Ingen förståelse för självmordstankar i skolan

Hej,  jag har nyss fått min diagnos och det var depression. Jag fick min diagnos dagen innan julafton.
Jag har länge mått dåligt med självskadebeteende och nu har det övergått istället till självmordstankar. Jag går hos skolkuratorn en gång i veckan men hon säger att vi bara ska prata om positiva saker och inte om mina självmordstankar eller liknande. Jag har ingen i skolan att prata med detta om, jag kan inte prata med kuratorn eller skolsköterskan. Jag försökte prata med rektorn en gång men han sa att jag får göra som jag vill, att det är mitt beslut om jag tar mitt liv. Jag har inte sagt att han har sagt så till nån i skolan för jag vet att ingen kommer att tro på mig och tycka illa om mig.
Min rektor säger också att det är mitt fel att jag mår dåligt och att jag är dum som skadade mig själv. För någrra veckor sen fick jag reda på att han inte var min rektor för vi har 3 stycken, ska jag gå till rektorn som har mitt arbetslag och prata med honom och se ifall han kanske lyssnar? Men de säger alltid såhär "Vad vill du att vi/jag ska göra?" och jag vet inte vad de kan göra, bara lyssna och ta mig på allvar. Men de kanske tycker jag är irriterande..
Jag blir såklart ledsen och detta gör att jag inte vill gå till skolan och det är också en del som har gjort så att jag fått mera självmordstankar. Lixom att han har triggat igång detta. Jag vet inte vem jag ska prata med, jag pratar med mina föräldrar men jag vill också hitta någon utomstående, typ någon i skolan. Men det verkar vara ganska så tabu att prata om detta ämne i skolan, jag gråter mig till sömns varje kväll och om en vecka så börjar skolan igen och jag har jättemycket ångest och panik ångest över detta. För jag vet att jag kommer må så mycket dåligare då jag kommer tillbaka.
Ska jag säga till skolan, alltså min mentor, kurator och så om att jag har depression?

Vill inte

BUP svarar:

Hej!

Det är mycket allvarligt det du skriver om hur lite förståelse du har fått för dina självmordstankar av olika vuxna i din skola. Det  är naturligtvis bra att du regelbundet träffar din kurator i skolan. Men ni har uppenbarligen inte hittat en gemensam ton i kontakten och du känner dig inte helt och fullt förstådd av henne. Det betyder att du behöver söka vidare hjälp. 

Det är rätt så upprörande om en rektor bemöter en elev på det sättet som du beskriver, helt oavsett om han är "din" rektor eller inte. Han måste ha förstått att du har det svårt och därför borde han på något sätt ha hjälpt dig istället för att lägga skulden på dig. 

Det finns två frågor i ditt mejl. Den ena är en uttalad fråga: om du ska berätta för din kurator och mentor att du har fått diagnosen depression och den andra frågan (som jag läser mellan raderna) är hur du ska kunna få hjälp för dina mörka tankar.

Jag vill först ta den andra frågan. Mitt svar beror på var någonstans du fick denna diagnos. För den vårdgivare som ställde diagnosen är skyldig att samtidigt erbjuda dig behandling. Var det på en vårdcentral,eller på BUP eller på något annat ställe?

Behandling för depression brukar omfatta samtalskontakt, med eller utan medicinering. Har man diskuterat behandling med dig och med dina föräldrar? Du skriver att du talar med dina föräldrar om detta och det är alldeles utmärkt, fortsätt med det!

Men jag förstår din önskan att du även vill ha hjälp med samtal av någon utanför familjen. Det är helt naturligt att du har ett sådant behov. Därför är mitt första förslag att du vänder dig till den vårdgivare som ställde diagnosen och ber om nödvändig behandling för depression och självmordstankar. 

Det jag nyss skrivit betyder att du behöver söka hjälp utanför skolan även om du skriver att du helst vill få hjälp i skolan. Men om kontakten med skolkurator inte funkar, och du av någon anledning inte vill tala med skolsköterskan heller, måste du gå utanför skolan.

Depression och självmordstankar är allvarliga problem. Du behöver självklart stöd i skolan, men det är inte säkert att det räcker. I de texter jag lägger till här hittar du även andra tips vart du kan vända. 

Mitt svar på frågan om du ska berätta för din kurator och mentor att du har fått diagnos på depression är att du definitivt ska göra det! De behöver veta vad du brottas med för att de ska kunna stötta dig. 

Under alla omständigheter rekommenderar jag att du talar med dina föräldrar. Du kan helt klart säga till dem att du behöver deras hjälp för att du ska få den vård du behöver för att må bra. 

 


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta