Kan inte längre distrahera mig

Kan inte längre distrahera mig

Hej BUP, 

jag har känt mig nedstämd så länge jag kan minnas. Jag kommer inte ihåg mycket från min barndom, men ibland kan jag minnas små fragment och de brukar oftast vara ångestfyllda minnen som jag helst skulle glömma också. Något jag kommer ihåg var att jag alltid kände mig annorlunda som barn, jag visste att sättet jag tänkte/tänker inte var/är "normalt". Kring 16-års ålder vände jag mig till internet för att ta reda på vad som var fel på mig och då insåg jag att det måste vara depression av någon sort. Jag vet att det är fel att själv-diagnostisera sig, så allt jag egentligen kan dra som slutsats om det jag kollade upp är att jag är nedstämd och inte mår bra. 

Mental sjukdom finns i familjen. Min pappa har säkerligen aggressions problem. Min mamma kan jag inte ens försöka kategorisera för jag ser verkligen att hon är både nedstämd, får ångest, har tvångstankar och tvångsbeteenden med mera. Mina föräldrar är inte medvetna om att dom är mentalt sjuka, dom är fortfarande inne i tänket att mentala sjukdomar inte finns. Detta delvis anledningen till att jag inte vill berätta för dom om hur dåligt jag mår. Dom skulle inte förstå. I alla fall så är min hemma miljö stressig och jag tror det kan ha bidragit till hur jag känner mig.

Jag hatar mina föräldrar och skyller till stor del på dom för hur dåligt mitt liv är. Det känns som om jag har kastat bort hela min barndom och mina tonår. Jag har haft självmords- och självskadetankar, men har aldrig försökt ta självmord eller skada mig själv. Mina tankar är generellt sett väldigt självdestruktiva, och de leder ofta till självdestruktivt beteende som att t.ex. isolera mig själv. Jag försöker distrahera mig så mycket jag kan, men tankarna kommer hela tiden tillbaka och jag kan inte hjälpa det. Och under hela mitt liv har jag gått omkring med allting helt ensam och inte berättat för någon, vilket har helt och hållet tömt mig på glädje och energi. 

Jag orkar inte mer. Det går inte bort av sig själv som jag hade hoppats på. Om jag inte gör något snart kommer det bara bli ännu värre. På senaste tiden, har det blivit just det nu när jag börjar närma mig min student. Dessutom har jag mycket mer fritid och mindre skoltid på sistone, vilket inte har hjälp mig distrahera mig själv från mina tankar. Jag mår så dåligt och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vill må bra, jag vill känna intresse för saker igen och ha nära relationer. Jag vill ha hjälp, men jag har ingen aning om vart jag ska vända mig. 

M

BUP svarar:

Hej M!

Det är mycket imponerande hur du har lyckats att ta hand om dig själv under så lång tid och undre de familjeförhållanden som du haft under din uppväxt. Du kunde hålla dig som man säger över "vattenytan", kunde avvärja impulser för att skada din kropp, klarade av skolgången, hittat din egen strategi att bära allt det svåra på egen hand. Det är inte en liten prestation, du måste vara en person med osedvanliga psykiska resurser.

Men även den starkaste människan kan känna att energin tryter och man måste leta efter källor där man kan hämta påfyllning av energin. Det menar jag metaforiskt förstås. Det jag vill säga är att du är inne på rätt spår: du måste komma ut ur den totala ensamheten du beskriver och tala med någon som lyssnar, ger råd, vägleder dig vidare. Genom samtal ska du få båda en djupare förståelse av vad som händer dig och hitta nya sätt att hantera din livssituation utan att fastna i nedstämdhet eller vad som är värre att sjunka ner i en depression. 

Innan jag ger dig hänvisning vart du kan vända dig vill jag ändå först göra ett litet förtydligande. Du säger att det finns "mental sjukdom" i din familj och att om du hade nämnt för dina föräldrar hur du mår skulle de också ha tyckt att du talar om en mental sjukdom. Jag är aningen brydd att du själv tro att sådana problem som att må dåligt eller ha aggressionsproblem (som din pappa) eller för den delen ha ångest och nedstämdhet, tvång av något slag (din mamma) så är dessa "mentala sjukdomar". Sant, så har man tänkt förr i tiden. Man talade om att man var "galen", alltså sjuk om man hade olika psykiska problem. Så tänker vi inte längre.

Man kan ha ett hetsigt temperament, man kan ha en dålig förmåga att hantera ilska och vrede, man kan ha ångest och vara nedstämd, deprimerad och allt detta kan ha sina naturliga förklaringar och man kan också hitta nya sätt att hantera allt detta om man vill och söker hjälp. Du har alltså rätt i att man behöver en insikt om och kunna erkänna sina problem men det är inte lika med att uppfatta sig själv och andra som "mentalt sjuka". 

Du har också helt rätt i att dina föräldrar har och har haft ett stort ansvar för hur du har mått under hela din uppväxt och det är alltid så att föräldrarna i alla högsta grad påverkar hur barnet mår. Den stressiga hemmiljö du har är naturligtvis en del i hela ditt mående. Att du är arg på dina föräldrar för att det inte har varit möjligt för dig att tala med dem om hur du hade det och vad du hade för behov är högst begripligt. Men nu kommer jag till den springande punkten.

Du är numera en myndig. Du har inte haft mycket stöd av dina föräldrar enligt din beskrivning när du var liten och om vi är realistiska så är du idag ännu mera hänvisad till din egen förmåga att söka hjälp. Jag tycker att du snarast möjligt tar kontakt med ungdomsmottagningen i din hemkommun. Du behöver  få samtal om ditt mående och hur du kan gå vidare utifrån de förutsättningar du har hemma och dina goda inneboende resurser. Ungdomsmottagningarna tar emot ungdomar med väldigt varierande psykiska problem och även problem på hemmaplan, de kommer att förstå dig. Jag bifogar här även en samling av tips var du kan vända dig på nätet för stöttning genom chatt eller telefonkontakt.

Tveka inte att ta hjälp! Bryt din isolering du kommer att möte respekt och förståelse och direkt känna dig mindre ensam. I ett senare skede kan du kanske komma fram till en försoning med eller acceptans av hur du haft det i din barndom.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta