Säger många dumma och elaka saker till mig själv

Vad ska man göra?

Vad ska man göra när man har så många frågor så mycket att berätta och ing att prata med. Jag har varit en gån hoss BUP på ett introductions samtal.Men vi fick ingen ny tid. Jag går runt varje dag och känner mig ner. Jag tänker på hur dum och äcklig jag är. Jag säger så många elaka och duma saker till mig själv. Förut så berättade jag detta till min mamma. Men nu så blir hon arg på mig istället och då har jag inte lust att berätta något mer. Jag försökte att prata med skolkurator. Men det kändes att det var inget viktigt. Jag är också adopter och kom till Sverige när jag var 6 år. Jag går runt och tänker på hur olikt jag ser ut och att jag var inte menat att vara på jorden och jag borde dö istället. Jag vet inte hur jag ska ta självmord. Men det känns som om jag står på en klipkant och varje dag går jag några steg bak och några fram. Men snart så kommer jag inte orka mer och bra hoppa. Jag vet att det är många som tycker om mig och att mina föräldrar älskar mig. Men endå så känner jag mig ensam.Det enda jag önskar att jag kan bara vakna upp och inte känna att jag borde inta vara på jorden. Jag har inge ork att göra något och jag allmänt inte bry mig mer om något som handlar om mig. För jag är ändå ett misslyckande.Jag har ett mål och det att bli hästuppfödar. Men jag har så lågt självförtrode att jag säger till mig själv varge dag att jag inte kommer att klara det och jag borde ge upp istället och varge dag så börjar jag tro på vad jag själv säger. Det är som att ha någon sittade på din axel och säja nedlätade och kränkade saker till dig varje dag. För så har jag det varje dag. 

Sandra

BUP svarar:


Hej Sandra!

 

Tack för ditt fina brev som jag blev starkt berörd av! Du berättar så tydligt om många olika känslor inom dig som drar åt olika håll. Du har framtidsplaner om att bli hästuppfödare men så säger du till dig själv att du inte kan klara det. Du tänker väldigt nedsättande tankar om dig själv samtidigt som du vet att dina föräldrar älskar dig och många andra också. Du känner dig ensam fast du omges av så många nära och kära personer.

Du berättar så målande om att det för dig känns som att du har en person som sitter på din axel och säger nedlåtande saker till dig varje dag. Skulle du kunna försöka att putta bort den ibland?

Jag vet inte hur gammal du är nu men du berättar att du är adopterades vi 6 års ålder. Du kom då till dina nuvarande kärleksfulla föräldrar med många egna erfarenheter som de inte delat med dig och kanske inte ens vet om att du varit med om. Sådant kan göra att man som barn känner sig ensam fast man i nuläget inte har anledning till det. Du skriver också om att du ser olik ut och det kan kännas kämpigt och ensamt både i förhållande till föräldrar och kamrater. Ändå har säkert dina föräldrar en gång både längtat och kämpat hårt för att få dig som sitt barn! Adoptivbarn är de mest efterlängtade barn som finns.

Det finns mycket att leva för i livet och det är något du vet samtidigt som du ibland känner för att ge upp. Du är säkerligen en stark människa i grunden som klarat mycket i ditt liv innan du kom till Sverige som adoptivbarn. Den styrkan finns fortfarande inom dig och använd den nu till att ta hand om dig.

Jag tycker du ska försöka få komma tillbaks till BUP där du var på introduktionssamtal. På BUP förstod de nog inte hur kämpigt du verkligen har det. Du kan ringa själv eller be dina föräldrar ringa om ny tid. Du kan kanske sedan ta med det här brevet och visa för den behandlingspersonal du får träffa. Då bör de förstå hur tungt du har det.

Hoppas du får den hjälp du behöver! Var rädd om dig, det är du värd!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta