Tror jag håller på att bli döv

Tror jag håller på att bli döv

Hej jag är en 15 årig tjej som tror jag är i en depression, Plus jag tycker jag hör dåligt , Allt bara hörs konstigare , Tror jag har fått dålig hörsel, Har märkt förut att jag börja höra lite dåligt, Men trodde det va tillfälligt och det va så lite, Nu är det sämre, Jag är sjuk deprimerad all ork Inget är som det va. Jag har sjukt grova Mordtankar. Och har hela tiden i flera år lossats att jag är glad och så, Jag har några kompisar men vissa har jag tappat kontakten med eller man träffas typ var 2 månad. Mina kompisar i skolan mitt gäng  kan inte snacka med dom, Ingen i gänget snackar om saker som hur vi mår jag kan inte va helt öppen med dom eller berätta hur jag känner. ingen fattar hur jag mår. Jag är adopterad har inte träffat andra som är adopterade. tänker jätte mycket på mina beologiska föräldrar hela saken med att jag är adopterad. jag är så letsen över att jag är där jag är i stokholm varför här allt suger området allt. jag är trött på livet. Är trött på landet Sverige gillar inte allt här, Känns som jag är i en mörk circel. Jag är rädd ifall jag har dålig hörsel. Att jag är döv. Har lyssnar på musik mycket. Men jag vet inte vad det beror på, Är både rädd och i en depression. har försök ta mitt liv 3 gånger,Men lyckades inte. Vad ska jag göra? vill dö och orkar inte med något.

Depression/hör sämre

BUP svarar:

Hej!

När jag läser ditt brev så tycker jag att det finns flera olika spår. Jag börjar med din hörsel. Det kan höra ihop med att vara deprimerad och känna sig avskärmad från världen, men det kan också ha rent kroppsliga orsaker.

Jag tycker att du ska börja med att gå till närmaste Vårdcentral och be att de undersöker din hörsel. En läkare behöver avgöra vad din upplevelse av att allt låter konstigare beror på. Eventuellt kan läkaren behöva skriva en remiss till en hörselklinik.

Sedan kommer dina tankar på vem du är och vad det innebär att vara adopterad. Dina funderingar över och kanske längtan efter dina biologiska föräldrar. Var kommer jag ifrån och vart är jag på väg? Var har jag min samhörighet och och vem vill jag vara? 

Att utveckla sin egen identitet är något som pågår hela livet. 

När man blir tonåring är det vanligt att många saker händer i livet som gör att man börjar tänka mer på sin identitet. Relationen till föräldrarna förändras i och med att man blir äldre och ska stå mer på egna ben. Det blir viktigt vem man själv är i förhållande till andra. Det, och att du låtsats vara glad och haft svårt att berätta hur du känner för dina kompisar, kan ha lett till att du nu känner dig så ensam.

Det är normalt att som tonåring fundera mycket på sin identitet. Det är en period i livet när man kanske börjar ifrågasätta sådant som känts självklart tidigare - man börjar tänka på nya sätt. 

För vissa kan allt det här göra att man ibland känner sig osäker och förvirrad över sin egen identitet. Man skulle kunna kalla det för en identitetskris. Det blir mycket saker som man har att ta ställning till. I vissa fall kan man känna sig så osäker och förvirrad över sin självbild och identitet att man börjar må dåligt av det. Man kan känna sig tom, ensam och att man inte kan eller orkar ta tag i och hitta på saker. Man kan få problem med tidsperspektiv eller känna att det är svårt att hålla sig samman och fungera i vardagen. Man kan också få känslor av att livet känns overkligt eller att man är avskuren från sin omvärld och inte kan nå fram.

Jag vet inte om din tomhetskänsla och ledsenhet har sin rot i det här eller om det kanske finns många olika orsaker. Du behöver någon som kan hjälpa dig att reda i ditt liv och hjälpa dig att fundera över dig själv. Du ska inte behöva vara så ensam.

Jag vet inte hur du har det med dina adoptivföräldrar - kan du prata med dem? 

Om inte, finns det olika alternativ.
Du kan gå till närmaste Ungdomsmottagning. Det finns också ställen på nätet där man kan chatta med någon och få hjälp om man mår dåligt.

På Tjejzonen, och Bris finns vuxna som man kan få chatta eller prata i telefon med anonymt vissa dagar och tider.

Det finns Resurscenter för adopterade och deras föräldrar som du kan nå du via Socialtjänstförvaltningens växel tel: 08-508 25 000

Om de svarta tankarna tar över och du behöver hjälp direkt kan du ringa till BUP. 
På vardagar under dagtid kan du som bor i Stockholm vända sig till en av våra lokala mottagningar.

Under kvällar, nätter och helger vänder man sig istället till BUP-klinikens Akutenhet.  


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta