Är ofta mycket olycklig

Är Bup för mig, eller ska jag vända mig någon annanstans?

Jag har ända sedan jag kom tillbak tillbaka till Sverige känt mig mer eller mindre olycklig, detta var för snart tio år sedan. Jag känner aldrig att jag passar in och längtar bara efter något nytt. Jag har någon nära vän men är i princip alltid ensam och jag är bara trött på livet just nu. Pallar inte med en vardag som suger livskraften ur mig.

Grundskolan var helt otroligt kasst. Hade oftast inga eller ett fåtal vänner och hatade skolan. Jag var fett olycklig och det ända som gjorde mig glad var tanken att en dag komma bort från den här skiten och in i en vardag som jag passade in i. Jag var glad också, stunder som man skrattade var guldkorn.

Ofta försökte jag låtsas vara glad för att jag hatade när människor tyckte synd om mig eller sa saker som , "Varför är du så himla deprimerad för" med en röst som låtsas att de bryr sig. Min självkänsla bröts ner allt efter tiden gick och allt efter jag bara hörde negativa saker om mig. Jag vet att det låter patetiskt men de negativa sakerna blev de ända sakerna som jag kände mig bekväm i och kunde acceptera. De tillfällena som (oftast vuxna eller äldre ungdomar) försökte ge mig komplimanger eller uppmuntra mig kände jag mig bara obekväm. Aja, jag trodde att allt skulle ändras med gymnasiet...

Även om de flesta människorna är coola och mer mogna så är min självuppfattning fortfarande fett låg och jag har ofta depressiva stunder och är ensam i princip hela tiden. Nu när man börjat komma in i vardagen så är "allt är nytt" hypen borta och det är typ samma skit igen.

Jag hatar bullshit och jag hatar när folk försöker se ledsna ut för att de vill få uppmärksamhet. Men jag är olycklig ofta mycket olycklig, jag har det mycket svårt att kontrollera ilska, och den här rastlösheten  jag känner äter upp mig från insidan och blir bara större. Snackat med min morsa om att jag inte är lycklig och hon har hänvisat mig till kuratorn eller kanske Bup, jag vet inte... Sorry för långt brev (och glömde säkert mycket ändå :P)

Mvh W  

W

BUP svarar:

Hej W!

Tack för ditt brev, där du så levande berättar om din bakgrund och hur du haft det sedan en lång tid tillbaka! Så kämpigt du haft det under alla skolåren!
Det låter som om du däremot mådde bättre under förskoleåren utomlands.

Du skriver så insiktsfullt om din situation. Du hade förhoppningar om att du skulle må bättre i gymnasiet. Det låter som om att du också gjorde det i början, men att det sedan blivit sämre igen då saker och ting inte är nya längre - ”hypen” är borta.

Så bra att du pratat med din mamma om att du är olycklig och klokt av henne att hänvisa dig till BUP eller kurator!  Du ska inte behöva ha det så här jobbigt och känna dig så ensam och olycklig och lida svårt av svårkontrollerad ilska och rastlöshet!

Det finns hjälp att få och jag föreslår att du ber din mamma ringa till närmaste BUP-mottagning för att försöka få en tid där.

Du kan också gå till skolkuratorn på din skola för att få stöd eller till närmaste Ungdomsmottagning.

Du har kämpat så länge själv nu, så vänta inte med att söka hjälp utan gör det med en gång. Hoppas du också hittar den hjälp som passar dig, den är du värd!

Lycka till!

 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta