Känns som att jag bara inte vill existera

Hej bup. Jag kan väldigt ofta känna mig nedstämd/ledsen. Jag får ofta ångest och ibland (ofta) känns det som att jag bara inte vill existera. Vissa dagar står jag inte ut och börja rispa på olikakroppsdelar tills det kommer blod. Jag undrar varför det känns så. Det är nästan ourthärdligt. Sedan så har jag kommit fram till att jag är bisexuell men jag vågar inte berätta för mina föräldrar - hur gör jag?

mvh problembarn

BUP svarar:

Hej.

Tack för ditt brev som berörde mig mycket. Du låter så olycklig och jag önskar verkligen att det inte behövde vara så. Nu vet jag ju inte om du har massor med kompisar, men när man är ledsen så känner man sig många gånger ensammast i världen. Att rispa, eller skada sig själv på andra sätt brukar för många som gör det, först kännas som att ångesten minskar, men i längden så brukar det ofta blir så att man snarare får mer ångest och känner sig ännu mer olycklig.

Jag tror det vore mycket bättre att prata med någon om det som får dig att må så här dåligt. Även om du kanske inte riktigt vet varför just nu, så brukar det vara hjälpsamt att prata med en förstående vuxen och tillsammans utforska vad det är som händer i ditt inre, med tankar och känslor. Du kan prata med skolkuratorn eller någon på Ungdomsmottagningen till exempel. De har stor vana att tala med unga människor om det du går och oroar dig för. De kan hjälpa dig och stötta dig om du skulle vilja prata med dina föräldrar om att du är bisexuell. Jag tycker i och för sig inte att man måste prata med sina föräldrar om det, det är ju inget konstigt liksom? Man behöver ju inte "tala ut" med sin mamma och pappa om man skulle vara straight? Men om och när du vill berätta tycker jag du avgör själv.

Att upptäcka att man är gay eller bi kan för många vara väldigt svårt, särskilt om man tror att ens föräldrar eller familj inte skulle acceptera det. Jag tror att de flesta känner precis som du, för man kan ju aldrig veta hur ens familj skall reagera. Kanske blir det ingen stor sak alls, men jag kan förstå att du tänker mycket på detta. Det kan ta tid att acceptera det för sig själv också.

Om du vill prata med någon som vet hur det känns vara hbtq-person kan du testa RFSL. De har en jourtelefon man kan ringa till.

Ta hand om dig och stor kram!