Sorgsna tankar och ovanor

Jag tror jag har lite deperisions problem men jag är inte säker det är därför jag frågar er om jag har det. Varför jag tror att jag har det är för att när någon dör mår jag väldigt dåligt(någon jag känner), jag tänker ibland på att jag kommer vara ensamen när jag blir gammal för att alla andra kommer vara döda, ibland när jag inte har gråtit på länge så får jag en "dålig" dag då jag bara tänker jag gör det sen om jag orkar annars tar jag ett F i skolan och jag presterar väldigt dåligt i skolan. Jag tänker mycket på döden och ensamhet och jag känner mig lite utanför i skolan. Jag är inte utanför, jag har vänner och kan typ prata med alla men helst (om det är en ny person) en och en för jag är inte så social i grupp. Är jag lite deprimerad eller är det vanligt när man är i tonåren?

SierraMoon

BUP svarar:

Hej!

Om jag förstår det rätt så skickade du tre separata mejl efter varandra där du tar upp lite olika problem och frågor. Jag försöker här svara på alla tre mejlen i ett svar.

Det som du skriver mer om i två av dina mejl är dina tankar kring döden, förgängligheten i allmänhet, men också sorgen över att ett och annat av de djur ni har hemma dör.
Du kopplar ihop de här tankarna med en viss rädsla för ensamhet någon gång i framtiden, när du blir gammal och hur blir det då för dig. 

Ja, det är så att sorgen över bortgångna i ens närhet, älskade människor eller djur för den delen tillhör livet. Som man brukar säga: döden och den sorg den väcker är en del av livet.
Och det är också så att när man kommer in i tonåren då kommer också djupare funderingar hur livet egentligen är beskaffat och man kan bli sorgsen och nedstämd av insikterna kring våra existensvillkor. Det finns inget sjukligt eller konstigt i det.

Men det är ändå viktigt att man i tonåren har andra att diskutera sina tankar med och även kan uttrycka de känslor som följer med dessa funderingar.
Föräldrarna, släktingar, andra vuxna i omgivningen som man har förtroende för och som är beredda att lyssna och självklart kompisar och vänner, har en viktig roll.
Hoppas du har någon eller några sådana personer som du kan tala med. Du behöver inte skämmas för dina tankar och känslor, de är helt begripliga, mänskliga. 

Sedan skriver du också om att du har en ovana att pilla bort sårskorpor så att de inte hinner att läka och att du brukar till och med dra i huden tills det börjar blöda. Det är naturligtvis en dålig vana som du behöver bli av med. Har dina föräldrar lagt märke till det och vad säger de i så fall?
Att du tycker att ditt blod på något sätt smakar gott är du inte ensam om, blod kan ha lite sötaktig smak. Men att riva sig (hur ytligt det än är) och pilla upp skorpan på sår, är ändå en ovana och du kan behöva hjälp med att avvänja dig.

Om jag nu lägger ihop allt som du nämner i dina mejl så tycker jag att du ska vända dig till ungdomsmottagningen i din hemkommun. Du kan få samtal där både när det gäller hur du kan hantera dina sorgsna tankar, men också vägledning i hur du kan avvänja dig vid att pilla på dina sår eller dra i huden tills det blöder.

Jag är rätt så säker på att du kommer att må bättre av sådana samtal.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta