Inte kul att vara sist med allt och kortast i skolan

Jag har ett problem. Jag är 14 år och ska fylla 15 i år, men jag har inte kommit in i puberteten. Visst jag har fått en knöl under ena bröstet men det är allt. Inget hår i underlivet, jag svettas inte så mycket även om jag tränar (dansar) tre- fyra gånger i veckan. Jag har gått till läkaren och ungdomsmottagningen och tagit blodprover men allt de har sagt är att puberteten är på väg osv men de har sagt det till mig i nästan två år. Visst skulle det vara kul om jag inte var den kortaste i skolan fast jag går i åttan och är mitten äldst, och visst skulle det vara roligt att ha bröst som alla andra tjejer i skolan. Men det som läkarna som jag går till inte förstår är att jag inte mår bra. Det är inte kul att vara sist med allt. Jag har vänner och sånt men mitt självförtroende har sjunkit så lågt att jag gråter varje kväll för jag inte är som de andra. Vissa säger ibland "....du är så liten...." Och sånt, de menar ingenting illa när de säger det, det vet jag jag har känt de i åtta år. Men det blir inte så kul ändå.. Kan ni hjälpa mig att hitta ett sätt att må bättre på?

Sämst självförtroende:(

BUP svarar:

Hej tjejen!

Vi här på BUP är inte experter på det här med puberteten och vad som händer med kroppen, så jag tycker att det är superbra att du kollat upp detta med läkare och ungdomsmottagningen.

Mitt svar handlar mer om dina funderingar kring att du inte mår bra.

Vi människor är ju himla olika. Vissa är korta, andra långa. Vissa är mer smarta än andra. Vissa är bra på att lära sig saker fort, andra är bra på rita och måla. Vissa sjunger fint, andra är hur bra som helst på schack. Ja. Du fattar. Vi är olika.

Och så är det ju också med mognad. Vi mognar alla olika fort. Och det blir jättetydligt just i de tidiga tonåren, för där det blir så tydligt just på kroppen (bröst, mens, skäggväxt, längd, vikt….). Men man utvecklas ju också olika fort både i ”huvudet” (alltså, hur man lär sig, hur man resonerar, hur man löser problem, hur man förstår olika saker…) och i ”själen” (hur man känner, empati, att kunna förstå hur andra känner…).

Jag förstår att du blir jätteledsen när du känner att du inte ”hänger med” de jämnåriga tjejerna. För man vill ju gärna vara med, kunna vara med i snacket, och blir liksom sååååå less på att höra att man är ”liten” hit och dit, och att puberteten ”är påväg”. Men, med risk för att jag blir ännu en i ”tjat-kören”: Jag tror också att den är på väg. Så ha tålamod! 

Men hur ska du göra fram till dess då?

Jo. Försök tänka lite på det jag skrev ovan. Att det kanske inte syns på din kropp att du snart är 15. Men att det finns andra sätt som du är mogen på, kanske mognare än dina jämnåriga. Sätt som inte syns utanpå. Sätt där du har ett ”försprång”.

Jag skulle vilja att du tog dig en rejäl funderare och skrev ner en lista på allt du är bra på och allt du tycker är kul och alla du tycker om. (om du är så ledsen att du har svårt att tänka klart, så skulle jag ta någon av föräldrarna eller någon av de kompisar som tycker mest om dig till hjälp).

Den där listan med allt du är bra på, sätt upp den på ett ställe som syns ordentligt. Kolla den listan så ofta du kan. Och sträck på dig och var stolt över allt det där.

Sen tycker jag att du ska ”tvinga” dig att göra sådant som du vet att du mår bra av, sådant som du tycker är kul, tvinga dig att hänga med sådana kompisar som är schyssta mot dig och som får dig att må bra. Du ska göra så mycket du hinner och kan av allt det där ”braiga”. Förutom att sova ordentligt, äta ordentligt och sköta skolan som vanligt.

För ju mer bra grejer man gör, desto mindre plats får de där ledsna och jobbiga tankarna.  

Det kanske låter enkelt…. Men jag lovar. Det funkar på de flesta.

Och du, kom ihåg att ingen är snabbast, mest mogen, smartast, bra på allt. Men alla är det på nåt. Ta för dig och njut av ditt!