Tankarna snurrar runt i mitt huvud

Hej! Jag mår dåligt varje dag och hela tiden. Varje gång jag skrattar har jag bara en mask på mig för att i verkligheten mår jag dåligt, är ledsen och gråter. Jag har en gissning på vad det kan vara men är inte så säker faktiskt. Det är så att när jag gick på min förra skola blev jag mobbad och under den tiden började jag hänga med en som var 2 år äldre än mig. Jag kunde säga allt till henne och hon allt till mig. Men hon hade problem hemma så hon började röka och dricka och hänga med dom "coola" och skolka. Jag förlorade henne och jag mår lite dåligt över det men jag tror att det är något mer men vet inte vad. Jag klarar inte av att säga till någon. Jag kan gråta på kvällen och på bussen. Det är så att i slutet av året ska det komma ut en film jag gärna vill se och jag kan sitta och gråta för att jag vill se den. Jag tror att jag har depression. Men jag står inte ut med att må dåligt. Tankar snurrar runt i mitt huvud och jag kan inte koncentrera mig i skolan. Jag kan ligga i rummet i timmar och i kolsvart mörker. Jag har alltid mått så här men inte så dåligt, för jag har alltid haft lite depression(tror jag) men nu har den blivit värre jag mår dåligt dygnet runt. Jag kan inte göra något roligt för efter att jag gjort det så gråter jag för att jag vet att det aldrig kommer att bli så roligt igen. Jag vet inte vad jag ska göra.  Vet ni?

Depression?

BUP svarar:

Hej!

Du skriver att du tror att din ledsenhet finns kvar efter att först ha blivit mobbad och sedan ha förlorat den som kom att bli din bästa vän men att det även kan vara något mer. Att ha varit utsatt för mobbing är något som lämnar sår efter sig som tar lång tid att läka. Det är olika hur man reagerar, några blir deppade och tappar självtillit, andra blir arga och irriterade och vet inte hur de ska göra med sin ilska, en del drar sig undan och och får svårt att lita på andra. Det är också vanligt att känna sig skyldig på något sätt och att man upplever skam för att man blivit utsatt. Fastän man själv inte gjort något fel så kan det kännas så. Jag vet inte hur du har det med vänner nu men tänker att du skulle behöva prata med någon om hur du har haft det. Särskilt som du förlorade den person som du verkligen kunde dela saker med och kanske inte vågat anförtro dig åt någon sedan dess?

Jag tänker att du ska vända dig antingen till skolsköterska/skolkurator eller till närmaste Ungdomsmottagning och prata om vad du varit med om. Du skriver ingenting om din familj så jag vet inte om dina föräldrar vet om vad du varit med om och kan stödja dig? Eller om du kämpar själv med alla tankar som snurrar.

Du skulle behöva reda i det som hänt för att kunna gå vidare och våga se framåt. För om du nu inte kan tänka dig att du ska tycka att något är roligt och inte heller vågar glädja dig åt något så behöver du förstå och kunna urskilja de olika delarna i detta. Det ger mer möjlighet att både hantera sitt liv och förstå mer om vem man är och vad man behöver. En viktig del i behandling kan vara att försöka reda i just det, tillsammans börja vända och vrida på allt som nu kommer över dig när du funderar själv i mörkret. (Skickar med en fråga och ett svar som du kanske kan känna igen dig i och ha glädje av.)

Om det blir för svårt att börja prata med någon direkt kan du kanske börja med att vända dig anonymt på nätet till tjejzonen. Där kan du chatta eller prata med någon som ett första steg. De har också, fast det är väntetid, "Storasystrar" som är en lite äldre tjej som du kan chatta eller prata med på Skype.  Våga glänta lite på masken, du behöver inte ta allt på en gång, låt det ta tid att lära känna någon som du vågar lita på.

Ge inte upp och tro inte att ditt liv alltid kommer att kännas så här.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta