Känner mig oförstådd både av andra och mig själv

Innerst inne skulle jag nog vilja ha någon diagnos, så jag kan skylla på den och att det då inte skulle vara jag som är helt förstörd och förvriden. Jag har alltid varit rätt missnöjd med mitt liv sedan sexan. Ständigt letat efter mer spänning trots att jag har en fin familj och få, men fina vänner. Jag var oftast med familjen på helgerna och kanske ibland på någon biokväll eller myskväll med en vän. Ständigt var jag avundsjuk på att se alla dessa tjejer som var omringade av sin självsäkerhet, fester, och många vänner. 

När jag började gymnasiet så fann jag nytt hopp, jag hade bilden framför mig hur jag skulle hitta ett härligt gäng som jag skulle klicka bra med. Vi skulle umgås mycket och festa tillsammans osv. Första månaderna var jag alldeles tom, på kvällarna var jag spänd och jag vet inte om jag kan kalla det för ångest men jag mådde helt enkelt inte bra när jag blev ensam. Jag hade fortfarande inte klickat med någon. Efter ett tag kom jag två stycken tjejer väldigt nära. Vi ses ofta utanför skolan och har börjat festa då och då tillsammans. På dagarna kan jag vara på riktigt gott humör, jag snackar med alla i klassen och känner mig självsäker i mig själv. Men sen på kvällarna så börjar jag tvivla över mig själv. Det känns inte som att någon gillar mig på riktigt, även om jag aldrig skulle vilja ta mitt liv så känns det som att en värld utan mig inte skulle vara speciellt tragisk. En liten detalj under en dag kan få mig att må dåligt, ett exempel är när mina två nära vänner från min klass brukar planera att fika eller shoppa och bjuder mig förrän efter att jag frågat dem. Det känns inte som att jag hittar någon som är som mig, någon jag faktiskt kan vara mig själv till fyllo. Känner mig oförstådd och vilse både av andra och mig själv.

Förut kunde jag öppna mig till min mamma. Men nu när jag förändrats och jag inte lever på samma sätt skulle hon endast förakta mig. Mamma tycker till exempel att det är fel att ligga med människor man inte har känslor för. Efter jag haft sex för första gången när jag var sexton har jag varit väldigt impulsiv med just sex. På kort tid (för mig) har jag legat med sex personer. Just att ha mycket sex är inte fel, men jag har oftast ångrat många av liggen och istället fått ångest i månader efter. Ibland har jag inte ens frågat mig själv om jag verkligen vill ha sex med just den personen och endast gjort det för att få det överstökat eftersom killen vill ha sex. Oftast har det varit oskyddat även fast jag vet att jag är en väldigt nojig person angående sjukdomar. Men även här ändras mitt humör, vissa dagar tycker jag bara att det är positivt att jag utforskar mitt sexliv och hur jag vill ha det. Medan andra gånger känner jag mig smutsig och utnyttjad.  

På grund av alla dessa känslor känner jag mig ofokuserad på skolan. Det får mig att känna mig ännu sämre och dum. Jag är bara trött på att ständigt svänga i humör. Trots att Jorden är fylld med människor känner jag mig ensammast i världen och jag har väl bara mig själv att skylla på. Är det normalt att känna såhär och finns det någon räddning för mig? Jag har försökt utrycka mig så gott som möjligt men mycket känslor har inte kunnat fastna i skrift eftersom jag själv har så svårt att förstå hur jag känner. På en dag kan jag känna glädje, ilska, tomhet, frustration, ångest ja allt möjligt. 

T

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev Jag tycker du beskriver en komplex person fylld av motsättningar och humörsvängningar.

Du uttrycker dig väldigt bra. Du undrar om det finns någon räddning för dig?
Ja - naturligtvis.

Först tror jag du skulle må bra av att hejda farten lite och fundera på vad som händer dig, vilket du gör i brevet till oss. Ja, inte bara på vad som händer dig utan hur du själv till exempel inleder sexuella relationer, som du sedan ångrar. Du verkar vara medveten om riskerna. Vad är det som driver dig?

Varför blev du så avundsjuk på alla dessa tjejer som var omringade av sin självsäkerhet? Det verkar som du fortfarande vill vara en sådan tjej, men du är ju inte så självsäker. Kanske dessa tjejer framförallt finns i din fantasi? Någon du skulle vilja vara, men inte riktigt är.

Varför kan du bli så självsäker på dagarna i klassen och sedan så osäker när du är ensam på kvällen. Får du din självsäkerhet genom de andras bekräftelse av dig? Om det är så måste du kanske hela tiden jobba hårt i dina relationer för att bevara ditt självförtroende.

Det är bara frågor och antaganden från min sida, men jag tror du skulle ha mycket att vinna på att själv undersöka hur det förhåller sig. Dessutom att få hjälp att bättre förstå dina snabba humörsvängningar som du beskriver.

Det skulle du kunna göra genom att ta kontakt med en ungdomsmottagning  eller BUP där du bor, eller kanske genom att chatta anonymt på Tjejzonen.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta