Tänker för mycket på vad andra ska tänka om mig

Hej! Jag är blyg, stressad och ensam. Jag vet inte vad jag ska göra åt saken. 

I årskurs 6 var jag helt besatt av uppmärksamhet, vilket märktes på hur jag pratade, hur jag klädde mig, hur jag betedde mig och vilka jag var med. När jag nu tänker tillbaka på denna tid fylls jag av skam, över fyra år senare mår jag fortfarande dåligt över saker jag sagt och gjort. Det var någon gång i årskurs 7 som jag gick från att prata och ta för mig till att istället vara tyst och tillbakadragen. 

I årskurs 6-9 brukade jag umgås med personer som jag känt sen innan, men också ett fåtal nya personer. Nu, ettan på gymnasiet, pratar jag bara med en person i min klass. Inte för att det är det jag vill, utan för att jag inte vågar. Mina förra vänner går inte heller att vända sig, de stod mig aldrig speciellt nära. Jag är trött på att vara ensam. 

Jag vet att jag tänker alldeles för mycket på vad andra ska tänka om mig, att det hindrar mig. Men jag vet inte hur jag ska ändra på detta. När jag väl säger något kan jag skäms i flera veckor eller månader efteråt, jag påminns ständigt om hur jag blev röd i ansiktet när en lärare ställde en fråga eller hur jag svettades på bussen t.ex.

Just att jag svettas och gråter lätt gör att jag inte vågar prata med människor, än mindre säga till när jag blir illa behandlad. Folk kan säga saker, ibland utan att mena något illa, och jag kan ta väldigt illa upp över det utan att säga något. Som det nog redan har framgått är inte mitt självförtroende eller självkänsla på topp direkt. 

Denna rädsla för att prata med andra handlar inte bara om klasskamrater. Jag blir stressad, svettig, nervös och röd i ansiktet: när jag kliver på bussen, när jag ringer släktingar/vänner, när jag träffar nya människor, på fotbollsträningar, när jag betalar i en butik, under redovisningar i skolan, när jag pratar med lärare, när någon frågar om vägen o.s.v. Enda gången jag känner mig helt trygg är hemma, inte ens med kompisar jag känt i över tio år kan jag slappna av helt eller prata om hur jag verkligen känner/mår. 

Att hitta vänner och sluta vara så ensam kräver att jag vågar prata. För att våga prata behöver jag hjälp. För att få hjälp måste jag våga prata, men det gör jag ju inte. Vad ska jag då göra åt saken? 

Blyg & ensam

BUP svarar:

Hej Blyg och ensam!

Du beskriver väl hur det kan vara när ångest och rädsla begränsar livet. Att känna rädsla i sociala situationer är mycket vanligt och är ofta i topp på listor över de vanligaste rädslorna. När rädslan är utbredd och hindrande i sociala situationer brukar vi prata om social fobi.
Precis som du känner igen så ger rädslan då många fysiska reaktioner och ställer till det på olika sätt i vardagen. Det kan vara ett mycket jobbigt tillstånd.

Men det finns hjälp att få! Många går länge utan att söka hjälp. Jag tycker att det låter som att du samlat både mod och kraft och är redo att ta stöd och komma ur det värsta. Gör det!

Vi träffar många tonåringar som beskriver liknande sociala bekymmer som du och vi kan erbjuda behandling som hjälper.

Ett sätt är att be en förälder att ringa BUP och boka en tid för ett bedömningssamtal. Då träffar man en behandlare som känner till din sociala rädsla och som kommer att leda samtalet genom att ställa frågor, oftast både muntligen och via frågeformulär som kan kännas som ett enklare sätt att svara på.

Det går också att vända sig till elevhälsovården på din skola och beskriva svårigheterna du upplever. Många skolor erbjuder några samtal om vad som kan hjälpa i skolan samt hjälp med att komma i kontakt för fortsatt stöd t ex på BUP. 

Jag bifogar lite mer information om social rädsla som jag tror kan vara bra för dig att läsa. 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta