Mina självmordstankar är tillbaka

Hej.. 

Under cirka ett halvår så har jag varit sjuk i en depression och inte längre velat leva. Jag går hos bup en gång i veckan men jag känner ingen skillnad, och jag får ångest inför varje samtal för jag vill verkligen vara ärlig och berätta att mina självmordtankar är tillbaka igen. Dem försvann ett tag, efter jag försökt ta mitt liv med några tabletter och hamnade på sjukhus. Men nu är dem tillbaka och värre än någonsin. Det är meningen att jag ska börja i skolan igen efter lovet, men jag vet inte om jag kommer att klara av det. Har varit borta från skolan flera månader och jag känner bara stress, stress och massvis av press. Allt jag vill är att göra mina föräldrar stolta men just nu verkar det aldrig hända.. Mina betyg sjunker mer & mer likaså min frånvaro och jag kan inte göra någonting. För jag känner ingen mening med det längre. För jag har bestämt mig på självmord & tänker att "vad spelar betygen för roll om jag ändå ska dö snart?"

Ingen verkar förstå hur dåligt jag mår, dem tror bara att allting har blivit bättre. Sanningen är att det bara har blivit värre och jag vet snart inte vad jag ska göra. Ligger bara hemma hela tiden, har ångest och gråter för att jag mår så dåligt. Slutat träffa mina vänner, slutat leva.. Jag känner ingenting längre allting är bara hopplöst och jag vill bara ha en paus från allt och alla. 

Bråkar med mina föräldrar hela tiden, dem förstår verkligen ingenting! Känner mig så misslyckad och värdelös, det är det jag hört igenom hela min barndom. Jag kan ingenting, jag är ingenting. Jag vill bara ge upp och jag är så arg och besviken att jag inte dog av dem där tabletterna... Jag har ångest över min kropp och mat. Det finns perioder då jag knappt äter någonting och sen perioder där jag äter alldeles för mycket. Under 1-2 veckor gick jag ner runt 9 kilo.. Är så trött på att vara mig själv och vill bara försvinna. Hatar mig själv och denna värld jag lever i. Vad ska jag göra? För jag vet inte om jag kommer att kunna hindra mig själv från att hoppa framför ett tåg nästa gång.. 

:(

BUP svarar:

Hej! 

Du är mitt uppe i ett tufft läge måendemässigt. När det känns som allra svårast är det inte konstigt att tankar på att ge upp kommer. Det är ett sätt för hjärnan att hitta en kortsiktig lösning, ett sätt att försöka slippa allt det jobbiga. Det är inte konstigt att sådana tankar kommer, problemet är att det inte är någon egentlig lösning. Istället handlar det om att ta ett litet steg i taget. Att inte ta alla de stora, svåra frågorna på en gång utan att hitta sätt som gör att det går att stå ut tills det kommer en vändning. För det kommer en vändning!

Många som mått riktigt dåligt och funderat på att ta sina liv beskriver hur glada de är att de stod ut när det var som värst så att de fick vara med om när det blev bättre. Du är inte ensam om att ha det som du har det -det finns mer hjälp att få!

Du beskriver väl den ångest som kan komma när det finns viktiga saker som inte kommer fram i samtalen på BUP. Den ångesten är du inte ensam om, du är heller inte ensam om att tycka att det känns svårt att ta steget och berätta om de svåraste sakerna, som självmordstankar. Några upplever att det är svårt att berätta för att det känns som ett misslyckande att må sämre igen, att det kan upplevas som kritik mot behandlaren som känns svår att prata om. Det är viktigt att säga att det inte är så vi behandlare tänker. Som behandlare är det viktigaste att svåra saker kommer fram. Vi är vana vid att mående kan pendla, att man behöver utvärdera om det man gör är tillräckligt just nu eller om andra saker behöver prövas. Kanske handlar det just nu om att gemensamt hitta sätt att stå ut i svåra lägen. 

Vet din behandlare om kopplingen mellan hur du mår och din känsla av misslyckanden? Att du vill göra dina föräldrar stolta är förståeligt samtidigt låter det som att dina prestationskrav i nuläget är alltför svåra för dig att orka leva upp till. En depression är tuff att vara i och kraven på dig behöver vara rimliga, både från dig själv och omgivningen. Det låter viktigt att tillsammans med skolan göra upp en plan för hur du ska göra med skolarbetet nu när du varit borta så länge. Det brukar vi på BUP kunna vara med och råda i. 

Det går inte att lösa allt på en gång. Fokus nu behöver vara på att förbättra ditt mående, då kommer du att kunna göra många bra saker i livet, för både dig och andra att vara stolta över. 

Du frågar vad du ska göra. Berätta för din behandlare! Ta upp dina tankar på att ge upp och hur svårt allt känns just nu. Det behöver komma fram för att du ska kunna få den bästa hjälpen.

Ta hand om dig!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta