiden ätit antidepressiva för att klara vardagen. Skolan är jättejobbig, jag har alltid varit duktig i skolan har har en fruktansvärd prestationsångest inför allt då jag alltid måste vara bäst. Men just nu kan jag inte koncentrera mig alls, har alltid haft relativt svårt med koncentrationen men nu klarar jag knappt av en lektion i skolan. Jag har ingen motivation till någonting. Jag kan se hur allt jag måste göra bara blir mer och mer men bara klarar inte av att ta i det. I början fick jag alltid panik när jag hade mycket att göra, nu får jag inte ens panik längre utan lever som om jag vore i koma fast vaken. Jag har ingen energi och ständigt ont i huvudet, jag har jätteofta panikångest och klarar inte längre någon press. Jag orkar inte heller göra något åt detta äckliga liv, har ingen ork alls. För livet är till stor del bara piss och jag mår alltid dåligt. Vad ska jag göra?

hejalla

BUP svarar:

Hej!

Du har skrivit ett så fint brev om hur jobbigt du har det med svårigheter på många olika områden. Det är förstås väldigt tungt för dig och jag tycker det är starkt gjort att du orkar skriva till oss.

Dina svårigheter har funnits länge, men just nu är också din pappa svårt sjuk, vilket ju innebär mycket oro och sorg. Som dessutom inträffar just sista terminen på gymnasiet.

Jag tänker att du skulle behöva andrum. Med andrum menar jag att kunna känna närhet och tröst hos någon. Har du någon att kunna prata med?
Kan ni stödja varandra i familjen, eller finns det någon annan du känner förtroende för?

Och hjälp att släppa lite på krav och plikter, i den mån det är möjligt. Kan du prata med någon på skolan, din mentor eller kuratorn? Går det att släppa på något av kraven i skolan, finns möjlighet att ”ta igen” något senare?

Jag föreställer mig att känslorna kring din pappa väger tyngst just nu, men att dom samtidigt gör det svårare med allt annat som du redan tidigare kämpat med?
Du behöver hjälp med allt detta, och en del av det behöver du en professionell persons hjälp med.

Du har tidigare haft kontakt med en läkare, skulle hen kunna hjälpa dig med din akuta situation?
Eller förmedla kontakt med någon som även är samtalsinriktad? Sådan hjälp finns på alltfler vårdcentraler, men också på ungdomsmottagningen där du bor.

Jag förstår din brist på energi, men önskar verkligen att du får ork att ta tag i kontakten med dom omkring dig - de som skulle kunna vara ett stöd just nu.
Att sända en signal -nödsignal- kan vara tillräckligt.

Hoppas du lyckas med det!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta