På kvällen vet jag inte vart jag ska ta vägen

Hej! Jag har under en lång tid mått väldigt dåligt men inte riktigt delat med mig om hur jag egentligen mår och känner till varken familj eller vänner. Det finns en enstaka person som jag berättat detta för ingen annan. När jag är omringad av familj och vänner försöker jag det bästa jag kan för att må så bra som möjligt men i slutet av dagen så vet jag själv att jag kommer gråta mig tills sömns för jag inte vet vart jag ska ta vägen. För ungefär ett halvårsedan hade jag problem med självsladebeteende och tankar som jag absolut inte borde haft och jag är nu rädd att jag ska falla tillbaka till det. För jag mår verkligen inte bra. Det är som en röst i mitt huvud som tilltalar mig att om livet tar slut så blir allt bättre och människorna omkring dig kommer att slippa oroa sig över ur jag mår. Hur ska jag göra för att få ett slut på detta? 

Beccis

BUP svarar:

Hej!


Du berättar att du länge mått dåligt men ändå försöker att inte berätta något för vänner och föräldrar. Samtidigt förstår jag det som att du ändå tror att de ser och oroar sig för dig. Det får mig att undra lite över din livssituation och vad som gör att det inte känns möjligt för dig att ta upp dina problem med dina föräldrar. Om du vågar ge dem en chans så att de har en möjlighet att förstå lite mer av hur du mår så skulle det ge dem möjlighet att stödja dig på ett annat sätt.

Eller är det inte möjligt? När du skriver att du mot slutet av dagen inte vet vart du ska ta vägen, betyder det att det är något i din familjesituation som är så svårt att du inte kan anförtro dig till dina föräldrar?

Eller är det så att du skäms för att du mår dåligt och tänker att du inte vill att någon (utom den enda personen) ska veta om hur du mår? Det är många som tänker så när man har det svårt fastän man kanske aldrig skulle tänkt så om det gällde någon annan. Livet är ju sådant, det kommer att finnas svåra perioder, det går inte att gå igenom livet utan att möta dem.

Din upplevelse av en röst i ditt huvud som säger att det blir bättre om livet tar slut kan uppstå när man länge går själv och tänker utan att dela med sig med andra. Tankarna går då runt och blir mer och mer självbekräftande och begränsade.

Att våga dela sina tankar och upplevelser med andra människor är första steget till att få det lite bättre. Kanske finns det fler människor runt dig som skulle vilja lära känna dig precis som du är, utan att du behöver dölja att du mår dåligt .

Ja, det var lite av de tankar som väcktes när jag läste ditt brev. Du berättar också att du förut lyckats att sluta med att självskada vilket tyder på att du är en stark tjej.  

Om du har förtroende för dina föräldrar så tänker jag att du ska berätta för dem hur du mår och be dem om hjälp med att ringa till närmaste BUP mottagning.  Du kan också ringa dit själv och uttrycka att du vill komma själv och utan föräldrars vetskap.

Ett alternativ är att du vänder dig till skolkuratorn eller närmaste Ungdomsmottagning.

Du är inte ensam och jag önskar dig verkligen att du vågar söka hjälp och får den snabbt, för jag vet att bra hjälp finns!



Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta