Fler och fler panikattacker

hej! jag har under drygt 10 månader mått allt sämre och sämre psykiskt, pga. att jag är otroligt stressad,  har jätte mycket ångest och prestationsångest och sedan har det hänt lite smågrejer som har förvärrat allt. I julas försökte en nära vän till mig begå självmord,  då kände jag att det blev mer än vad jag klarade av och det var då "allt brast". Jag tappade aptiten helt och åt nästan ingenting på hela jullovet, kände mig ständigt ledsen och var alltid nära till gråt. Det var så här i typ 3 månader och i Februari skar jag mig första gången. Jag gjorde det några gånger för att dämpa min ångest, jag tyckte att det varken gjorde det bättre eller sämre så jag slutade. Jag var lite nedstämd fram tills juni när jag plötsligt började känna mig hur trött som helst. Varje dag de sista tre veckorna i skolan (innan sommarlovet) gick jag och la mig direkt när jag kom hem från skolan och gick upp några timmar efter för att äta middag, sen gick jag direkt och la mig igen. Dem två första veckorna av lovet kände jag mig ännu tröttare, jag lämnade inte huset på två veckor. Jag ville inte träffa någon, det enda jag ville var att ligga ensam i min säng och sova. Efter dem två veckorna var jag på läger med mitt lag och jag blev piggare. När jag kom hem så var jag lika trött, men jag var såå ledsen. Jag började få många panik attacker, säkert 3 gånger i veckan. När skolan började så räknade jag ut att jag endast hade träffat kompisar 3 gånger på 10 veckor. Det är inte likt mig alls, jag har alltid vart den sociala och glada tjejen med massa kompisar och det bästa jag visste var att gå och shoppa och festa med mina vänner. Jag började få mer och mer ångest för varje dag som gick. Jag som alltid har haft topp betyg, har istället nu hamnat efter pga att jag inte kan koncentrera mig. Jag får allt fler panikattacker och dem blir bara värre och värre. I slutet av augusti/början av september var min ångest för jobbig för mig att hantera, så jag skar mig igen. Men denna gången var det annorlunda. Denna gången var min psykiska smärta jobbigare än den fysiska, vilket ledde till att jag några dagar senare gjorde samma sak en gång till och sen en gång till osv. det gick så snabbt från att jag bara testade till att jag "var fast". jag trodde aldrig att detta skulle hända mig. Och det sjuka är att jag gillar känslan, jag vill inte sluta för jag tycker att jag är värd detta för jag är så misslyckad, jag tycker om känslan av att skära mig själv. Jag vill så gärna sluta, för vill verkligen inte ha några ärr, vilket det snart kommer bli om jag fortsätter. Min ångest är så illa just nu, speciellt på träningarna av någon anledning, det känns konstigt för att innan har  träningarna alltid vart en trygghetszon där jag kan vara mig själv till 100% . Innan nästan varje träning får jag hjärtklappning, det blir tyngre att andas ångesten brukar bli så stark att jag mår så illa så jag tror att jag ska spy pga. ångest. Min tränare brukar säga att jag ska ge utlopp för mina känslor när jag känner så här, hon säger alltid att jag ska försöka gråta. Men ibland känner jag mig så tom att jag inte ens kan gråta. Jag vet att jag borde söka hjälp, men jag har dålig relation med mina föräldrar så jag vet inte hur jag ska göra? 

Jag vet ju att jag får panikattacker, men jag vill veta om jag har panikångest. Sen om jag är deprimerad eller något sånt, samt få hjälp att dämpa min ångest på något annat sätt än att skära mig. Jag kan inte ha det så här längre.

E

BUP svarar:

Hej!

Du skriver klokt och reflekterande om hur du har det. Det visar på goda förmågor. Förmågor som du kommer att ha hjälp av i arbetet för att börja må bättre. Jag tror, precis som du, att det vore bra för dig att få hjälp för hur du mår.

Du har varit med om tunga saker det senaste året i och med din väns självmordförsök och du beskriver dessutom relationen till dina föräldrar som problematisk. Sådant frestar på och kan göra en sårbar för psykiska bekymmer, som till exempel panikångest eller depression.

Hur dina svårigheter bäst ringas in och vilket stöd som vore bra går inte att svara på här. Du behöver träffa en behandlare som du får berätta mer för och som kan ställa frågor för att få en bredare bild och kunna göra en bedömning.  

Jag skickar med information om ångest och hur vi på BUP ser på panikångest. Stark ångest upplevs ofta genom starka fysiska symtom. Att du reagerar med ångest på upplevelsen av fysisk ansträngning när du tränar låter inte alls konstigt. Vi brukar säga att panikattacker lätt påverkar oss kroppsligt på det sättet.

Obehaget av ångest gör oss rädda för nästa panikattack och göra oss uppmärksamma på kroppens signaler som lätt tolkas som ångest, utifrån de negativa erfarenheterna.

Det kan man få hjälp att hantera. Jag tycker att det låter bra att du tränar och är aktiv och inte drar dig undan och blir hemmavarande för mycket. Det är alltid bra att försöka vara aktiv - det ökar orken och gör att man kan slappna av lättare. 

Det är ofta bra om det går att prata med föräldrarna om hur man mår och att man vill söka hjälp. Det kan av olika anledningar vara svårt och det går att ringa till BUP själv om man som ung vill det.
Annars brukar det vara bra att ta kontakt med kuratorn på skolan och berätta lite om hur man mår och har det, så kan kuratorn hjälpa till med var man bäst får hjälp och underlätta i hur man kan prata med föräldrar om detta. 


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta