Kommer det alltid vara så här?

Hej, har en fråga men vet inte riktigt var jag ska vända mig så skriver här, de e så att jag mår skit o de har gått upp o ner dom senaste åren mådde bra nån månad och nu går allt ner och jag är på botten igen och ser ingen mening att leva detta livet. Min hjärna går på hög varv hela tiden och alla runt omkring mig hatar mig o snackar skit bakom ryggen på mig men när jag pratar med dom så låsas dom att jag inte vet vad dom säger om mig, allt känns helt fuckat känner att detta inte är min kropp mitt liv ja sitter fast i mitt huvud o de är nån annan som styr min kropp jag vet att det inte är så det är bara min hjärna som spelar ett spratt ser saker typ "människor" som kryper på golvet i ögonvrån o vissa sitter i taket o en är under min säng o väntar på att jag ska somna som dom kan ta mig. Bor på ett öppet HVB hem och har sagt att jag inte mår bra men dom verkar inte lyssna och dom har en psykolog men hons svenska är sådär o skulle vilja snacka med nån annan med bättre svenska och som ja litar på för har svårt med folk jag inte känner. Så vem ska jag vända mig mot? Och jag är osäker på att jag ens kommer ta upp det med dom för dom kommer inte tro mig dom kommer säkert säga "mm Aa" o sen så gör dom inget dom är precis som alla andra ställen jag har varit på. Hade ett par blodiga rakblad framme vid bordet vid min säng som personalen hade sett men dom tog inte bort dom eller fråga hur jag mådde. Känner att nån alltid är bakom mig och vill mig nåt, vet inte vad men jag känner att det är nåt ont för jag känner det känner en våg av ilska då o då och vill bara slå sönder allt men vill inte för då kommer dom vilja avlida mig eller nåt. Ja vet inte jag är jätte rädd att de kommer va såhär för alltid har nästan alltid haft de så här fast nu har det blivit värre. Vad ska jag göra snälla 

Dom

BUP svarar:

Hej!

Så starkt av dig att skriva om såna svåra och skrämmande tankar du har. Du är också insiktsfull som förstår att det är din hjärna som lurar dig och att det inte är på riktigt. Jag blev väldigt berörd av ditt brev.

Du har sagt till personalen att du inte mår bra, men de tycks inte se eller förstå hur du faktiskt har det. Det verkar som att du har svårt att lita på andra, misstänker att dom vill dig illa och att dom försöker skada dig på olika sätt.

Då blir det svårt för dig att få en stabil behandlingskontakt med en främmande människa. Inte så konstigt - vi har alla svårt att genast börja tala med en person vi inte känner om svåra upplevelser.
Men om man börjar med att tala om ”ofarliga” teman (man kan välja själv vad man talar om) så brukar det kunna utveckla sig mot större förtroende. Man får inte ha bråttom. Att närma sig och så småningom våga använda sig av tillit är en process som tar tid. Det är där ni behöver börja, du och behandlaren.

Det är bra att du fått en psykologkontakt, men relationen till psykologen är förstås jätteviktig. Du behöver känna att psykologen förstår vad du säger och du behöver förstå de svar du får.
Bäst är förstås att säga till psykologen att det blir svårt för dig när hon inte talar bra svenska. Men om det känns för svårt att säga det direkt till henne så tycker jag att du ska prata med personalen om detta.

Det finns också andra möjligheter till psykologkontakt, till exempel på BUP. Det viktiga är att du får en förtroendefull relation till en psykolog. Eller till en doktor - om du får någon medicin så tycker jag att du ska börja med att berätta för hen.

Jag håller absolut med dig om att du behöver hjälp med din situation, så att det blir en förändring. Du har haft det såhär länge nog. Om det blir för svårt för dig att framföra detta till personalen så föreslår jag att du visar brevet till oss och visa gärna mitt svar också.

Stort och varmt Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta