Söka hjälp var bland det svåraste jag har gjort i hela mitt liv

Hej!

Jag är en tjej på 18 år som inte mår 100. Jag har länge hållt allting för mig själv, och att söka hjälp var bland det svåraste jag har gjort i hela mitt liv. Men jag gjorde det, pratade med psykolog ett tag. Dock blev det så pass jobbigt att ta mig till psykologen att jag valde att ta en paus. Varje gång jag skulle dit var jag livrädd och fick verkligen tvinga mig dit. Jag kunde ha ångest veckor innan, men jag vet inte riktigt varför. Kanske kändes det som att jag inte var värd hjälpen? Eller skammen? Helt ärligt så vet jag inte.

I samband med detta förklarade jag läget för min familj. Det svåra har nog varit att det inte är något specifikt som har hänt, någon egentlig orsak till mitt mående, utan att jag mått dåligt "utan anledning". Att få det svart på vitt från en psykolog att jag var deprimerad gissar jag gjorde det lättare för mig att prata med min familj och mina vänner. Men att inte veta vad det beror på gör ju att ingenting blir bättre heller. Jag vet att jag har mått såhär till och från väldigt länge. Första minnet jag har av självmordstankar var från då jag var 9-10 år. Sedan dess har jag haft iallafall 3 stora/djupa depressioner (då jämför jag med känslan jag hade i den senaste), där jag verkligen har varit nedstämd under en lång period. Mellan det har jag väl varit in and out, ibland har det kännst ok, ibland inte alls. Sen minns jag för något år sen, då vi hade en idrottsuppgift - vi skulle lägga upp ett eget konditionsträningsschema och mäta skillnaden före och efter. Jag gick in för uppgiften till 100%, tränade mer än någonsin, åt bra, skrev träningsdagbok, hade motivationen på topp för allt skolarbete och jobbade på som tusan. Städade rummet, lagade mat. När uppgiften var över och jag inte riktigt fick resultatet jag hade önskat dröjde det inte länge innan jag var tillbaka i orklöshet och noll motivation till livet över huvud taget.

Jag kan inte sätta fingret på något speciellt som får mig att känna såhär. Jag har inte varit med om något direkt trauma i livet, hade en jättebra uppväxt, tills min bror blev äldre och det blev en hel del bråk hemma. Men jag vet att dessa tankar fanns redan innan det började. Klart det kan ha förvärrats av att inte känna mig riktigt hemma i mitt eget hem, men det är samtidigt inte grundorsaken till att självmordstankar och depressioner börjat.

Jag vet att det måste vara svårt att sätta sig in i en situation bara på att läsa några tusen ord, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra, och är tacksam för alla tips och tankar.

Fröken ost

BUP svarar:

Hej!

Tack för din fråga. Jag tycker verkligen du ska söka hjälp igen för att få hjälp för dina, som du skriver, stora djupa depressioner.

Du skriver att du vill förstå varför du mår så dåligt ibland - att det känns som du mår dåligt ”utan anledning”. Eftersom du mått dåligt länge och många gånger utan att berätta för någon annan tror jag du skulle ha nytta av samtal och även om det inte alltid är så lätt att hitta ”förklaringar” kan du ändå få hjälp genom samtal.

Jag undrar verkligen varför det blev så svårt och ångestfullt för dig att ha en psykologkontakt. Det var verkligen starkt av dig att ändå fortsätta och för en tid gå emot denna starka ångest/olust, men jag tror inte att du kan få någon bra hjälp under sådana förhållanden. Så det gäller att se till att det inte blir så igen!

Det kan bero på många saker. Kanske ni bara inte funkade tillsammans? Kanske blev du överängslig hur den andre skulle uppfatta dig och vad du sade? Det kan finnas många olika anledningar till varför det blev så besvärligt. Men det är viktigt att det inte blir så igen!

Så mitt förslag är att om du söker hjälp så ska du genast berätta hur ångestfyllt det blev förra gången. För då kan ni båda prata om hur ni ska göra för att samtalen ska kännas bra för dig. Det är verkligen viktigt både för dig och den person som ska hjälpa dig att du inte får ångest på samma sätt som förra gången. Det är nog också en förutsättning för att du ska orka fortsätta.

Eftersom du fyllt 18 år kan du söka hjälp på flera ställen. Du kan söka hjälp på en vårdcentral. Deras möjligheter, förutom medicinering, att behandla psykiska problem är olika och det bästa är nog att du ringer och frågar.

Du kan också söka hjälp på en vuxenpsykiatrisk klinik. De är vana att hjälpa personer med depressioner.

Du kan också ta kontakt med en ungdomsmottagning där du bor.

Jag tycker att du ska pröva dig fram tills du får en kontakt i vilken du känner du/ni kan hantera den ångest du får. Men - som jag skrev tidigare - det bygger på att du berättar vad du känner, så det blir ett gemensamt problem som ni försöker lösa tillsammans.

Eftersom det var så svårt för dig med en psykologkontakt så kanske det också kan vara ett alternativ för dig att anonymt chatta på Tjejzonen?

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta