Bor utomlands och är väldigt dålig på att hantera skol-stressen

Hej Bup!

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, jag är 15 år och jag mår psykiskt dåligt. Jag bor utomlands och går i en väldigt bra men krävande internationell skola. Jag är väldigt dålig på att hantera skol-stressen och jag får ångest av att tänka på skolan. Jag sliter på mig själv igenom att stressa så mycket som jag gör. Jag har gått ner många kg på en månad för nu mera så spenderar jag lunch och ibland middag med att plugga. Ibland så får jag panik attacker där jag plötsligt börjar gråta och skaka, och jag ser ingenting positivt med någonting. Jag tror inte att skolan är orsaken till hur jag mår, eftersom jag mår dåligt i övrigt också. Men jag tror det bidrar mycket till hur jag mår. Jag har alltid mörka tankar och ofta så tappar jag min motivation till att leva. Jag ser liksom ingenting som kan jämna ut det negativa i mitt liv. Jag vet att jag är priviligerad och borde vara väldigt tacksam för det jag har, jag är fullt medveten om det, men ändå mår jag så kasst. Jag har haft det här problemet länge, nu har jag mått likadant i ungefär ett år, innan det hade jag sex månader av stabilt välmående, och innan det mådde jag dåligt igen. Dom enda gångerna jag är glad är när jag är med kompisar och jag inte har tid att må dåligt, eller tider då jag kan förtränga att jag mår dåligt igenom att vara med kompisar, men efter att vara en längre period med vänner så går jag tillbaka till det normala, sorgsna och smått frustrerande humöret. Jag har skurit mig och har gjort det sen jag var 11, i olika perioder. Jag är diagnoserad med HD vilket mer eller mindre är att jag har noll impuls-kontroll, jag har lärt mig hantera med det och brukar inte ta ut det i skolan, jag har lärt mig isolera mina känslor så gott det går i skolan. Men nu så går det inte längre, jag kan inte låtsas att jag är okej, och häromdagen bröt jag ihop i mitten av en lektion. Jag hade inte ens en anledning att gråta, förutom att jag hade panik och var stressad, men det känns ju inte direkt som en anledning? Jag har velat ta hjälp ett bra tag och dom få som vet om hur jag mår håller med. När jag var yngre hade jag mer eller mindre samma mående och jag hade självmords tankar, då pratade jag med en skolkurator, men nu i skolan jag går på så finns det bara en, som jag inte kan tänka mig att prata med eftersom jag inte litar på henne. Det känns bara så himla jobbigt att inte veta varför jag mår så dåligt, och varför mina vänner kan stå ut med skolan, när jag, varje dag kommer hem och gråter för att jag känner mig stressad. Jag vet inte hur länge jag orkar fortsätta såhär. Jag känner att jag möjligtvis uttryckt mig i ett oklart sätt, för jag inte är så bra på att formulera mig, och det här är första gången jag skriver in till er. Men jag hoppas att nån kanske kan hjälpa mig förstå varför jag mår såhär, och kanske kan hjälpa mig hantera det.

Tack så mycket på förhand.

Förvirrad

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev.

Jag tycker varken du uttrycker dig oklart eller dåligt  formulerat. Snarare tvärtom.

Det låter verkligen som du har det jättesvårt och kämpar så mycket du kan – men alldeles ensam. Jag tycker det framgår väldigt klart av ditt brev att nu behöver du verkligen hjälp. Det här är inget du klarar av alldeles ensam längre.

Du återkommer i ditt brev flera gånger till att du blir stressad av skolan och du beskriver hur du försöker minska din stress genom att plugga istället för att äta. Stress i skolan kan bero på många olika saker och jag tror det skulle vara bra för dig att försöka lista ut hur det hänger ihop.

Vad är det som gör att du blir så ovanligt stressad i skolan? Jag tror det är något du behöver hjälp med att reda ut, så du bättre förstår vad det är du ska hantera och sedan hur. Kanske behöver du också prata med någon hur det är att bo utomlands och allt vad det innebär.

Att sluta äta som du nu gör är inget bra sätt, utan kanske bara ökar din stress. För du behöver rutiner - som att äta regelbundet - och du behöver också vila för att minska din stressnivå. Men det visar hur otroligt stressad du är och hur du verkligen försöker på de mest omöjliga sätt. Du behöver verkligen prata om hur du mår och få hjälp att hantera din stress i skolan.

Jag tycker du ska berätta för dina föräldrar, även om du inte gjort det tidigare och jag hoppas att de förstår att du kan må dåligt och vara stressad i skolan oavsett hur privilegierad och bra ni har det för övrigt.

Det är synd att du inte känner att du kan prata med skolkuratorn. Men det kanske finns någon annan i skolan du kan tala med?

Kanske är det en svårighet för dig att berätta för andra vuxna hur dåligt du mår och att du behöver få mer stöd och hjälp än detta svar kan ge.
Då kan du chatta anonymt antingen med Bris eller få få hjälp på Tjejzonen.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta