Ska jag ta mitt problem på allvar?

Hejsan!

Jag har en fråga om det här med att må dåligt, jag är 16 år och har sedan kanske i sexan haft rätt så mycket ångest i perioder pågrund av en massa olika grejer inom familjen och mig själv liksom. Mår väl nu rätt så bra, eller alltså vissa dagar är ju jobbigare än andra, men känner ändå i grunden att jag är en stabilare person.

Men sen kan det liksom hända, som för en vecka sedan, att jag bara mår skitdåligt och verkligen inte. klarar. av. att. gå. till. skolan. Kan komma dit och bara känna att nä fan, ja klarar inte det här, ja klarar inte det här. Blir som panik inom mig och jag känner mig bara sämre och sämre, så jag åker hem tillslut, för att det blir för mycket. Men det som är själva grejen är att jag efteråt, på bussen får sådana otroliga skuldkänslor? Alltså jag mår ännu sämre för att jag tänker att jag är så dålig som inte bara kan "bita ihop" och klara av en skoldag liksom. Och så kan jag tänka att men herregud, jag har ingenting uppenbart att må dåligt över, alltså jag kan inte härleda ångesten någonstans, jag vet inte vart den kommer ifrån. Då kan jag må ännu sämre av det också för att jag blir såhär "skärp dig, det här är inte på riktigt" liksom, det finns andra som har det sämre än du och som uppenbarligen har ångest av en anledning. O så sitter man där och vet inte ens själv varför en mår dåligt liksom.

Uhh.

Som sagt, det här är inte alltid, men ibland kommer det dagar som blir såhär, och jag har svårt att veta hur jag ska hantera det? För det är ju ingenting, eller är det det? Ska ja ta det på allvar, eller ska en försöka kväva det? Jag vet liksom inte. Det enda jag vet att när det väl händer blir det så otroligt jäkla jobbigt.

N

BUP svarar:

Hej N!

Du har alltså kommit över en del svårigheter i ditt liv och du känner dig stabilare nu. Det är otroligt bra att du har denna erfarenhet att du är kapabel att hantera dina problem vilka de än ha varit. Det stärker dig säkert i din tilltro till dig själv och man kan inte överdriva betydelsen av det. 

Men det betyder inte att man alltid och under alla omständigheter måste kunna hantera allt på egen hand. Hur mycket hjälp och stöd man kan behöva varierar förstås från person till person. Vissa behöver bara lite hjälp på traven, klargöra, förstå, få råd och vägledning. Andra kan behöva mer omfattande hjälp och eventuellt terapi.

Nu har du en sorts oro och ångest som kan vara så stark att du backar från skolan, även om du inte känner det jämt och ständigt. Självklart mår du sedan sämre av att du upplever det som ett misslyckande varav du mår ännu sämre och så blir det lätt en nedåtgående spiral.  Just där ligger det väsentligaste: stoppa denna spiral nu!

Man ska aldrig jämföra sina behov eller sitt eget lidande med andras. Du måste våga utgå ifrån vad du behöver för tillfället. De som arbetar professionellt med människor, barn, unga eller t o m vuxna, vi vet att ibland det svåraste är att förstå vad som ligger bakom oron och ångesten, vad som är orsaken det. Ofta behöver man samtal för att reda ut dessa frågor. Det räcker för att söka hjälp att du har denna svårighet och att det påverkar dig och din skolgång så pass negativt som du beskriver.

I de korta artiklar jag bifogar här hittar du mer information. Du kan vända dig till ungdomsmottagningen i din hemkommun eller till den BUP mottagning du tillhör eller till vårdcentralen, Många av vårdcentralerna har numera mottagning för psykiska problem.

Men ta dig själv på allvar, alla vi kan behöva stöd och hjälp då och då i livet!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta