Trött på att hela tiden vilja ta livet av mig

Hejsan! 

Jag är trött på allt.

Nu har jag mått skitdåligt i flera år. Jag är så trött på att hela tiden vilja ta livet av mig. Jag går inte en dag utan att hata mitt liv och mig själv. Det går hemskt för mig i skolan. Jag är i princip helt ensam, lärarna förstår inte ur dåligt jag mår av bara en skoldag. Jag känner mig så pressad att det oftast slutar med att jag gråter och skär mig innan skolan. Hur kan dom inte märka det? Varje gång något dåligt händer tänker jag direkt på självmord. Det känns som att allt hade blivit så mycket bättre om jag bara försvann helt. Jag blir så himla förbannad på allt, alla och mig själv. Jag önskar att jag aldrig föddes.

Min mamma och pappa kallar mig bara lat. Som om jag ville misslyckas i skolan. Dom tror att jag bara skulle kunna fixa upp mina betyg om jag ville men dom vet inte allt. Jag vågar inte förklara för dom hur jag mår för jag vet att dom kommer ta det dåligt. Dom kommer bli arga för att jag inte har litat på dom tillräckligt för att berätta när jag gick i femman då det började. det var ju 5 år sedan.

Jag vill bara förstöra allt och alla. Jag önskar att jorden bara kunde gå under så att folk kunde sluta vara idioter mot varandra. Jag vill bara att jag ska kunna få sitta själv i mitt rum och hålla på med min konst och vara för mig själv. Liksom människor är en så himla jobbig varelse. Jag hade hellre velat vara ett fridfullt djur eller något haha.

Jag känner mig aldrig inte stressad eller ledsen. allt känns så himla tomt liksom man bara lever och dör. Det spelar ingen roll om jag har en bra utbildning eller "missköter mig" jag kommer ändå dö snart. Även om jag lever tills jag är 98 så kommer jag dö, inte för att jag hade tänkt stå ut så länge men alla dör ju. Jag är bara ett störmoment för världen.

Jag har redan hela min död förberedd. Jag har skrivit ett brev och planerat ut i minsta detalj hur det ska gå till men av någon anledning lever jag fortfarande.

Jag vet inte vad jag ska göra. Vad skulle ni föreslå? 

Thea

BUP svarar:

Hej Thea!

Så jättekämpigt du har det!
Jag förstår verkligen att du inte vet vad du ska göra och det är inte lätt för mig heller att komma med bra förslag. Jag ska ändå försöka att ge dig några av de tankar jag får då jag läst ditt innehållsrika brev hit till oss.

Du låter så ensam med din stora nedstämdhet och skolproblem. Jag undrar över hur det kan komma sig att lärarna i skolan inte förstår att du mår så dåligt. Jag får en bild av att du skulle behöva mycket mer hjälp i skolan än du får. Är det så?  Hur kommer det sig att det inte fungerar i så fall?

Min erfarenhet från BUP är att det kan behöva diskuteras mycket i skolan om extra stöd för en elev innan det fungerar bra. Skulle du kunna prata med dina föräldrar om att du behöver mer hjälp i skolan? Du skriver att de tycker att du är lat, så du får nog försöka förklara för dem vad som är svårt för dig i skolan.

Kanske kan du visa dem det här brevet du skrivit hit till bup.se. Kanske att de förstår dig bättre då.

Du kan också söka upp skolkuratorn på din skola och berätta om hur dåligt du mår i skolan och att lärarna inte ger dig tillräckligt med stöd.

Du har en hel del tillgångar i livet som kommer fram i brevet, mitt ibland allt det svåra du beskriver. Det är så härligt att höra hur du gillar att sitta i ditt rum och hålla på med konst. Kanske konsten kan vara ett sätt ibland att komma ur de mörka tankarna och nedstämdheten?

Jag får också intryck av att du har en hel del humor, såsom då du beskriver hur du skulle vilja vara ett fridfullt djur! Vilket djur skulle det vara? Humor är också väldigt användbart att ta till då vardagen känns svår.

Du beskriver också en kraftfull ilska som drabbar allt och alla. Den drabbar till och med dina tankar på att ta livet av dig! Om du kan använda något av den kraften till att uppnå värdefulla saker i livet, så kan du komma långt!

Jag är säker på att du skulle må bra av att gå i en samtalsbehandling där du fick möjlighet att bearbeta tankar och känslor med en annan trygg person. Du beskriver en kraftig nedstämdhet där du  har svårt att se meningen med livet och du behöver hjälp att se den igen.

Jag tycker att du ska söka hjälp på närmaste BUP-mottagning tillsammans med dina föräldrar. BUP har också akutverksamhet om du skulle få allvarliga självmordstankar och behöver direkt stöd för att inte skada dig själv.

Det finns också möjlighet att få samtalsbehandling på Ungdomsmottagningen Dit du kan söka själv.

På webben går det att chatta eller ringa till Tjejzonen som också kan ge stöd och hjälp.

Det finns hjälp att få så du kan må mycket bättre och jag tycker att du är värd att få den hjälpen.

Var rädd om dig och varmt lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta