Vill inte prata på BUP

Hej, det är så här att för ett par månader sedan så berättade jag får skolkuratorn på min skola att jag hade självmordstankar. Hon ringde till BUP och jag fick "akutmöte" samma dag. Efter mötet var jag där en till gång men jag sa att allt var bättre för att jag hade ångest över att gå till BUP och prata. Att allt var bra var en stor lögn. Sedan behövde jag inte fara dit mer eftersom att jag sa allt var bra. Nu har jag fått ett brev om att jag ska dit för att checka läget. Eftersom jag hade (har) självmordstankar men de flesta tror de inte existerar längre, är jag tvingad att fara eller finns det möjlighet att avboka? Jag vill inte prata på BUP och jag blev tvingad de andra tidigare gångarna även fast jag ej ville. Och sen, får man ljuga när man väl sitter där och säga man mår bättre än vad man egentligen gör för att slippa eventuella möten/jobbiga situationer igen?  

c

BUP svarar:

Hej c!

Tack för ditt brev och tack också för att du berättar så tydligt om hur svårt det kan vara att gå till BUP och prata om sina problem!

För oss som arbetar på BUP är det jätteviktigt att få sådana påminnelser ibland. Eftersom vi blir så vana att sitta och prata med ungdomar om sådant som är svårt, så vi kan glömma bort hur det känns för de som kommer till oss.

Du berättade för skolkuratorn att du har självmordstankar, men sen fick du sådan ångest för att gå till BUP och prata om dom. Jag undrar om BUP kunde gjort något mer för att göra det lättare för dig att prata om det som känns tungt?

Finns det något som de skulle kunna förändra i sitt arbetssätt och som du skulle kunna meddela dem genom brev eller via dina föräldrar?
Alla behandlare är medvetna om att det kan ta rätt lång tid innan ungdomen som söker hjälp vågar prata om svåra saker. Det måste först finnas en trygg kontakt mellan BUP-behandlaren och ungdomen.
Innan du kan lita på behandlaren så behöver den behandlare du träffar stötta dig mycket under samtalet på ett sätt som känns bra för dig, så att du kan slappna av.

Det är inte alls lätt att söka hjälp och gå i samtalsbehandling, men det är i längden ännu svårare att vara olycklig och ha självmordstankar. Jag får ett intryck av att du mycket väl förstår det, eftersom du sökt hjälp och du skriver hit till BUP.

Är det så att du både vill och inte vill ha hjälp? Den situationen delar du nog i så fall med de flesta andra som söker sig till BUP. För att bli av med ledsenhet och självmordstankar behöver man ju prata om sådant som är svårt. Sådana samtal kan kännas tufft att vara med om, men du har däremot möjlighet att sedan må betydligt bättre framöver.

Jag hoppas du lyckas övervinna din BUP-ångest och att du kan få hjälp från BUP att orka med att prata om hur dåligt du faktiskt mår och hur mycket du behöver hjälp.

Jag hoppas att du tar chansen att få hjälp! Var rädd om dig!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta