Vet inte vad jag ska göra

Vet inte vad jag ska göra

Jag är en 17 år gammal tjej som har förstört sitt liv och gjort allt till en röra. Under den senaste tiden har jag börjat vara väldigt självdestruktiv. Jag började med en tablett överdos i juni och fick då kontakt med Bup för andra gången i mitt liv( jag träffade bup första gången när jag var 13 och hade försökt ta livet av mig) Sen i mitten av augusti började jag skära mig så att jag fick åka in och sy. Nu har det gått 11 veckor och jag har varit inne 10 gånger, tagit ytligare 2 överdoser och fått 132 stygn. Jag har även varit inlagd på Bups avdelning 3 gånger. Första och andra gången var det bara en natt, senaste gången var det 3 nätter och efter det hamnade jag på ett behandlingshem. Jag hamnade där för att jag bor/ bodde själv. Min pappa är död, min mamma i psykos och jag har ett kontaktförbud mot henne, Min mormor är just nu mitt familjehem men det ska ändras då hon är för gammal, senil och sjuk. Jag ska få ett nytt familjehem nu vars jag bor( jag har flyttat en ganska långt bit vars jag kommer ifrån förra året). Tills dess måste jag vara kvar på behandlingshemmet för vuxen stöd och jag avskyr att vara där. Ingen lyssnar på mig och det är jätte jobbigt. Bup vill sätta igång med behandling för mig först när jag har en trygg omvaro så jag får inge riktig hjälp just nu. Samtidigt säger socialen att jag inte tar emot hjälp när jag inte vill vara på behandlingshemmet hel tid utan är där på halv tid. Jag känner att alla är emot mig och ingen förstår. När jag har försökt berätta om hur jag mår och känner har jag bara blivit inlåst. Bup har bara lagt in mig och soc låser in mig på behandlingshemmet utan frihet. Jag vill verkligen få slut på min självdestruktivitet men det är det enda som fått mig att må bra.  Jag litar inte längre på någon efter alla inlåsningar och jag vet inte vad jag ska göra. 

GMBMC

BUP svarar:

Hej GMBMC !

Tack för ditt långa och innehållsrika brev som så målande berättar om ditt liv fyllt av svåra upplevelser. Jag känner mig djupt berörd då jag läser det och tänker att ingen ung människa ska behöva gå igenom så mycket. Trots allt det mörka i brevet så anar jag att det finns hopp. Du visar en imponerande styrka, då du klarar av att se framåt mitt i allt det svåra!

Du vet att du kommer att få ett nytt familjehem och att du då inte behöver vara på det behandlingshem som du ogillar. Det låter också som att du då troligen kan få behandling på BUP, som krävt att du har en trygg omvårdnad innan de kan sätta igång.

Du orkar också se framåt vad det gäller din självdestruktivitet, som du skriver att du verkligen vill få slut på. Det är mycket starkt av dig att klara av att ha den målsättningen!

Det är svårt att lita på människor när man, som du, varit med om mycket svåra upplevelser under sin uppväxt som handlar om att viktiga personer försvinner från ens liv. Du har också upplevt dig missförstådd och dåligt behandlad av de som tagit hand om dig och försökt hjälpa dig. Nu är du snart myndig och får då mer bestämmanderätt över ditt eget liv. I det läget låter det som en oerhört värdefull inställning du har, nämligen att du ska bli mindre självdestruktiv.

Försök också som ung vuxen att använda din styrka till att se de möjligheter som finns i samhället för att få möjlighet till ett bättre liv framöver. Du har bland annat chansen snart vid bytet av familjehem och den troliga möjligheten till behandling.

Jag hoppas du fortsätter att se möjligheterna i ditt liv och orkar ta de chanser du får. Det finns möjligheter till hjälp och du är värd att får den! Var rädd om dig och lycka till!

                                                                                                             

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta