Rädd för sommarjobbet

Hej! I sommar måste jag börja sommarjobba (är 16 år) men jag är väldigt orolig för det eftersom min adhd. Jag är rädd att jag inte kommer klara av det, är rädd för att gå på en anställningsintervju och om jag får jobbet, hur ska jag klara det? Får inga pengar om jag inte jobbar men är jätte orolig och känns jätte jobbigt att behöva söka när min adhd gör det svårt för mig i min vardag. Tyckte praktik i högstadiet var jätte jobbigt och hade mycket ångest över det fast jag sa aldrig något till min mamma om hur jobbigt jag tyckte praktiken var. Blir väldigt osäker på mig själv när jag ska göra uppgifter eftersom jag vet att min adhd försvårar vissa saker och rätt vad det är kan jag göra fel, eller att jag inte lyssnar riktig och gör fel pga det. Varje gång jag råkar göra fel på en praktikplats så mår jag jätte dåligt och tycker att jag själv är dålig som inte fattar eller kan sköta mina uppgifter som "vanliga" personer. Är det en uppgift som jag knappt förstår eller tycker verkar för jobbig pga min adhd så är det ofta jag struntar i den eller försöker få någon annan att göra den för att jag inte kan eller vågar. Och om personen jag jobbar för inte är någon jag trivs med eller som inte verkar gilla mig så gör det allt 1000 gånger värre och jag blir mycket osäkrare på mig själv och blir jätte orolig att jag kommer göra allt fel så hen blir sur. Är jätte orolig för det här och mår dåligt över det, vill verkligen inte sommarjobba. Vet att det är bra träning inför vuxenlivet men just nu känns det omöjligt.. Finns det något bidrag jag kan få så jag inte behöver jobba eller är jobb den enda lösningen om jag vill ha pengar i sommar? 

Skulle vara tacksam för svar, vill verkligen ha hjälp. 

Mini N

BUP svarar:

Hej!

Det är klokt av dig att fråga oss hur du ska hantera din oro inför alla utmaningar som sommarjobbet innebär för dig utifrån din adhd-diagnos. Som jag ser handlar ditt mejl om flera saker som är viktiga att klargöra.

Jag tycker att ditt största problem nuvarande är att du har en sådan negativ uppfattning om dig själv, att du inte riktigt ser dig som en hel person utan mest som en adhd-person. Jag vill inte alls bagatellisera de svårigheter som kan uppstå på grund av ditt funktionshinder men jag tror definitivt att du förstorar dem.

Du är inte den enda ungdom med denna diagnos som sommarjobbar och det finns även tusentals, tiotusentals vuxna bara i Sverige (för att inte tala om hela världen) som galant klarar av ett arbete, vad det nu råkar vara, trots vissa begränsningar man kan ha.

Jag förstår att du har dina minnen av hur svårt det var med praktik på högstadiet och det kan spä på din oro inför att ta ett sommarjobb. Jag vet inte vilka omständigheter där som fick dig att uppleva det som så svårt. Men jag har lite råd till dig rent praktiskt hur du kan undvika att det upprepas.

Det är bra om din arbetsgivare och dina kolleger känner till att du kanske behöver höra en instruktion långsammare eller flera gånger. Nuförtiden är man så pass van vid förekomsten av adhd-diagnos att ingen tar det som något ovanligt eller konstigt.

Det viktigaste är att du vågar vara öppen med det. Då kan du slippa en del onödiga missförstånd eller orättvis bedömning och att du känner dig otillräcklig i någon konkret situation.

Du har inte talat med din mamma om dina tidigare problem på praktikplatsen på högstadiet. Jag tycker att du ska tala med henne den här gången, berätta om dina farhågor, om din oro. Hon kan stötta dig och kanske till och med hjälpa dig hur du ska tala med din arbetsgivare om detta. 

Det var det praktiska. Men jag tycker du skulle behöva mer samtal om vad detta funktionshinder egentligen betyder och inte minst vad det inte betyder!
Du verkar ha byggt upp en självbild som gör att du underskattar dig själv. Alla har vi våra svaga sidor, ingen är perfekt, vi alla gör fel - inte bara du - och inte just för att du har adhd. Det vore bäst att du fick några samtal kring detta, antingen på samma mottagning där diagnosen ställdes, eller på en annan mottagning. 

Det är ett känt problem att ungdomar som har en viss diagnos börjar utveckla en identitet ensidigt baserat på diagnosen. Du är inte ensam om det heller. Din mamma kan ringa för att få tid, men i din ålder kan man även göra det själv.

Tala med din mamma om det som oroar dig och sök samtal för problemet med din självuppfattning. Du vet själv att vägen att försöka slippa inte är en framkomlig väg.

Vägen är att utmana din rädsla, dina negativa förväntningar och du behöver stöttas på den vägen. 


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta