Mitt liv har blivit lite bättre och det känns så fel

Hej! För två år sedan var jag med om en traumatisk händelse. Detta gjorde så att jag fick självmordsplaner.

Nu, två år senare får jag fortfarande minnesbilder varje dag, av det som hände.

Nu har mitt liv blivit lite bättre och det känns så fel. Jag frågar mig själv varför jag stannade kvar i livet, när jag hade förlorat all min värdighet.

Jag förlorade allt för två år sedan. Jag känner att jag skulle ha avslutat livet där, när allting var förstört. Det känns så fel att det börjar byggas upp igen.

Sara

BUP svarar:

Hej Sara!

Jag vet inte vad du har varit med om, men när du berättar så tänker jag att du blivit utsatt för (eller bevittnat utan att kunna göra något) något slags övergrepp.

Hur man påverkas av övergrepp kan vara väldigt olika, men den som har blivit utsatt (eller sett någon annan bli utsatt) mår ofta mycket dåligt psykiskt. Man kan få svårt att sova och plågas av mardrömmar. Man kan, som du, få ständiga minnesbilder som kommer utan förvarning.

Somliga får problem med att koncentrera sig i skolan och tappar intresset för aktiviteter som de tidigare tyckt om. Andra blir arga och irriterade och vet inte hur de ska styra sin ilska. Det är också vanligt att känna sig skyldig på något sätt och att man upplever skam.

Du skriver att du förlorade all din värdighet och att du nu inte riktigt står ut med att livet sakta har börjat kännas lite bättre. Jag tänker när jag hör det att det har krävts en oerhörd styrka att orka igenom att leva med ständiga minnesbilder och ändå kämpa sig tillbaka till livet.
Ingen har kunnat ta ifrån dig din värdighet och ingen har heller lyckats få dig att sluta kämpa.

Jag oroar mig däremot lite för att du kanske inte har berättat om vad som hänt för någon, utan har gått och burit på allt själv. Och att du anklagat och förebrått dig själv för saker som någon annan kunnat hjälpa dig att se helt annorlunda på.

Det kan kännas svårt att berätta om vad man har varit med om. Skräck, skam och skuld bidrar till att det är svårt att prata om det som har hänt. 
Man måste våga berätta för att få hjälp.

Att få krisstöd eller terapi hos en behandlare brukar fungera som ett bra stöd för de flesta. Om man inte får hjälp finns risken att man fortsätter leva med påträngande och jobbiga minnen eller att man går omkring och känner sig skyldig och ångestfylld.

Om du inte fått hjälp och inte kan berätta för någon i din närhet, så vänd dig till närmaste Ungdomsmottagning eller BUP mottagning.

Du kan ringa anonymt till BRIS också.

Du är värd varenda sekund av ditt liv och att du har lyckats bygga upp det igen är ett bevis för att det inte är någon som kunde ta ifrån dig din värdighet, vad du än varit utsatt för.
Den finns inom dig.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta