På familjefotot fick inte jag vara med

Hej? jag vet inte riktigt hur jag ska formulera min fråga, men vi kan väll bara börja så här... Jag föddes utomlands med någon blodsjukdom, o enligt vad jag har hört inom min uppväxt( blir 15 i år) var att min pappa aldrig var där, och att jag var sjuk ofta och att jag var med min mamma och så, men liksom av det jag kommer ihåg så var min mamma aldrig där heller, jag kommer ihåg att hon inte va där när jag var på sjukhuset och så. Men d inte problemet, själva problemet började väl när jag var 3 kanske, när mamma hade träffat en ny man från Sverige som hon verkligen gillade, (jag gillade inte honom, ville bara att det skulle vara jag och mamma) men dem blev väl kära och hon brydde sig liksom inte om vad jag tyckte om någonting, men sen där hela skiten började var när dem skulle gifta sig, inte nog med att jag inte fick vara brud tärna, jag fick inte äns sitta vid familje bordet på deras bröllop för att allting skulle vara perfekt för henne, o jag var bara ett problem, jag förstörde bara.  Efter deras bröllop flyttade dem till Sverige utan mig i något år,( jag är ca 4-5) sen fick jag också komma, men då hade hon fått en son. Så från ca 5-7års åldern lärde jag mig att acceptera dem nya förändringarna med min nya familj. Det var liksom, mamma,låtsas pappa, dotter och son. Så som dem flesta vill ha det väl? Men sen blir hon gravid igen. Då brydde jag mig inte så mycket för ja tänkte väl aa en lillesyster ska man få nu eller? men nee d var två extra yngre bröder. Och d var då allt bara blev värre och värre. Under ca 3 år fanns inte äns jag i familjen. På familje fotot fick inte jag vara med, jag var liksom osynlig. Min låtsas pappa klagade på allt jag gjorde, hela tiden o mamma var aldrig på min sida. Mamma har en systerdotter som är 2 år äldre än mig, jag kommer ihåg hur mycket han sa att jag skulle vara mer som henne. han klagade på hur imperfekt jag var, o han gör det fortfarande. Jag vet inte vad dem vill från mig, aldrig vetat heller. Men för ett par år sedan fick jag nog o frågade varför jag inte fick vara med på bröllopet som deras dotter, varför jag aldrig fått den titeln, och varför dem fick ett till barn när dem hade en son o dotter redan, svaren gjorde ont. Mamma skämdes över mig, och dem ville ha en till dotter, för att jag inte räckte till. Just idag kom hon hem ifrån en resa i 3 veckor. on hade saknat alla, o sen när jag skulle hälsa ignorerade hon mig, hon var kall mot mig, ville inte äns kolla på mig. skulle hon äns bry sig om jag bara försvann eller skulle allt blir bättre,skulle någon äns bry sig, är jag verkligen så misslyckad? Det roliga är att den ända gången jag finns är när jag är på sjukhuset, men till och med där klagar hon och pappa. dem värkar ge mig skulden för att jag är sjuk. Jag känner bara att jag  vill försvinna, kanske fosterfamilj en stund eller bara att dö, bara att försvinna helt, Jag vet inte vad jag ska göra. 

V.K

BUP svarar:

Hej!

Det du beskriver är en av de plågsammaste livssituationer ett barn kan uppleva.  Jag tycker inte om stora ord men jag erkänner att det grep mig djupt i hjärtat hur övergiven och osynliggjord du känner dig. Du skriver om din belägenhet så målande och samtidigt nyanserat med olika talande exempel från ditt liv -  du har förmågan att skriva!

Men det är säkert en klen tröst för dig idag. Det är alla människors mest grundläggande behov att bli sedd, älskad, bekräftad. Och det är någonting som vi behöver få i första hand av våra föräldrar. Det är extremt smärtsamt när föräldrar sviker sitt barn just i dessa grundläggande behov. 

Jag vet inte vad som fick din mamma att skämmas för att du har en medfödd sjukdom. Du skriver att ni kommer från ett annat land och kanske är det så där att en en förälder tror att det är hans/hennes fel om barnet inte är helt friskt. Det kan då uppstå en skamkänsla som leder till att man vill "gömma" sin skam.
Vissa typer av blodsjukdomar kan ha till viss mån någon ärftlig bakgrund som kan vara en del i din mammas svårigheter att hantera sina känslor mot dig. Jag säger inte att det är så i ditt fall - jag bara spekulerar om att det kan ha varit så.

Men samtidigt vill jag understryka, att det oftast inte är någons "fel" om man föds med en sjukdom eller funktionshinder. Det är däremot oerhört sorgligt att din mamma inte har kommit till rätta med sina skamkänslor och att inte heller din styvpappa förmådde att hjälpa er med er relation. 

Men lyssna nu på mig! Jag vill inte ge dig någon falsk tröst. När man som barn inte känner sig älskat och ignoreras på så sätt som du upplevt, kan det väcka de mörkaste tankarna om att det bästa vore att försvinna. Därför är också din längtan efter en kärleksfull fosterfamilj helt förståelig - jag tror att de flesta av oss skulle känna likadant.

Jag tycker att du i nuläget och som ett första steg behöver någon att prata med om din smärta över hur du behandlas i din familj. När man talar med en person som förstår kan man få en mer sammansatt bild och en fördjupad förståelse för vad det är som händer, vad man behöver. Då kan man också tänka vidare, om man kan hantera allt det svåra.

Jag är övertygad om att du är en värdefull person, att du kommer att "räcka till" för många andra, även om den som du mest av allt skulle vilja räcka till för - din mamma - inte kan ge dig denna känsla av värdighet och positiv självkänsla.
Du måste lära dig att tro på dig själv och det behövs andra som speglar dig så som du är med alla dina styrkor och älskvärdhet.

Jag rekommenderar i förta hand att du kontaktar ungdomsmottagningen i din hemkommun. Dit vänder sig ungdomar med högst varierande problem, även med familjeproblem. Du kan till och med säga att du fick rådet att ringa dit av oss. Jag tycker att personliga samtal är det du mest behöver i nuläget. Du kan så klart även tala med din kurator i skolan. Dessutom bifogar jag här en lista på chatt- och telefonkontakter på nätet, tills du hittar en personlig samtalskontakt, men inte istället för det. 

Försök att tro på att det inte bara är din familj som finns för dig i världen. Vänner och eventuellt andra vuxna i släkten kan också ge stöd.

Jag vill inte sticka under stol med att ingen kommer att kunna trolla bort den brist som du upplever i familjen.
Men du kan hitta källor där du kan hämta kraft ifrån och mot alla odds börja tro på att du kommer att klara dig och har en framtid framför dig då du blir glad för att du har kämpat och kommit fram!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta