Är det normalt att vilja må dåligt?

Hej! Jag är en 16-årig tjej som varit nedstämd olika mycket och i perioder under ca 1,5 år. Det började med oroligheter hemma som gjorde mig ledsen och otrygg, detta ledde sen till att jag blev mer tillbakadragen, slutade träffa kompisar, blev otrygg i mig själv och blev väldigt självkritisk. Jag har börjat träffa en psykolog som har bedömt att jag är deprimerad. Problemet är att jag ibland har svårt att tro på detta, jag tvivlar ofta på om jag verkligen mår så dåligt eller om jag bara förstorar problemen. En av anledningarna till det är att jag inte riktigt kommer ihåg hur jag mådde innan jag blev nedstämd. Jag blir förvirrad av att det går så mycket i perioder, en vecka kan jag känna mig glad och peppad på livet och nästa kan jag känna jättemycket ångest och oro och inte orka ta tag i saker.

Varje morgon när jag vaknar är det första jag tänker på en lång lista med saker jag oroar mig över. Jag radar upp saker som jag verkligen inte vill tänka på, men det går inte att stoppa, det känns tungt att gå till skolan nästan varje dag och jag känner mig inte särskilt trygg då jag börjat i ny skola och klass där jag inte känner någon. Jag tycker att det är jättesvårt att sätta ord på vad jag känner, ibland går jag och ältar och funderar över hur jag mår så mycket att jag tror att jag bara inbillar mig att jag mår dåligt och att jag helt enkelt tänker för mycket. Jag blir nästan besviken av tanken på att jag kanske inte mår så dåligt. Jag vill på något sätt må dåligt, då har jag lixom en ursäkt för att inte göra vissa saker och prestera i vardagen, oavsett om det handlar om att göra bra ifrån mig på ett prov eller att orka städa rummet. Är det normalt att en del av en vill må dåligt? Att det någonstans känns skönt och tryggt, skönt att man själv och andra kan tycka synd om en, samtidigt som det såklart är jobbigt?

L

BUP svarar:


 

Hej!

Tack för ditt brev där du så fint beskriver hur förvirrad du känner dig av olika motsägelsefulla känslor du har. Du kan ena veckan vara glad och nästa ångestfylld och nedstämd.

Du berättar helt kort om att det varit oroligheter hemma som gjort att du mått ordentligt dåligt på flera sätt. Jag förstår det som att du då började träffa den psykolog som sedan bedömde dig som deprimerad, men nu undrar du om det stämmer.

Jag kan förstå att det känns konstigt att bli bedömd som deprimerad när du ibland känner dig glad och nöjd. Jag tycker ändå att du kan lita till psykologens bedömning. Diagnoser är ju en färskvara som kan förändras och försvinna och det viktiga nu är hur du och psykologen kan samarbeta för att du ska kunna må mer stabilt bra framöver. Glöm bara inte att dina känslor och tvivel är värda att ta på allvar både av dig och din psykolog och är viktiga att ta upp i behandlingen.

Det är inte underligt att du mått dåligt under en period när det är så mycket problem och utmaningar som du ställts inför. Du har haft allvarliga problem hemma och du har börjat ny skola förutom att du är i puberteten som vanligtvis är en kämpig period i sig. När det blir flera påfrestningar på samma gång är det vanligt att man hamnar i gungning och mår dåligt. De flesta reagerar då som du med att inte orka ta itu med saker och ting. Allting kan kännas oöverstigligt svårt och tungt, fastän det utifrån verkar vara småsaker. Det är inte underligt om du också ibland vill må dåligt för att slippa ifrån kraven.

Jag tror annars att du har för stora krav på dig själv. Det låter som om du tycker, att du egentligen borde klara av allting lika bra även när du är nedstämd. Det kan ju vara händelser omkring dig som tar energi ifrån dig så du inte kan orka på samma sätt som annars. Då ska du inte behöva ursäkta dig med att du mår dåligt, anledningen är i stället att det blir för mycket annat som stör dig i vardagen.

Jag tycker verkligen att du ska ta dina tankar och känslor på allvar, även om det inte går att sätta ord på dem. Kanske du inte behöver tänka så mycket på om vad som är rätt eller fel eller vad du borde göra eller inte göra. Tankar och känslor kan egentligen inte ifrågasättas.  De tillhör dig och är en del av dig och jag tycker det är imponerande vilken insikt du har i ditt inre liv. Kanske kan du spara ältandet och funderandet över hur du mår tills du träffar din psykolog. Då kan ni tillsammans gå igenom det hela och hen kan bekräfta dig i dina känslor och funderingar.

Hoppas svaret är till någon hjälp för dig! Lycka till!

 

 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta