Vill ha hjälp

Hej, jag vet inte hur jag ska börja . Så jag tar allt från starten. Jag har sedan födelsen känt mig annorlunda, jag har alltid haft få vänner, när jag var 4 år så ville jag vara smal som barbie , jag drogg av mina ögonfransar, hade ett självskadande beteende i tidig ålder. Min mor  sökte hjälp åt mig men den sa till henne att det var inget fel på mig. jag har haft självmords tankar sen jag var en liten flicka .Jag är 15, jag har försökt att ta självmord flera gånger nu, jag har ett någonlunda "konstigt diet" jag äter typ max 800kcal, jag spyr upp då och då om jag känner för det,jag hetsäter också då och då , och vissa dar äter jag inget alls. Det är liksom ett konstigt "mönster" . Jag var lite överviktig som ett barn och jag vill inte gå upp i vikt jag vill vara smal, jag är fet , jag vill vara runt 38kg. Men jag vill också kunna äta normalt. På andra sidan så håller jag fortf på med ett självskadande beteende , jag skär mig och har gjort det i några år. Jag har nyss bytt ut kniven mot droger , jag tar för det mesta "pain killers" och sådant. Jag har tagit droger på några månader nu. Och nu har jag gått tillbacks till att skära mig. Jag vill dö, jag vill leva och vara en glad och lycklig person. Jag har bara 1 vän.jag slutade gå till skolan i årskurs 7 , jag går i 9an nu. Jag slutade gå för att allt blev för mycket (antar jag) sedan så fick jag värsta ångesten när jag gick till skolan. Jag gick till skolan men sen när jag väl var i skolan så sprang jag snabbt in i toan och grät, darrde och jag ville dö, det var hemskt. Så istället för att gå på lektion så gick jag hem. Jag har inte vart i skolan , skolan bryr sig inte . Skolan har inte äns anmält till SOC , och ja jag fick F i allt. Nästan 3 år utan skolan. Jag hatar det, jag vill vara normal. Och jag fick göra en ADD utredning,sedan skickade dem vidare mig till BUP. Fick då reda på att jag hade Asperger. JAG HATAR DET!! det är hemskt, jag vill dö. När jag fick beskedet så stack jag hemifrån och bara gick runt gråtandes på gatorna, polisen fick tag på mig och tog mig hem.Jag tror seriöst INTE att jag har asperger. Ja javisst det finns lite likheter med mig med asperger, men vissa av de saker dem skrev ner passade inte in i mig. Dem sa att jag misstolkar skämt och retningar, saken är att jag ALDRIg har gjort något sådant, jag är en väldigt sarcastic person och jag skämtar väldigt mycket. Jag har dock då concentrations svårig heter, och deprisson. Och ja ,panikångest. MEN det dåliga i allt är ju att ingen har gjort något jävla piss. Jag hatar det , snart 16 och vafan? Jag har mått piss i ett jävla bra tag nu, jag hatar detta . Ingen bryr sig, skolan HAR INTE GJORT PISS , BUP gjorde inte alls mycket, dem sa ju bara vad jag hade och sådant, sen så stack dem bara . jag vill ha hjälp , jag har inte Asperger och det e jag säker på. Jag vill inte leva i självmordstankar, jag är rädd att en så kommer jag helt enkelt inte existera , jag vill inte leva sp här. Jag vill vara normal, jag har ju bara 1 vän. Min bror har ju autism, jag är inte alls lik honom, jag har inte ens något gemensamt med han. Min lilla syster har säkert ADHD , och min farbor är bipolär. Jag vill inte vara en del av detta , jag vill vara normal. Och jag vet fan inte vad jag ska göra . Sommaren var hemsk, jag var extremt paranoid. Jag kunde fan inte gå ut, jag spg en man förfölja mig och sen försvann han liksom. Jag vet inte hur jag ska förklara men allt var ju liksom i mitt huvud. Och så minns jag en natt då jag hörde röster , men det vara bara en natt det. Jag vill inte bli galen , jag vill inte bli sjuk.jag behöver hjälp!

J.h

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Du berättar om en tuff uppväxt, svåra saker och mycket oro. En kamp som kräver massa styrka och mod men som naturligtvis sliter hårt. Det är inte svårt att förstå att din ångest kan vara hög och att det stundtals känns hopplöst. Samtidigt känner jag din styrka när jag läser, att du sträcker ut och önskar hjälp och tänker att det finns hopp. För även om det länge varit dåligt och att det finns många svåra saker att hantera så betyder inte det att det alltid kommer att vara så här. 

Jag kan inte svara på huruvida den aspergerdiagnos du fått är felaktig eller inte. Dina tankar kring huruvida den diagnosen stämmer eller inte är naturligtvis viktiga, men jag tror att det centrala just nu är att du ska få en fungerande skolgång. En vardag med en sysselsättning är viktigt för att du ska få lära dig saker du kan ha nytta av senare i livet, slippa känna misslyckande och på så sätt kunna ha en grund till att må bättre. 

Att genomgå en utredning på BUP som resulterar i neuropsykiatrisk diagnos kan sätta igång många tankar. Du har en uppväxthistoria som jag tänker väcker många smärtsamma minnen och samtidigt känner du rädsla för att vara som andra du vet har psykiatriska problem i din närhet. Det är inte enkelt, men att du har fått svårigheter inringade betyder inte att du är galen eller onormal. Neuropsykiatriska diagnoser som ADD och Aspergers syndrom syftar inte till att kategorisera en person utan är ett namn för att rikta stöd och anpassningar. Du är du, oavsett diagnoser. 

Du uttrycker mycket besvikelse över hur högstadiet varit. Nu är det vårterminen i nian och gymnasiet är oavsett hur högstadiet varit en brytpunkt med läge för att blicka framåt. Har du varit på något möte med studievägledare för att planera för fortsatt skolgång? Jag tror att oavsett hur kaos det kan kännas just nu så är det viktigt att du får  en skola där du blir mött utifrån dina koncentrationssvårigheter och stöttad på ett sätt som inte behöver väcka den starka ångest du tidigare fått i skolan. Oavsett vad du tycker om de neuropsykiatriska diagnoserna och den BUP-utredning som varit så kan den vara en bra del i att faktiskt förändra din skolgång till något mer positivt. 

Vad det gäller hjälp via BUP undrar jag om du skulle behöva behandling för de problem med ätande som du beskriver. Att äta för lite ger för lite energi och förstärker negativa saker. Detsamma gäller droger och jag ser på dessa beteenden som saker du gör för att hantera ångest. Problemet med självdestruktiva handlingar är att trots att man gör dem för att minska sitt lidande så leder de bara till mer problem i längden. Vet någon på BUP om ditt självskadebeteende, missbruket och ätstörningen? Du kanske har något självklart svar på detta, men jag vet inte det. När mycket är jobbigt samtidigt vet skola, BUP och socialtjänst inte alltid hur de bäst hjälper till. Ibland faller viktigt stöd mellan stolarna fastän det inte borde vara så. 

Har du kontakt med någon från socialtjänsten i nuläget? Jag tänker att det är mycket för dig att hantera, ditt dåliga mående och många möten. Jag tror att det kan vara bra med stöd från en vuxen som är insatt i samhällets alla system och som kan vara vid din sida på den här krokiga vägen mot något bättre.

Ta hand om dig, fortsätt kämpa, ta hjälp. Det kommer vara värt det!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta