Har jag borderline?

Hej!

Jag är en tjej på 18 år som har gått hos Bup när jag var liten för att jag var väldigt aggressiv men också ledsen när jag var ett litet barn kanske runt 5 års åldern,för två år sen sökte jag hjälp och kom in på öppna linjen och fick hjälp där,dom skickade senare iväg mig för att bli undersökt om jag var bipolär.

Dom sa att jag hade ångest blandat med mani,dom gav mig sömntabletter så att jag kunde sova,tabletterna hjälpte inte och jag slutade ta dom då jag kände att dom inte hjälpte.

Nu har jag och min skolkurator börjat prata om Borderline,det är uppenbart att jag är som en berg och dal bana med mina känslor och jag kan gå från att vara världens lyckligaste till den mest nerstämda människa och ibland känner jag inte igen mig själv,jag vet inte riktigt vem jag är.

Jag hatar mig själv också då mina berg och dal känslor har börjat skapa problem i min familj då jag skiftar humör på bara några timmar,ibland så snabbt som en halvtimme.

Det är svårt att hänga med själv och jag tar min skam och förvirring ut på mig själv och skadar mig själv.

Kan detta vara Borderline? Och kommer någon ta mig på allvar om jag söker hjälp för det?

Ella

BUP svarar:

Hej Ella!

Tack för dina frågor som jag är säker på att du delar med flera andra. Det är väldigt vanligt att man - som du gör - tror att man inte kommer att bli tagen på allvar när man söker för sina problem. Jag är övertygad om att du blir tagen på allvar och jag tycker bestämt att du ska söka vidare hjälp.

För att få klarhet i om du kan ha borderline eller någon annan diagnos så tycker jag att du behöver få genomgå en grundlig utredning. En sådan kan göras på den Vuxenpsykiatriska öppenvårdsmottagning som ligger närmast där du bor. Utredningen behövs ju också för att du ska kunna få rätt behandling. Du är 18 år och därmed för gammal för att få hjälp på BUP, eftersom vi endast tar emot fram till artonårsgränsen.

Du berättar också att du hatar och även skadar dig själv. Om det är möjligt för dig, så försök att låta bli att skada dig själv! Jag har träffat så många tonårstjejer på BUP som efteråt ångrat sig väldigt mycket att de skadat sig själva, eftersom de lider av ärren som inte försvinner.

Jag förstår lättnaden i att slippa ångesten genom att känna den kroppsliga smärtan men lättnaden blir kortsiktig. På sikt kan man få lida av ärren i stället. Det finns en del sätt du kan pröva för att dämpa ångesten i stället för att skada dig. Ett sätt är att lägga en isbit på handleden och trycka till. Det ger smärta utan att ge ärr.

Gå gärna in på nätet, på Shedo, så kan du få fler tips.

Jag tycker alltså att du ska söka hjälp på närmaste vuxenpsykiatriska öppenvårdsmottagning för att få en grundlig bedömning av vad som är orsaken till de problem du beskrivit.

Det låter så bra att du redan har kontakt med skolkuratorn och jag hoppas du kan fortsätta med den, när du väntar på kontakten med vuxenpsykiatrin. Jag lägger till lite information om bipolär sjukdom.

Var rädd om dig och lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta