Behöver hjälp men kan inte prata om hur jag känner

Behöver hjälp men kan inte prata om hur jag känner

Hej, jag tror jag behöver lite hjälp. Har mått dåligt i ganska många år men det är inte förens nu jag börjat söka hjälp. Jag gillar dock inte att prata om hur jag känner, men jag började prata med kuratorn i skolan, det funkade inte. Då gick jag till ungdomsmottagningen som är nära mig och försökte prata med en kurator där. Funkade inte heller. Jag gick sedan till min husläkare och vi pratade i några minuter och vi kom överens om att jag skulle prata med kuratorn på vårdcentralen. Men det finns inte särskilt många tider och när hon ringde mig för att fixa en så frågade hon hur allvarligt det var - även om jag vet att allt jag tänker på är att ta livet av mig så svarade jag "det är lugnt, ingen brådska, hör av dig när du har tid".

Detta var en månad sedan, hon har inte ringt. Anledningen till att jag inte är död än, är för att min familj gått igenom ett antal nära vänner som tagit livet av sig, jag har sett hur dom mått efter det och hur dom reagerat. Jag kan inte tillåta mig själv att vara den som får dom att må så dåligt igen. Men jag kan inte prata med dom, eftersom jag inte kan prata med människor om hur jag känner, som jag tidigare nämnt. Vad ska jag göra?

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

Vad tråkigt att höra att du har haft det tufft länge, men inte får till den hjälp du känner att du behöver.

Det som jag ändå vill ge dig cred för är att du skriver hit! Du skriver tydligt och bra. Jag vill också berömma dig för att du faktiskt söker hjälp. Jag gissar att du anar det som vi förespråkar: att när man mår dåligt är det bra och viktigt att prata med någon om det.

Men så är det ju också ditt dilemma: Du vill ha hjälp, men du har svårt att prata om hur du känner.

Ditt brev väcker frågor i mig. Vad är det som gör att du mått dåligt så länge? Vad är det som gjort att du väntade länge med att söka hjälp? Och vad är det som gjort att det inte funkade hos de kuratorer du pratade med? Var det så att du inte kände tillit till dem? Eller ställde de frågor som du inte klarade av att svara på? Och vad var det som gjorde att du inte vågade be om din tid hos kuratorn på vårdcentralen?

Som sagt, det är ju ett dilemma att må dåligt och behöva hjälp, men inte kunna prata om det. Det är ett dilemma, men jag skulle inte kalla det problem. Utan snarare en utmaning. Och du är inte ensam om det!

Jag får flera tankar…

1. Jag tycker verkligen inte att du ska ge upp.      

2. Jag tycker att du åter ska ta kontakt med någon av de kuratorer du varit i kontakt med. Var det någon av dem som du fick lite mer förtroende för? Eller ring kuratorn på vårdcentralen och säg att du mår så dåligt att du vill ha din tid så snart som möjligt. Ta ansvar för ditt mående och be om att få din tid. Ingen kommer att tacka dig för att du väntar.    

3. När du tar kontakt med kuratorn; var så ärlig du kan! Säg att du har svårt att prata om hur du mår och dina känslor. För det är ju ingen idé att du går dit om hen börjar ställa en massa frågor som bara blockerar dig! Det är viktigt att du förklarar hur det är för dig!      

4. Det finns andra sätt att kommunicera än att prata. Du skriver ju bra. Kan du skriva ett brev som du ger till den kurator du väljer att prata med? Jag har själv ibland haft ungdomar i terapi som har skrivit mail eller brev till mig, som vi sedan tillsammans pratat om när vi setts… Kan det vara ett sätt för dig?      

5. Man kan även använda t ex bild, dans, musik istället för prat…. Om du tycker det låter som något för dig, så fråga din kurator! Hen kan säkert hjälpa dig vidare, om inte hen kan det själv.   

6. Som sagt, jag vet ju inte vad det är som gjort att det inte funkat med kuratorerna hittills… men ibland kan det vara så att det handlar om tillit och tid. Att bygga upp tillit till nån (t ex en ny kurator) kan behöva tid. Man kanske inte känner det direkt, utan man kan behöva ses flera gånger. Så ibland kanske det bara handlar om att ha tålamod och ge personen en chans…

Hoppas du finner någon av dessa tankar och idéer användbara!

Så, go for it och LYCKA TILL!