Blir 18 och måste sluta på BUP

Hej,

Jag är en tjej på 17 år som är orolig över min 18-årsdag. Det finns flera anledningar till att jag är orolig över det. T.ex. känner jag mig inte alls som 18. Jag känner mig som mycket yngre, och att fylla 18 känns som ett för stort ansvar. Jag känner mig liten, men när man fyller 18 så kommer folk förvänta sig att man beter sig moget och vuxet. Jag beter mig inte moget och vuxet.

En annan anledning till att jag är orolig över min 18-årsdag är för att jag måste sluta på BUP då. Alla tycker jag är klar, och för några månader sedan kände jag mig också klar, men sedan dess har det gått neråt. I början var jag mycket ledsen och arg och sen har det blivit värre. Jag går på BUP bl.a. för att jag träffar män och har sex med dem på ett destruktivt sätt. Jag slutade med det i nästan ett år, efter en händelse som gjorde att socialtjänsten tyckte jag behövde skydd. Sen trappade de ner på skyddet för jag kan ju inte skyddas hela livet, och först gick det bra men nu har jag börjat igen. Under den senaste veckan har jag träffat någon varje dag. Jag hatar sex. Det gör ont och jag får en klump i bröstet. 

Jag vill inte berätta det här för då kommer de skydda mig igen. Man får inga vänner om någon är med en hela tiden och jag vill ha min mobil och dator ifred. 

Dessutom är jag rädd att göra alla besvikna. Alla säger hela tiden att allt går så bra och att de är glada för att det blivit så bra det här. Egentligen går det inte bra och jag är rädd att de kommer bli besvikna och inte tycka om mig om jag berättar det.

Jag vill att det ska sluta för jag mår inte bra av det. Jag är jätterädd, det gör ont i bröstet och känns som att jag inte kan andas för att jag är så rädd.

Det måste bli bättre innan jag fyller 18, för då måste jag sluta, alla slutar när de är 18. Alla runtomkring är medvetna om det med och det känns som att alla vill att det ska gå snabbare än vad det går, samtidigt som jag inser att det måste gå såhär snabbt. Jag vill inte fortsätta gå hos psykolog när jag blir 18 för det kostar pengar och jag kommer inte att kunna lita på någon förrän vi har träffats väldigt länge, och det kanske blir någon som är dålig. Så det måste bli bättre innan dess men jag vet inte hur det ska gå till.

Jag vill INTE träffa dem, det gör ont i bröstet. Jag vet inte hur jag ska sluta. Det finns liksom ett "stopp" som gör att jag inte kan sluta, det är jättejättesvårt. Annars skulle jag inte göra det för jag är jätterädd när jag är med dem och det känns som att något kommer gå sönder inne i bröstet. Jag vet inte vad jag ska göra.

BUP svarar:

Hej!

Vad bra att du skriver till oss när du har så här många svåra och viktiga frågor. Du är mitt uppe i en läkande process där du både upplevt förbättring, och som nu, bakslag. På så sätt är det naturligtvis olyckligt att du nu snart fyller 18. Jag vet inte exakt hur lång tid det är kvar innan du fyller, men det är viktigt att du berättar för den eller de du har kontakt med på BUP om hur det är just nu. Tillsammans kan ni ta prata om vad som behövs, vad du behöver. 

De frågor du ställer i ditt brev hit är jätteviktiga och mycket kloka frågor. De visar på ditt engagemang i behandlingen. De skapar delaktighet och ger motivation. Frågorna behöver ställas till den du träffar på BUP, som känner dig och som du känner förtroende för. Jag förstår att det känns som att du gör den du träffar besviken, men vet du, värre vore att inte säga något. Vi som arbetar på BUP har barns och ungdomars bästa för ögonen och vi vet att vägen till ett bättre mående är långtifrån spikrak i många fall. Att vara på väg ur självdestruktiva sexuella beteenden är inte enkelt, det vet din behandlare. Att du ska avsluta din tid på BUP och vilka svåra känslor en sådan stor förändring innebär för dig ska inte underskattas. Jag tror att det också påverkar att du nu upplever ett bakslag. Att visa detta brev för din behandlare kan vara en ide om det känns svårt att hitta en ingång till ämnet. Det viktiga är att hen får veta hur det är för dig just nu, allt annat är sekundärt. 

Tillsammans kan ni prata om din rädsla för att träffa en ny behandlare, men också prata om vad som funkade förut och hur ni kan ta hjälp av de erfarenheter nu när du mår sämre igen. Att du åter träffar män på ett skadligt sätt betyder inte att du är tillbaka precis där du var förut. Din inställning är ju solklar, att må som du gör och att sex på det här sättet fungerar inte. Så här vill du inte ha det. Det är inte din inställning som är problemet, det är bra. Utan du behöver stöd i hur du ska klara att hantera svåra känslor och hålla dig borta från destruktiva handlingar. 

Många oroar sig liksom du för att bli 18. I ditt fall tänker jag att det blir som en symbolisk gräns. Att det hade varit skönt att vara ur allt det jobbiga och självdestruktiva som du varit i när du blir myndig. Att det hade varit fint att få vända blad och känna dig stark nu när du ska vara vuxen. Utöver att det kan kännas olyckligt att få byta behandlare när man tvingas gå från BUP till vuxenpsykiatrin så går det ju också att se 18-årsdagen som ytterligare bara en födelsedag. Allt det där som för dig kommer att innebära att du känner dig vuxen får kanske vänta lite, men det kommer. Just nu är det inte konstigt att du känner dig liten, så kan det kännas när man behöver mycket stöd. Det är faktiskt okej även som vuxen. 

Ditt liv pågår, fortsätter, just nu känns det inte enkelt, men det kommer inte alltid att vara så här. Kanske kommer att bli 18 även kunna innebära några positiva saker. Stora förändringar kan vara plågsamma, men kan också göra att nya uppslag på lösningar kommer fram. Din oro för hur socialtjänstens skydd kan komma att se ut om du berättar är även den viktig att ta upp. Kanske går det att tillsammans prata om en annan lösning, kanske är det en period med den typen av skydd som kan göra att du kommer ur det dåliga mående du är i nu. Låt inte den oron hindra dig från att berätta om hur dåligt du mår. Det är en förutsättning för att du ska få det stöd du behöver. 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta