Deprimerad i fyra veckor

Hej jag är 15 och deprimerad eller jag har varit djupt deprimerad i ca 4 veckor nu och de är de värsta som har hänt mig. Mina tankar om döden, existens och alla de där djupa sakerna snörar runt och runt i huvudet på mig. Jag levde tidigare bekymmerslöst och exalterad över framtiden med nu kan jag inte koncentrera mig längre på andra saker. Livet känns extremt meningslöst och som att jag gör allt dehär för inget. Jag är medveten om att många tonåringar har sånna här tankar. Jag vill kunna finna mig i de här livet med lättnad och kunna tycka att allt ät okej och ha en anledning till att gå tillbaka till Mitt vanliga bekymmerslösa liv men ju mer jag försöker hitta lösningar på de desto djupare ner i depritionen kommer jag. 

Jag har pratat med ett par av mina vänner och de kom inte direkt med de bästa lösningarna, de kunde knappt relatera till de. Mina vänner har heller inte mörk av mina depritionen eftersom jag gömmer allt i huvudet och säger aldrig någonting. Jag hade även ungefär samma depritionen när jag var 13 över En hel sommar men nu har de kommit tillbaka och den här gången kan jag inte ta mig ur dem själv. Efter en månad klarar jag inte av de något mer jag vill inte ta självmord men jag vill heller inte leva på de här sättet. Jag vill ha en snabb lösning som kan åtminstone hjälpa mig tills jag hittar en mer grundlig metod till att lösa problemet.

Sara

BUP svarar:

Hej Sara!

Att känna sig nedstämd och deprimerad är plågsamt.  Det är helt begripligt att du helst vill ha en "snabb lösning tills du hittar en mer grundlig metod att lösa problemet".

Du har också helt rätt i att dina tankar om döden (dina funderingar om existensen) är en del av det uppvaknande man som en tänkande och reflekterande tonåring ofta går genom.
Sökandet efter meningen med livet är också en del av som vi kan kalla för identitetsbygge. Men sedan är det olika hur pass mycket man känslomässigt blir påverkad och det verkar som att du rätt så starkt är inne i tunga känslor, medan dina kompisar inte är där du är. 

I ett sånt läge är det avgörande att man har kloka vuxna kring sig som man har förtroende för och som är beredda att lyssna och diskutera.
Hur är det med dina föräldrar? Kan du tala med dem om hur du mår och kan du finna stöd och förståelse hos dem? (finns det någon annan i din närhet, till exempel mor- eller farföräldrar eller annan släkting?)
Det kan underlätta om det är någon som kanske känt och sett dig sedan du var barn.

Men hur som helst -  på grund av att dina högst rimliga och normala funderingar väcker sådana starka och dystra känslor hos dig, är det viktigt att du får en samtalskontakt.

Om inte din närmaste omgivning kan ge dig tillräckligt stöd när du mår så dåligt, tycker jag att du ska vända dig till ungdomsmottagningen i din hemkommun. De har stor erfarenhet av att möta ungdomar med vitt skilda problem och att hjälpa dem att hitta sätt för att kunna hantera sina svårigheter. 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta