Låtsas vara glad, men vill bara dö

Hej , jag har skrivit förut men jag har inte riktigt fått med allt . Först så var vår familj bra . Men när jag kanske var ett började han bete sig som en helt annorlunda person , ibland var han världens snällaste pappa och ibland kunde han bara skrika rakt i dit ansikte att han hatade dig och att han önskar att jag inte fanns . Jag minns inte mycket från när jag var liten men ibland brukar mamma berätta hur det var . Hon sa att en gång när jag var fyra så grät jag men han stod inte ut med mitt skrik så han slog mig . Han har inte gjort det sen dess men en gång år en gång för mycket . Ibland kan han gå i flera veckor utan att prata med oss , han sitter bara instängd i sitt rum, dricker sig full och spelar samma låt om och om igen . Alltid när man är i närheten av honom får man passa sig , en gång använde mamma tydligen fel pasta slev och han kastade den i golvet . Han blir arg över allt och när han skrämmer mina syskon är det jag som får trösta dem . Jag har alltid varit fredsmäklaren i vår familj ,  dem tror inte att jag känner något alls . För ungefär ett år sedan började jag skada mkig själv , först var det saker som inte syntes så mycket men det blir värre , jag ser alltid till att ha en förklaring till vartenda sår . Jag började också tänka på självmord för ett antal år sedan . Jag tror inte att jag någonsin kommer kunna berätta om det för någon . Jag pratar inte om hur jag mår någonsin jag bara tryvker bort det , jag vet att det kommer tillbaka och jag vet att någon kommer att inse tillslut men jag skulle aldrig kunna berätta . Jag börjar att tappa kontrollen nu , oftast kan jag inte somna först kl 2 den se naste månaden har jag varit borta från skolan hälften av tiden för jag orkar inte , jag  orkar inte låtsas att le längre eller låtsas vara glad när jag bara vill dö .

BUP svarar:

Hej,

Du skriver att du inte fått med allt när du skrivit tidigare. Har du fått svar på det du skrev? Alla får inte det, ibland har vi helt enkelt för många brev att svara på, så det går inte. Det är jättetråkigt, för naturligtvis vill alla ha svar när man skriver så viktiga saker om sig själv och sin situation.

Du har en situation som på flera sätt är utsatt och jobbig. Din pappa verkar må väldigt dåligt, han har misshandlat dig och behandlar er alla väldigt illa, och du har fått mycket ansvar på dig i familjen. Också din mamma verkar behöva stöd. Du gör dig själv illa och du är borta mycket från skolan. Dessutom är det ingen som uppfattar vad detta innebär för dig. Allt detta är mycket tungt, definitivt alltför tungt för en 12-åring.

Därför behövs flera olika insatser i din familj, ett flertal insatser som du inte behöver ta ansvar för, men där du verkar vara den som behöver ”trycka på knappen” så att andra reagerar. Och då menar jag att du skulle prata med någon handlingskraftig vuxen som kan se till att du får avlastning och att andra hjälper till med dina föräldrars svårigheter. Kuratorn på skolan är den som i första hand skulle kunna hjälpa dig med det. Eller om du har någon annan kompetent vuxen, en släkting, granne, lärare kanske.

Kanske hade du önskat ett annat svar. Men jag uppfattar ditt brev som att du är den enda som vet om och kan ta ansvar i denna situation. Ingen kan trolla bort det. För att du och din familj ska kunna få bra hjälp är det viktigt att du vågar berätta och inte låtsas vara glad eller mörkar något. Du visar att du har stora resurser, mycket kraft. Samla ihop den, använd kraften till något mycket klokare än att skada dig själv.

Som ett stöd på vägen kan du gå in på Bris, där kan du chatta men också prata med en vuxen på telefon.

Ett varmt lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta