Allt börjar gå utför

Hej. Jag har mått dåligt i ett antal år nu. jag börjar bli orolig för mig själv. Just nu börjar allt gå utför. Jag får ångest när jag äter, jag har skärt mig 3 ggr och hållt min anda 3 ggr så länge tills jag tappade känslan i en del av mina kroppsdelar. Ingen vet hur jag mår innerst inne. ibland pratar jag inte ens med min normala ton eller röst. Jag vill inte berätta för mina föräldrar hur jag mår, förrän jag själv fått en diagnos. HUR FÅR MAN EN DIAGNOS? mina föräldrar förstår mig inte, endast mina vänner. Jag vill inte leva längre, och jag är bara 13 år. Vad ska jag göra? Snälla hjälp mig.

Ella

BUP svarar:

Hej Ella och tack för ditt brev.

Vad tufft du verkar ha det. Det låter verkligen jobbigt, men det här kan du kan få hjälp med! 

Jag blir berörd när jag läser ditt brev, för du verkar vara så ensam med ditt dåliga mående. Det är verkligen så sorgligt att många unga i din ålder känner att de inte kan eller vågar prata med sina föräldrar om att de behöver hjälp. Jag tror att det är ganska svårt att komma ur det här jobbiga utan stöd från en vuxen. Om du inte kan vända dig till dina föräldrar, finns det någon annan?

Du säger att en diagnos skulle hjälpa till att våga prata med dina föräldrar. Jag blir verkligen nyfiken på hur du tänker om det. Skulle dina föräldrar ha lättare att acceptera att du behöver hjälp om du hade något tydligt "problem", till exempel en ångestdiagons, i stället för att känna en stark oro och inre smärta, som inte har samma tydliga "etikett"? 

Det är svårt, nästan omöjligt, att få en diagnos när man är 13 år utan att vårdnadshavarna är inblandade. Vi på BUP behöver träffa både dig och dem du bor med vid flera tillfällen för att kunna göra en rättvis bedömning. Vi behöver ställa och få svar på frågor hur det är för dig både hemma, i skolan och på fritiden. Vi behöver få veta hur det är just nu, men också hur det var när du var bebis och liten. Hänger du med?

Du säger att du pratar med dina vänner om hur du mår. Det är jättebra, men jag tänker, som du, att du behöver mer hjälp.

Jag skulle vilja råda dig att fundera lite på om det finns någon vuxen som du trots allt kan känna förtroende, och våga berätta för? Kanske skolsköterskan, eller kuratorn?

Du kan också "öva" lite på att prata om dina problem genom att chatta med en klok, snäll, peppande Storasyster hos Tjejzonen. Du kan vara anonym om du vill. Jag tänker att det skulle kunna vara ett första steg för dig att gå mot att hitta hjälp. De kan dock inte hjälpa dig med en diagnos är jag rädd. För att få en diagnos behöver du träffa en läkare eller annan behandlare på BUP, eller en Vårdcentral.

Jag vet att det kan kännas förtvivlat, ensamt och läskigt att må så dåligt som du gör, men jag lovar att det kommer att bli bättre. Och även om det känns som om dina föräldrar inte förstår dig, tror du inte, innerst inne, att de vill förstå och hjälpa till?

Jag skickar dig superpepp, tröst och hopp om att livet snart blir bättre.

Var rädd om dig!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta