Vill bara kunna äta utan att få ångest

Jag har under ett och ett halvt års tid hatar min kropp och mig själv. Jag får panikattacker över att titta på mina ben och jag är aldrig nöjd. Jag tränar mycket och äter väldigt sällan, och då försöker jg vara nyttig. Även om jag är nyttig och bara äter en sallad får jag efteråt ångest över att jag har ätit den och känner för att spy upp det igen.

Jag har varit yr i ungefär ett halvår, och nu har jag börjat frysa hela tiden samt att det ibland känns som mina fötter och händer domnar bort och mina händer skakar hela tiden. Det skrämmer mig jättemycket, men jag vill inte söka hjälp eftersom jag inte vill ge upp allt jag har jobbat för.

Jag har läst om andra med liknande problem, och dom verkar ha det mycket värre än mig, så jag är rädd att om jag skulle dyka upp på en klinik så skulle ingen ta mig på allvar.

Ingen vet om hur jag mår och jag har verkligen ingen att prata med. Kuratorn på min skola är verkligen jättedålig och jag vågade inte berätta så mycket för henne då jag inte kände att jag kunde lita på henne och det kändes som hon dömde mig.

Jag vet inte vad jag ska göra, jag vill bara kunna äta utan att få ångest, att kunna gå på sociala tillställningar utan att vara orolig över att det ska vara mat där och kunna äta en massa onyttigt med vänner utan att må så dåligt att jag bara vill stanna inne resten av livet och aldrig prata med folk igen

Rädd tjej

BUP svarar:

 

Hej Rädd tjej!

Tack för ditt utförliga brev, där du så väl beskriver det som är jobbigt för dig! Jag tycker också att du har en väldigt rimlig målsättning med hur du egentligen vill ha det i live t -nämligen att du vill kunna äta och koppla av med vänner utan att få ångest!

Du berättar om flera kroppsliga symptom som jag tycker är allvarliga, såsom att du kan bli yr, du får domningar och skakningar, fryser. Dessutom har du kraftiga psykiska symptom, att du får panikattacker och ångest och känner för att spy då du ätit. Sammantaget så talar det här för att du behöver hjälp för att kunna må bättre och jag tycker du ska försöka få den hjälpen så snart som möjligt!

Mitt förslag är att du försöker prata med dina föräldrar så att de kan hjälpa dig till en kontakt på BUP där du bor. Där kommer de säkerligen ta dig på allvar, eftersom dina symptom helt klart är allvarliga. Du är bara helt ung ännu och är värd att kunna må bättre och slippa en massa oro och ångest.
Det är kanske sant som du skriver att det finns andra som har det ännu värre, men det viktiga är att du har så allvarliga problem nu så du faktiskt behöver ordentlig hjälp.

Vad bra att du nu tagit det första steget för att få hjälp genom att skriva hit till BUP.se och så tydligt beskriva hur du har det.
Det låter som du inte riktigt vågade säga så mycket till skolkuratorn och att er kontakt inte stämde så bra. Är det så att du är en person som har lättare att uttrycka dig i skrift än att prata? Om det känns svårt att prata med dina föräldrar så skulle du kanske kunna visa det här brevet för dem, så bör de förstå hur kämpigt du har det.

På samma sätt skulle du kunna använda dig av att visa det här brevet eller något annat skrivet till den behandlare du träffar på BUP, om det skulle kännas lättare för dig.

Det viktiga är att du får hjälp snart - det har du allt att vinna på. Även om det är något, som du jobbat för och som du får ge upp, så har du desto större vinster i livet att göra på att söka hjälp.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta