Orkar inte med mitt liv, nu vill jag dö

Hej jag har haft ett skit dåligt liv. Först bodde hos min mamma och där blev jag slagen nästan hela tiden. Jag vet att hon bara ville att jag skulle bo där för att hon skulle få barnbidrag. Hon brydde sig aldrig om mig. Varje dag hos henne kände jag lusten att vilja hänga mig själv. Men jag bodde hos henne i 7 år och sen fick jag flytta hem till min pappa.

Från en början så hade jag det bra men när jag hade jullov så började jag få mina självmordstankar igen. Jag började må dåligt och så är det fortfarande. Varje dag när jag vaknar börjar jag gråta och tycka att jag inte borde finnas. Min pappa däremot kan jag inte prata med om detta för det är lite svårt för min mamma har ringt och össt ner lögner hur jag är att jag ljuger hela tiden. 

För jag har ingen att prata med. Min pappas sambo börjar avsky mig mer och mer. Det ända jag gör på dagarna det är att spela. Jag spelar för att vara ensam. Och när farsan undrar vad det är med mig när han är ledig ifrån jobbet säger jag " ingenting allt är bra" då brukar han säga att det är nog för jag inte får spela på telefonen. För det ända jag har det är telefonen. Jag börjar förlora all självkänsla och självförtroendet. Och i skolan låtsas jag att allting är bra med mitt plast leende. Jag orkar inte med mitt liv,jag gråter varje dag.

I bara 4 år i mitt liv har jag mått bra men nu vill jag dö. Det känns att alla på jorden är emot mig. Jag har sagt högt för mig själv att jag kommer dö detta år. Ingen förstår mig. Jag vet att du som svarar på detta meddelandet att självmord är fegt men det tar mycket för att göra det. När jag bodde hos min mamma har jag rymt hemifrån och planerat hur jag ska dö exempel hoppa framför tågen eller hoppa ner ifrån en bro

jag hoppas att någon förstår mig

Anton H

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev som ger en mycket levande och tydlig bild av hur din situation ser ut. Jag blir djupt berörd av den ledsenhet och uppgivenhet som du beskriver. Du avslutar med att hoppas att någon ska förstå dig och jag lovar att göra mitt bästa för att verkligen försöka det! Jag hoppas sedan också, att de tankar och funderingar jag kommer med i det här svaret, ska bli till någon hjälp för dig.

Du berättar om en svår relation till din mamma under flera viktiga uppväxtår. När du sedan flyttade till pappa så fick du det lite bättre. Nu har det återigen blivit kämpigt hemma eftersom din relation till pappas sambo inte alls är bra.

Jag får en bild av att du egentligen har en ganska bra relation till din pappa men att den försämrats genom att din mamma ljugit för honom om dig. Uppfattar du det, som att han verkligen tror på allt hon säger? Kan det kanske också vara så att du och din pappa får det lite svårare tillsammans, när du och hans sambo inte går så bra ihop? Din pappa vill antaglien ha en bra relation till er båda och det kan ibland vara svårt.

Det är väldigt vanligt i så kallade styvfamiljer att en förälders barn och förälderns nya sambo inte trivs särskilt bra med varandra, såsom det är för er. Det är ju inte heller så konstigt att du och pappas sambo inte gillar varandra, eftersom ni faktiskt inte har valt att leva ihop. Det är din pappa och hans sambo som gjort det.

Det är svårt att vara barn och inte känna sig älskad av sina föräldrar. Så är det för dig både vad det gäller din mamma och styvmamma. Det låter ändå som det finns värme i relationen mellan dig och pappa, även om ni båda fått det lite sämre beroende på allt annat som händer i familjen. Du visar i brevet på att du inte berättar så mycket för din pappa, men skulle det vara möjligt att ni på något sätt kunde få mer tid tillsammans. Finns det något ni kunde göra ihop som ni gillar båda? Jag tror att du blivit alldeles för ensam och att det skulle kunna vara bra om du försöker hitta något som du och pappa har gemensamt. Kanske kan du också berätta något lite för honom om hur du mår, så din pappa får en chans att förstå dig. Din pappa frågar ju ibland hur du har det och vill faktiskt veta. Tänk på att han ju inte kan förstå om du inte berättar lite mer.

Du säger att du förlorat hoppet om livet, och då gråter dagligen. Samtidigt visar du på en imponerande kämpaglöd. Du går till skolan och håller skenet uppe att allt är bra. Du klarar av att skriva brev hit till BUP.se trots att trots att det känns som alla är emot dig. Det visar både på mod och styrka.

Jag har själv aldrig tänkt på om självmord är fegt eller inte, men jag vet att det behövs mod och kraft söka hjälp för att fortsätta leva och försöka förändra livet till det bättre. Jag vet också att det är möjligt! Du har redan tagit ett första steg till att söka hjälp genom att skriva det här brevet och jag tycker att du med en gång ska ta nästa steg för att få hjälp.

Jag tycker att du ska söka upp skolkuratorn på din skola för att få samtal hos hen eller att du söker dig till närmaste Ungdomsmottagning. Till båda de ställena kan du söka dig på egen hand. Du kan också tillsammans med din pappa ringa om en tid på närmaste BUP-mottagning. Om du känner att det är akut läge att du kan skada dig allvarligt så tar BUP alltid emot akut. Du kan också ringa telefonnummer: 90101 Självmordslinjen, man kan chatta med dem också.

Det finns hjälp att få, så du behöver inte kämpa ensam med allt som känns svårt i livet. Du är värd att finnas och du är värd att få den hjälpen och jag hoppas du hittar fram till den snart!  Varmt lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta