Ingen vet utom jag

Hej! jag heter Thea och är 15 år gammal.

Jag har under loppet av 4 år varit väldigt deprimerad. Så ledsen att jag knappt har kunnat gå till skolan. Jag vet inte anledningen till detta riktigt men jag tror att skolan har varit det största problemet. Jag har gått i två olika skolor i samma område. I den första skolan var jag mobbad av okända anledningar. Jag har inte tills denna dag en aning om varför dom gjorde det. I alla fall så bytte jag skola i femman. Det hjäpte inte. pga det här har jag haft hemsk ångest. Så mycket så att jag har spytt på morgonen innan skolan. Hela mobbnings saken han mina föräldrar inte fått reda på. det är pågrund av att jag helt enkelt inte berättat. När jag var liten sa jag inget för att jag skämdes.Nu är jag inte mobbad längre men har fortfarande inga vänner i skolan. Problemet är då att jag fortfarande känner mig jätte deprimerad. Jag har skurit mig i 3 år med jämna mellanrum. Det vet inte heller någon utom jag.

Det känns som att mitt liv är helt totalt onödigt. Jag vet att min familj hade blivit förkrossade om jag dog vilket är den enda anledningen till varför jag ens lever. Trots att jag bråkar mycket med mina föräldrar och ibland inte bryr mig om dom blir ledsna när jag dör. Det känns som att jag har gett dom så många tecken på hur jag mår men dom är för ignoranta för att lägga märke till det. Tex. Om jag gråter och skriker hur mycket jag hatar allt på morgonen när min pappa sitter brevid skriker han bara tillbaks "Men bit i hop och gå". Notera att jag har okej betyg E eller över i alla ämnen utom matte. Det känns inte som att dom förstår på samma gång som jag inte kan förklara för dom.

Dom tror att dom vet allt om mig vilket dom, speciellt min mamma nämner ofta när vi bråkar. Det visar att dom inte ens har märkt att jag döljer något. 

I skolan är jag väldigt ensam av mig om inte en tjej är där som också är väldigt ensam om det inte vore för mig. Där med frågar lärare varför jag inte är med dom andra jag svarar oftast med att jag inte känner dom eller är intresserad i att prata med dom. Då börjar lärarna komma på massa jobbiga samarbetslekar för att bygga upp "gemenskapen" i klassen. Dom vet ju att det är exakt såndana saker som jag hatar mest. Det bryr dom sig inte om. Jag spelar stenhård vilket ingen kan genomse medans jag igentligen är såhär.

Vad tycker ni att jag ska göra för att detta ska få stopp? Jag orkar inte försöka själv mer.

Thea

BUP svarar:

Hej!

Mobbing kan verkligen sätta spår och påverka hur vi mår och har det. Det kan påverka synen på oss själva och tilliten till andra. Trots att mobbing inte är något att egentligen skämmas för, det är ju en utsatthet som man inte själv ska lastas för, så är det många som ändå gör det. Det är jobbigt att hamna utanför en grupp, det är tyvärr lätt att vända det mot sig själv trots att det inte borde vara så. 

Jag tror att det skulle kunna vara bra för dig att prata om det du har varit med om. Du skriver att du inte pratat med någon om mobbingen. Att prata med någon som har tystnadsplikt om hur du mår, den ensamhet du känner och hur lärarnas försök inte hjälper kan vara jättehjälpsamt. Det kan vara tillsammans med kuratorn på skolan eller om det känns enklare en behandlare på en ungdomsmottagning eller BUP. Du är inte ensam om att ha det som du beskriver, det finns stöd att få. Du ska inte fortsätta att kämpa ensam, att dela känslor och tankar kan kännas mycket avlastande. Tillsammans kan man få ordning på hur mobbingen hänger ihop med din nedstämdhet och ditt självskadebeteende. 

Det är klart att man kan önska att föräldrar skulle fatta läget utan att man förklarade för dem. Men många föräldrar gör inte det, de behöver få höra mer direkt för att få upp ögonen. Antingen kan du prova att säga att du mår dåligt i skolan och att du vill gå och prata med någon eller så kan du själv vända dig något av ovanstående för att få hjälp. Tillsammans med en behandlare kan man få stöd  i hur man ska kunna prata med föräldrar. 

Det är tufft att ha få vänner i skolan. Har du några intressen eller några andra forum där du kan träffa jämnåriga? På Tjejzonen kan man chatta med andra eller få en storasyster att prata med, dela sina tankar och få pepp och omtanke. Fundera över vilket av de alternativ jag skrivit om som kan passa dig och bryt det ensamma läget du är i där bara du vet hur saker egentligen ligger till. 

Det kan också kännas skönt att påminna sig om att det inte alltid kommer att vara som det varit. Du lämnar snart grundskolan bakom dig. Du har trots ditt tuffa läge under många år på många sätt lyckats med skolan. Du kommer att börja gymnasiet och många upplever att det kan vara ett helt nytt sammanhang som de kan trivas bättre i, förhoppningsvis kan det bli så även för dig. 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta