Hur tar man upp något med en psykolog?

Hej! Jag har under hela min tonår mått ganska dåligt (från och till visserligen). Har haft mycket problem med min relation till mat och träning och inte minst mig själv. Det har gått upp och ner en hel del men under detta år så har det bara känns som allting brister.
Jag hatar mig själv kort sagt och försöker vara så perfekt som möjligt för att kompensera - hinna gå på alla fester, vara en bra och närvarande kompis, träna sex gånger i veckan, äta lite och nyttigt, hålla mina toppbetyg och vara allmänbildad och rolig och glad. Hittills har det väl funkat men nu känner jag bara hur jag inte orkar och har tappat lusten för precis allt. Den enda jag vill göra är att sova och kolla på TV.
Mina föräldrar har blivit oroliga när de sett hur jag har förändrats (har visserligen inte förändrats drastiskt i mitt praktiska beteende men mer i mitt känslomässiga, om det är begripligt) och min mamma skickade mig till en psykolog. Dock är det omöjligt för mig att få fram det jag faktiskt tycker är jobbigt, att prata om det faktiska "problemet", del för att jag själv knappt fattar vad det är som är fel och dels för att jag tycker det är så svårt att prata om mina känslor med andra. Det känns som vi bara glider in på sidospår och pratar om småproblem som egentligen inte alls är det jag vill prata om, även om det är det enda jag lyckas ta upp.
Så min fråga är, hur tar man upp något man knappt kan sätta ord på med en psykolog? Vart ska man börja? 

M

BUP svarar:

Hej M,

Tack för din mycket viktiga och grundläggande fråga. Många hamnar, precis som du, i ett läge där man blir osäker på hur man ska förmedla vilka svårigheter man egentligen har.

Alla behandlare vet att det är svårt att ”öppna” och lägga fram sina svårigheter. Det är sällan detta kan ske under det första besöket, annat än mycket övergripande. Att närma sig en främmande person med något som man själv har svårt att sätta ord på eller handskas med är en process som tar tid. Och det måste få ta tid. Till att börja med behöver man känna in om denna person går att lita på. Känner man sig lyssnad på, får man användbara kommentarer och frågor tillbaka? Under denna ”prövotid” är det vanligt att man pratar om just sidospår. När kontakten känns pålitlig kan man börja komma in på det svåra, det som man egentligen är där för.  Denna process tar olika lång tid för olika människor, det får den göra.

Om man har svårt att formulera sina känslor under samtal så kan man prova att skriva, precis som du gjort till oss. Ett brev rymmer mycket, om jag hade träffat dig nu när jag läst ditt brev så hade jag fått mycket från dig som vi hade kunnat prata vidare om. Så kan vi inte göra här i Frågelådan, det kan inte bli en dialog som under ett samtal.

Om du kommit till mig kanske du efter en tid skulle ha känt att du var osäker på mig. Fast du försökt så kanske vår ”personkemi” inte stämt överens. Så kan det vara, ibland behöver man byta till en annan behandlare för att det ska kännas rätt och tryggt. Det är inte så lätt att byta behandlare, det blir att börja från noll igen, men det är grundläggande att förtroendet finns där.

Om du känner att du kan lita på din psykolog så föreslår jag att du visar hen ditt brev och väntar på vad hen svarar då. Finns det något där som kan leda vidare? Gör några försök, jag försöker inte säga att det är lätt.

Jag uppfattar det som att din fråga till oss i första hand handlar om själva processen och tänker därför inte gå in på den problematik som du beskriver. Men det framgår av ditt brev att du har bra självinsikt och kan reflektera över dina svårigheter – en jättebra utgångspunkt.

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta