Det känns som en återvändsgränd

TW SJÄLVSKADA

Det känns som om jag kommer gå under. På sistone har allt varit så jäkla jobbigt, och all min energi går åt att verka normal inför omvärlden.

Det började kanske för några veckor sedan eller så. Allt blev plötsligt jobbigt, tråkigt, ointressant. Kanske har det att göra med att jag har börjat i en ny skola och inte har några vänner (vilket gör mig nedstämd). Tror att det är depressionen som smyger sig på igen.

I alla fall så har jag en sådan jävla (förlåt för språket) ångest just nu. Har haft rätt jobbiga tankar, som bl.a. inkluderar att skära upp mina armar och förblöda. För jag vet seriöst inte om jag orkar mer. Det kanske låter jättedumt, med tanke på att jag "bara" har mått dåligt i några veckor, men det är verkligen outhärdligt.

Nåja, vidare till ämnet. Idag åt jag och mamma på Max, och jag åt en sådan där maxbox eller vad det heter. I den fick man en pennvässare. Just nu har jag en sådan lust att bara ta sönder den och skära upp handlederna. Det värsta är att jag inte ens har skadat mig på ett bra tag (har typ inte gjort det regelbundet på över två år, men senaste gången jag skar mig var i maj i år).

Jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska vända mig. Jag kommer aldrig våga berätta det här för NÅGON, varken mamma, lärare eller min psykolog. Och min psykolog tror att det är bra - hon tror att jag har kommit ur min depression och att jag nu måste lära mig att tänka annorlunda osvosv, så det är liksom det vi fokuserar på. Vet verkligen inte vad jag ska göra. Det känns som en återvändsgränd. Men om jag inte berättar för någon så är jag rätt säker på att det kommer sluta illa.

Min motivation är också på noll. Har inte ens gått en månad i skolan och känner redan hur jag verkligen inte har någon som helst energi till att upprätthålla skolarbetet, kämpa för bra betyg eller något alls. Jag orkar verkligen inte. Och jag känner mig så ensam.

Vågar inte prata med någon. Inte bara om det här dåliga, utan också om vardagliga saker. Har börjat i en ny klass och har ingen att umgås med.

Brukar också få återkommande depressioner. Hur kan jag förhindra detta? Brukar kanske vara två-tre perioder per år (både långa som korta) som jag bara bryter ihop och verkligen inte orkar eller vill göra något alls.

Förlåt för osammanhängande text.

Sara

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev!
Jag förstår att du har problem men jag förstår inte vad det är som hindrar dig att berätta varken för lärare, din mamma eller din psykolog.

Jag får för mig att du på något sätt tycker att du misslyckats och du vill inte berätta det för din mamma och din psykolog som på alla möjliga sätt stöttat och hjälpt dig att må bättre. Kan det vara så? Din psykolog tror att du kommit ur din depression och baserar nu sin behandling utifrån att du inte är deprimerad längre.
Men du är ju inte där!

Det är helt normalt och vanligt i behandlingsarbete att man inte blir bättre hela tiden i en spikrak linje. Ibland är det två steg framåt och ett steg bakåt. När det händer saker i livet som att byta skola och inte ha några vänner så är det lätt att reagera kraftigt på det och börja tänka i gamla banor, att t ex skära sig - om det är det du gjort tidigare för att hantera ångest - ensamhet eller nedstämdhet.

Det är ingen återvändsgränd, utan en smal gränd du måste ta dig igenom. Det är vanligt och inte något du behöver skämmas för. Det är inte ditt fel på något sätt. 
Självskada har ju fungerat även om det finns baksidor (jag tror din hjärna tänker så lite tyst).
Det tar tid att ändra sina gamla invanda och"säkra" mönster och när det händer saker i livet som gör att du börja tänka som förut. Då får du en chans att med hjälp av din psykolog verkligen pröva nya vägar. Så berätta som det är!
Och din text var verkligen inte osammanhängande.

Lycka till!



Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta