Ger upp när som helst

Hej! Att skriva d e väldigt jobbigt för mig men knr att d dags för snart orkar jag ite mer  jag blir utsatt för sex av min farsa o d har pågått så länge han e aldrig hemma på dagen utan kmr för sova o alltid vaknar jag av att någon drar ut kläderna o d senaste så har jag vart upp för jag vet att han kmr o hur mkt jag än kämpar så klarar jag ite vet ite vad ska göra att berätta detta känns som att bygga upp sin egen helvete för ingen kmr tro mig o min familj kmr absolut ite tro på mig tro mig jag vet 

sen e d såklart skolan jag har alltid känt mig missförstånd av alla vuxna o alltid misslyckats i skolan, jag har alltid haft alla lärare på mig allt det dåliga som skedde i skolan stod jag ansvar i o nu har jag haft möte efter möte med rektorn o föräldrar jag får stå ut så mkt skit av henne o mötet blir fackt för när jag blir arg så kan jag ite kontrollera mig jag får anklagelser som att mina klasskamrater e rädda för mig men d har jag alltid hörd att lärare e rädda För mig men d ingen nytt heller men jag knr att jag mår ite bra av allt detta skit jag får på mig utan att ngn riktigt kan förklara riktigt varför jag dom spelar dumma när jag ifrågasätter dom men jag mår skit ingen förstår mig har ångest varje dag av att jah ite når d mål som förväntas av mig i skolan att få höra att jag ite kmr ta någon student att få höra att ajg kmr klara skolan av rektorn o min morsa säger att hon aldrig haft nått hopp om mig men jag har faktis för första gången en lärare o skolvärd som verkligen vill hjälpa mig hur mkt rektorn än säger o alla krav så e d alltid dom säger att jag kmr klara detta o sånt men jag ger dom ite chansen för jag vågar ite lita på ngn o när jag blir arg vet jag ite hur jag ska kontrollera mig så jag har redan bråkat med min lärare o skolvärdarna pga av min beteende o attiyd o d nåt jag vill förändra för efter 17 år förstår jag att jag ite kan Leva så här för ajg kmr ite vart vet ite hur jag ska göra vill ta upp för min lärare att jag knr för höga press på mig i skolan o så  som rektorn väntar bara att ajg gör en till sne steg sne skriver hon ut mig för d har hon sagt så känns d ändå inte rätt för jag vet att jag kmr gör nåt fel som göra att jag blir avstängd från skolan Aså jag mår verkligen ite bra vet ite om jag ska berätta allt jag skrivit t min lärare o skolvärlden för hela denna året har dom på alla sätt få mig o snacka me dom dom har hjälpt mig att lugna när jag hamnat i slagsmål  att komma bort kan säga att tack vare dom finns jag kvar men ändå så vet jag ite men klarar verkligen ite av min tankar längre för det känns som att jag kommer ge upp närsomhelst snälla hjälp mig jag hoppas verkligen ni fattar vad jag skrev 

Ingenfattar

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Jag tycker att det är så bra att du skriver till oss, för du är verkligen i en svår situation just nu. Och du är en stark tjej som gör det trots att det är svårt.

Jag tycker det är starkt att du verkligen försöker klara skolan och det är så bra att du har en lärare och en skolvärd som är måna om dig och gillar dig och försöker att hjälpa dig. Även om du har svårt att förändra beteende så har du ändå viljan att göra det och det verkar som om de har förstått det och inte låter sig avvisas, fastän du inte vågar lita på dem hela vägen. 

Att vara utsatt för sexuella övergrepp under lång tid gör ofta att man har svårt att lita på någon vuxen över huvud taget och det är inte lätt att våga släppa in någon då. Det du beskriver av att att du har svårt att kontrollera ilska kan också vara en följd av att du verkligen har mycket att vara arg för och inte har haft möjlighet att skydda dig eller prata med någon om det.

När du säger att du är van att lärare är rädda för dig så kanske du varit avvisande och arg just för att skydda dig själv. Rektorn ser bara ilskan och inte hur du kämpar för att klara dig. Hon har kanske inte en aning om hur du verkligen anstränger dig. Eller att du verkligen skulle vilja kontrollera din ilska men inte vet hur du ska göra. Kanske kan din lärare, som känner dig lite bättre, förklara mer för henne?

Många  som utsatts för sexuella övergrepp kan inte, törs inte eller vill inte berätta om vad de varit med om. En del är som du rädda för att ingen ska tro på dem. Oro för vilka följder ett avslöjande skulle kunna få kan också hindra en från att berätta. Man är kanske orolig för vad som ska hända med förövaren och en själv när man berättar.

Jag vet inte vad din pappa sagt, men det är vanligt att skrämmas med att ingen ändå skulle tro dig och att det skulle bli dåligt för hela familjen.Vill bara säga att det är så fel att du blir utsatt och att du inte borde behöva ha det så ens en dag till. Det din pappa gör är helt fel och olagligt. Din mamma kan, vad jag förstår, inte skydda dig eller stödja dig. 

Jag tänker att även om det är väldigt svårt för dig att berätta om hur du har det hemma så behöver du ändå göra det. Du skulle kunna börja med att ringa till BRIS. Dit kan du ringa anonymt och du skulle då kunna prata med någon om hur du kan göra, steg för steg, och tillsammans fundera på vad som är bästa vägen för dig.

Då kan du på det sättet börja berätta och börja planera utan att behöva göra det ansikte mot ansikte direkt. Det kan också vara en sorts träning i att berätta och göra att det blir lättare att prata med din lärare eller skolvärd så småningom.

Du är 17 år och snart myndig vilket betyder att du bestämmer mer och mer själv. Du är på väg att kunna både söka och ta emot hjälp vilket är stort.

Du kommer att kunna leva ett så mycket bättre liv när du kommer hemifrån. Det kommer att finnas fler människor som vill och kan hjälpa dig.
Du får inte ge upp just när du är på väg att bestämma dig för att ge andra chansen att fatta. Det kommer de att göra.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta